Mitt i skogen på en scen gympar Susanne Lanefelt och några andra paranta damer loss till härlig 80-talsmusik, iklädda färgglada baddräkter, tights och benvärmare!

Började min ”Lidingöloppskarriär” 2009 då jag avslutade min första "En svensk klassiker".
Jag hade aldrig tänkt springa den mer än just den gången, men några dagar efter slutförandet började tankarna mala om att det jag måste slå alla tiderna en gång…
Dessutom kom jag till insikt om att hälsoeffekten av att jag gjorde klassikern med allt vad det innebar i timmar av träning som gjorde att jag det året gick ned 16kg i vikt, blev piggare, fräschare i leder. Mina rygg och knä-problem försvann helt.


Sedan dess har klassikergrenarna blivit ett sätt för mig att från att inte ha tränat alls, hittat ett sätt att motivera mig till att träna året om. Jag är förvisso inte alls speciellt förtjust i skidåkningen men älskar arrangemanget Vasaloppet, men det har blivit allt mellan 2-11 mils totalt åkning inför loppen och det är inte mycket, men all annan mångsidig träning för övriga lopp gör att kroppen klarar av det ändå.
 

Bild: www.lidingosidan.se Bild: www.lidingosidan.se

Förberedelser
Började mina förberedelser ca 9v innan loppet genom att lägga en träningsplan där träningsmängden successivt ökades på vecka för vecka och mer Lidingöspecifika träningspass las in: backiga distanspass, backintervaller, tempo- och långdistanspass. Med 5v kvar lades 1km-intervaller in för att få upp fart i benen.
En för mig ny grej i hela planeringen i år var att jag varje vecka utvärderade veckans genomförda pass och justerade kommande veckas om jag missat något kvalitetspass. Tidigare har jag mer eller mindre låtit ett missat träningspass vara missat och fortsätta enligt plan, dumt! Ett annat bra redskap i planeringen har varit Trainingpeaks Performance Manager (trainingpeaks.com). Rekommenderas.

Lidingöloppsdagen
Vilken morgon! Klarblå himmel ute och väderprognosen säger 16 grader, rejäl blåst, men eftersom vi springer 98% med träd runt oss så spelar det ingen roll :) Hotellfrukost med Sofi och Petter, Jan-Erik och Andreas från vårt härliga Löparlycka-gäng. Här sitter vi och pratar om taktik och mål för dagen. Jag spänner bågen och pratar om dagens:

  • drömmål 2:30
  • möjlig tid 2:33:30
  • riktigt mål 2:35

OCH om jag inte tar personbästa (dvs under 2:43:30) så tänker jag åka hem till Sundsvall efter loppet och inte vara med på festligheterna på kvällen! FARLIGT för man ska väl hålla det man lovar!!
Hinner gå på toaletten 2ggr innan vi åker iväg till Lidingö. Skönt och viktigt! :)
Träffar fler vänner på Lidingövallen och stämningen är riktigt bra, ingen nervositet eller spändhet. Efter ett toabesök beger vi oss upp mot startområdet i Koltorp för att se när eliten startar och för att hinna värma upp.
Väl uppe vid Koltorp säger magen att ett till toabesök behövs (det här med toabesöken är oerhört viktiga för oss som håller på med det här). Ställer mig i (en lång) kö med Sofi kl 12:25, jag startar 12:50. Ser från kön när eliten startar 12:30. Kl12:35 blir jag nervös att inte hinna i tid och har ännu inte börjat värma upp, Sofi håller vår plats i kön och jag börjar jogga lite fram och tillbaka och kommer tillbaka till kön och stretchar lite. 12:42 har vi fortfarande långt kvar, jag joggar fram och ber om att få gå före i kön då jag ska starta strax, inga problem. In och ut och sen snabbt in i startfållan med 2 minuter till godo.
Lirkar mig fram till startsnöret för att få en bra startposition när skottet går. Nu är det nära!

Loppet
Klockan 12:50 - Startskottet går! Jag hänger med i fältet och håller lite vänster då det är torrare där närmare gångvägen, hamnar i ett ouppmärksamt läge längst ut till vänster i en dålig position inför att banan strax svänger åt höger med ca 200 pers framför mig - inte bra då det är bra att ligga långt fram efter 1km då banan går in på en gångväg och det blir en rejäl flaskhals där man kan bli stående... Lirkar mig genom fältet och kommer ut bra till höger, hamnar bakom några som inte vill springa lika fort så jag tar några gasellkliv i terrängen och kommer förbi.
När vi närmar oss gångvägen har jag ca 50-60 pers framför mig - skönt, då kan man börja slappna av och här väntar ett avsnitt på banan då man följer med strömmen - det går snabbt. Man kan under ett långlopp räkna med att få några motivationssvackor, vanligt på LL är runt 15 och 20km. Efter 3km tyckte jag att det kändes tungt i kroppen, fick jobba för varje meter och bara en tiondel avverkad. Här kom min svacka, hjärnan sa att jag ska nog bryta…!! Jag hade inte hunnit gå in i mig själv riktigt innan start då det blev lite stressigt. Att försöka kompensera för det och gå in i sig själv nu och övertala sig själv är inte så himla enkelt som det låter när man inte är förberedd, men jag gräver lite och kommer på att jag ska till varje pris slutföra även om det kommer ta lång tid, för 50-årsjubileumsmedaljen ska jag ha!!
Jobbar på i backarna som kommer, det känns lite lättare efter ett tag men efter 7km börjar det dra ihop sig i magen. Känner inte igen känslan och börjar för andra gången prata med mig själv om att bryta.. Kommer fram till att det är nog lite krampkännning i magmusklerna och sänker efter 8km farten lite. Har i det här skedet svårt att ta in jublet och påhejningarna från publikmassorna när Lidingövallen passeras, men när jag når 10km har det släppt i magen och jag ser på klockan att första milen är avverkad på 49 minuter, helt enligt plan - skönt!

10km - Nu är det helt andra tankar, att springa den här sträckan 2ggr till är ju inga problem, dessutom är magen bra nu och jag ligger precis på måltiden. De kommande 5km går lätt och jag kommer till 15km-passeringen med ett snitt på 5:00min/km, följer fortfarande planeringen - svettigt!
Nu ska banans tuffaste parti avverkas mellan 17-22km. Här är det många branta korta återkommande backar där det är bra att ta det lugnt, jag småjoggade uppför och öste på utför och höll ett hyfsat tempo här och det kändes fortfarande bra.
Efter Bosön, efter ca 19km, trodde jag att jag såg en hägring. Mitt i skogen på en scen gympar Susanne Lanefelt och några andra paranta damer loss till härlig 80-talsmusik, iklädda färgglada baddräkter, tights och benvärmare.

Grönsta gärde passerar man efter 20km, och det är även här man går i mål, och det är lite lätt psykiskt påverkande att höra och vara så när målgången men ändå så långt borta. Massiva publikmassor här som lyfter inför sista milen - peppande.
I Grönstabacken gick jag en bit för första gången, den här backen är lång och det är den mest publiktäta backen så här vill man ta sig förbi så fort som möjligt, iaf om man går [wink] Jag tittar lite på publiken medan jag försöker gå så fort som möjligt, jag ser lite suddigt - publiken hejar!!.
Tappar ungefär 1 minut mot plan på andra milen, men det vet jag inte just då, fokus nu på att hålla igång benen.
Kilometrarna mellan Grönstabacken och Abborrebacken går lätt - väldigt lätt. Jag springer om hur många som helst hela tiden. Funderar på om det är jag som springer för fort eller de för långsamt. Konstaterar efteråt att jag sprang fort, snabbare än nånsin på det partiet - och det kändes bra, riktigt bra!
Framme vid Abborrebacken följer jag planen - håller farten 3 steg in i backen och börjar gå de branta 130 metrarna innan det flackar ut och det går att jogga de resterande 350 metrarna - de var riktigt tunga!. I knixen vid banans högsta punkt måste jag gå några meter vilket inte var enligt plan men trötta ben behövde det tydligen. Börjar rulla på utför och det känns rätt ok, hade tänkt försöka mig på en tempohöjning här i år då jag brukar ha för mycket kräm kvar i benen på slutet men nu fanns det inte så mycket att öka med. Håller ett bra tempo dock men får kämpa - skön ovan känsla! Efter sista vätskekontrollen med 3km kvar springer jag om en annan klubbkamrat som tyvärr mött den berömda väggen, en vägg som jag själv fått smaka på och den är helt skoningslös! Vänder mig om och vinkar för att vi ska springa sista kilometrarna till mål tillsammans men tyvärr gick det inte... var bara att fortsätta själv fram till Karins backe. Sen återigen en promenad - Karins backe tycker jag är värre än Abborrebacken, och jag får alltid för mig att det är sista backen och sen är det bara att ösa sista biten, men det kommer en till liten knix som jag får gå i innan slutspurtens sista 1,5km. Tänk vad häftigt det hade varit om benen hade sprungit med samma fart som min hjärna tänkte att de skulle springa - nu gjorde de inte det men jag sprang ändå bara om folk och det ger en härlig känsla av pigghet iaf!
Kommer i mål på 2:36-nånting och känner mig trött, sliten och stolt!! Hör Sofis fantastiska röst ropa på mig och jag blir alldeles glad och varm över att få dela det är ögonblicket med henne!

Reflektion
Ännu ett härligt Lidingölopp med fantastiskt väder. Körde med korta löpartights och kortärmad löpartröja - helt perfekt.
Hade en plan som jag följde ganska bra. Inmundigade en gel och 3,5 liquid och 2,5 salttabletter - hade aldrig någon energidip.
Drack bara vatten under loppet - körde vätskebälte med halvfullflaska, det är jag jättenöjd med - jag dricker när jag vill och behöver.
Spände bågen lite för högt - både nöjd och stolt över att tagit personbästa med 7minuter, men svårt att vara helt nöjd då mitt mål var 2:35. Såhär efteråt kan jag glädjas mer, men inte just då - då var jag mer tom. Tacksam över att Sofi sa åt mig att det är klart att jag ska vara nöjd, det fick mig att kunna supa in känslan på plats oxå.

Efter loppet mötte vi upp löparlycka-gänget varpå första frågan var om jag följer med och firar ikväll eller om jag åker hem :)

Christer Rösth, Alnö Race Team
Läs mer på Christers blogg>>
Följ diskussionerna på Alnö Race Team >>