Det kändes att det var något stort på gång! 

Ironman Mallorca 2013

Landade på tisdagen och jag räknade den som en ren transportdag, uthämtning av hyrbil och incheckning på hotell och att plocka ihop cykeln, väldigt enkelt att hitta och köra bil på Mallorca. Onsdagen bjöd upp till finfint väder, körde hela cykelsträckan (90km), ville känna på stigningen och även utförskörningen, det var enkelt att hitta, pilar och skyltar fanns redan uppsatta, noterade att jag inte var ensam om att provköra cykelbanan. 

Torsdagen blev det löpning utefter havet och jag lade in några fartökningar (2x1000m) i den tänkta tävlingsfarten. På eftermiddagen passade jag på att simma hela banan 1900m, allt för att bekanta mig med vattnet, våtdräkten och noterar om det fanns några svårigheter. Fredagen var det dags att putsa upp cykeln och göra i ordning alla prylarna. På eftermiddagen var det den obligatoriska pre race genomgången, inget nytt eller annorlunda som togs upp. Därefter var det dags för bike check in, lämna in den blåa och röda påsen innehållandes de prylar som jag skulle använda under dagen. Resten av dagen blev det slappning och laddning.

Raceday: Morgonen var tidig och temperaturen var behaglig, gråa moln, det märktes att det var något stort på gång, luften var elektrisk, alla gick omkring i sin egen lilla bubbla, alla pysslade med sina små och stora förberedelser, stranden kokade av triathleter och anhöriga, ackompanjerade av högljudd musik.

Simningen: Till en början tog jag det lugnt och skönt för en stund, allt för att samla mig och insupa den otroligt härliga stämningen som rådde på den vita och finkorniga stranden. Med 3500 stycken startande tillämpades sk wave start, dvs start från stranden och uppdelade i respektive åldersklass med ca 10-15min mellan respektive grupp. Färgen på din badmössa (blå för mig) visade vilken startgrupp du tillhörde, det blev rejält färgglatt kan jag lova. De som stack iväg först var män och kvinnor i sina PRO klasser, deras starttid var 08:00. 35 min innan min start (09:10) när jag skulle kränga mig in i våtdräkten händer det som inte får hända, den spricker, och det rejält. Ett 30cm stort hål vid höften/magen och mitt tri linne sticker prydligt ut på sidan, försökte att inte stressa upp mig, utan stack omgående ut och provsimmade, och jodå, vattnet forsade så fint in i hålet. Trots allt tog jag saken med ro och tänkte inte så mycket mer på det, fanns varken tid eller möjlighet att göra något åt detta.

20min innan min åldersklass start gick vi in i pre race området, när det var 10min kvar fick vi lomma likt pingviner ned mot vattnet och Ironman starten. Minutrarna blev till sekunder och när kanonskottet (exakt som på Kona) ljöd var det 50 meter löpning innan jag kände Medelhavets ljumma och salta vatten mot mina fötter. Naturligtvis är det långgrunt och därmed blev det ytterligare metrar löpning meddelst höga knän och slutligen kunde jag slänga mig raklång och börja veva. Tog det medvetet lugnt och det viktiga är att inte göra något förhastat eller stressa upp sig. Försökte att hitta fritt vatten utan större framgång, men man måste våga "ta plats", då backar de oftast bort. Efter några minuter släpper det och simmet går lugnt upp till vändpunkten, 90grader höger, då proppar det som alltid igen, tog ytterkurva för att slippa det allra värsta slagsmålet, likadant vid sista 90grader höger svängen, därefter var det bara att veva på den sista biten in mot stranden. Glad och positiv reser jag mig upp och påbörjar det långa löpet upp mot tranzit området, 500-600m löpning. Väl inne på området hittar jag tämligen omgående min blåa påse innehållandes hjälm, racebelt inkl nummerlapp och solglasögonen. Våtdräkten gick tämligen bra att slita av, knölade ned den i nämnda påse och lämnade den till en av alla volontärerna. Rusade vidare på den blåa mattan ned mot min racepreppade Cervelo, greppar den och kan slutligen påbörja trampandet. T1 var stabilt och säkert!

Cyklingen: Cyklingen genomfördes på helt avlysta vägar och det var väldigt skönt och befriande. Började med att cykla upp till Port de Pollenca, därefter började den långa och mödosamma stigningen hela vägen upp till Coll de Femenia och slutligen till Tankstelle. Därefter tog den långa, slingriga och branta vägen nedför vid, här visade det sig att italienarna och fransmän brände på hårt, de var grymma och lite galna, varför bromsa liksom? När jag kom till Muro gjorde vi ett vägbyte och svängde 90grader vänster och upp för en rejält brant (men kort) knäppare, när jag går ned på lilla klingan åker kedjan innanför, hinner inte trampa upp den, måste snabbt ta loss en fot för att inte ramla. Strular lite i all hast innan jag väl får på kedjan på lilla klingan, nu var det ju bara det lilla bekymret att starta i en brant backe, inte det lättaste, några försök och jag kom iväg tillslut, tyvärr förlorade jag värdefull tid på denna fadäs. Försökte att pumpa på fint och kontrollerat när jag kom ut på de lite större vägarna och jag noterade att snitthastigheten ökade igen. Överlag kändes cyklingen kontrollerad och stabil, men inte så mycket mer. In mot tranzit och T2, här gick det tämligen smidigt och enkelt, inga bekymmer.

Löpningen: Löpet genomfördes på en trevarvsbana, dvs 7km/varv. Det var en helt platt sträckning med många servicestationer. När jag löpte ut kontrollerade jag hastigheten efter första, andra och tredje kilometern, jag var nöjd med vad min Garmin visade, därefter gick jag bara på känsla, hålla trycket, kadensen och armpendlingen uppe. Tänkte ibland på alla pass som vi kört nere i sjukhuskulverten, det är ju allt slit under vintern som nu skall ge utdelning. Det är en enorm glädje att springa i en härlig värme tillsammans med 3500st andra triathleter. Efter loppet fanns ett stort avlyst område för alla triathleter att koppla av i efter ett väl genomfört dagsverke. Det serverades väldigt god pasta, 2st olika varianter, en god äppelkaka, kex, kakor, cola, fanta mm. Dock fanns inget kaffe, men det är väl bara vi svenskar som vill ha kaffe?! Vi fick en väldigt snygg t-shirt och medalj. Drack 75cl vitargo, 2 gel, 1 mars, 75cl vatten, 2st GT tabletter på cyklingen. Löpet, några muggar vatten inkastade på första 12km, därefter cola och vatten resterande del av loppet, 3st GT tabletter, massor av blöta svampar att kyla ned huvudet och kroppen med. Sammanfattningsvis en mycket trevlig tävling som jag ger högsta tänkbara betyg till, rekommenderar den starkt, det var verkligen ett stort spann på nivån, från absoluta världstoppen till de gladaste amatörerna. Här kan alla vara med. Hoppas att fler från ART tar steget ut nästa år, tveka inte att anmäla dig, du får en oförglömlig upplevelse!

Henrik Montelin, Alnö Race Team
Läs mer på Alnö Race Teams diskussionsforum >>


Följ Henrik på instagram och @HenkeMontelin