Helt instängd vevade jag på bland näckrosor och bråte...

Reste ner torsdag och det var skönt att vara på plats i god tid innan tävlingen. Dagarna innan har kroppen inte riktigt varit på topp så det var lite spännande att se reaktionen efter sista vilodagen. På fredagen fick det bli ett par kortare träningspass, ett kort simpass med några fartökningar och ett cykelpass på 50 min med 10 min runt tröskel. Känslan i benen på kvällen var positiv och det kändes som om formen var på väg åt rätt håll.

Första intrycket när jag kom ner till tävlingsområdet var att det var väldigt mycket mer folk på plats än i fjol. Det märks att tävlingen har växt och att intresset för triathlon ökar. Fixade iordning prylarna, minglade runt i transit och snick-snackade med lite folk vilket gav en skön känsla innan start. Insåg när jag skulle byta om att jag saknade min klocka och sprang upp till bilen för att hämta den, väl där insåg jag att den var kvar i husvagnen och fick skicka iväg Bella och Kenth på utryckning. Dom var tillbaka i god tid, sen på med dräkten och ner i plurret. 

Jag tog några vändor fram och tillbaka, tyckte att strömmen var rätt stark så jag snackade lite taktik med Henke. Vi bestämde oss för att hålla oss nära stranden i starten för att slippa strömmen. Startskottet gick och alla började veva som vanligt. Försökte starta lugnt men trängdes in mer och mer mot land med simmare framför, utanför och land innanför. Helt plötsligt kändes inte taktiken speciellt lysande. Helt instängd vevade jag på bland näckrosor och bråte, kippade efter andan och det tog ett bra tag innan man fick fritt vatten.. Såg att Henke låg precis framför mig och kom mer och mer in i simningen. Hittade som vanligt inga fötter att följa (500pers och jag hittar INGA) men efter vändningen kändes simningen riktigt bra och jag kunde öka tempot.

Kom upp efter 30:35 (drygt 4min bättre än ifjol) och det kändes väldigt bra med den starten. T1 gick bra utan problem och jag kom ut bra på cyklingen. I medvinden rullade på riktigt bra och jag tog många placeringar, mot första vändningen började jag räkna in täten. Stor ledning redan då för dagens suverän Björn Andersson och såg att Tommie låg med runt 4-5:a. Efter vändningen insåg jag att både Henke och Micke inte låg långt efter och att dom simmat riktigt bra. Första varvet gick fort med bra tryck i pedalerna, försökte äta gels och dricka hela tiden. Planen var en gel i halvtimmen på cyklingen. Det är rätt roligt med 3 varvsbana där man möter varandra 2ggr och därigenom kan se hur loppet utvecklas. Andra och tredje varvet gick inte lika lätt som första men ändå rätt bra. 2:21:56 och runt 38km/tim i snitt och även där lite snabbare än ifjol (ca 3min). Björn A var snabbast och hade 43,5 km/tim i snitt, helt ok solorunda T2 gick också bra och kom ut på löpningen utan problem. Mötte Björn A på väg ut som då precis var klar med sitt första varv och i en helt överlägsen ledning. Var lite osäker på löpformen men sista veckornas träning har gått bra och jag bestämde mig för att springa på känsla från början, bara fokusera på att hitta en bra rytm. Trots att Micke och Henke stormade förbi rätt snabbt så kändes farten till en början ändå rätt ok. I slutet av första varvet började jag tyvärr känna av magknip, fick slå av en del på farten och hoppas att det skulle lossna.

Tyvärr blev det inte så och andra och tredje varvet blev en ren pina så farten fick sänkas ytterligare. Det kändes lite surt och som ett lite snöpligt slut då både simning och cykel gått riktigt bra. Såhär i efterhand så vet jag inte riktigt vad som var orsaken, för mycket gel och sportdryck eller om jag slarvat för mycket med maten sista dagarna? Sen skulle jag nog försökt få i mig lite Cola (i drickbar form) under löpningen så kanske det hade kunnat hjälpa till en del. En nyttig läxa inför framtiden har det dock blivit. Trots allt en väldigt trevlig helg i Vansbro med alla ART:are och ett speciellt tack till Agneta och Kenth för boende och trevlig sällskap. Sen sist men inte minst min underbara sambo som alltid ger allt för att jag ska få så bra förutsättningar som möjligt.

Tomas Edström, Alnö Race Team
Läs mer på Alnö Race Teams diskussionsforum >>