Vi skulle klara det! Om vi så skulle krypa på hörntänderna sista 3 k...

Resan började redan hösten 2013 då vi ansökte om plats via våra meriter. På min födelsedag den 20 januari i år så fick vi då reda på att vi kommit med. Jag tror inte att vi då fattade vad det var vi gett oss in på.
Många träningstimmar och lopp har passerat sen den 20 januari och helt plötsligt var det bara några veckor kvar. Då hade jag tappat min motivation någonstans på vägen och allt kändes fel och det mesta gick emot mig. Back to basics. Tre pass i skogen fick mig på banan igen och jag kände att det vände 10 dagar innan loppet. I grevens tid kan man säga.
 
 

Så lördagen den 30/8 påbörjade vi upploppet till loppet när tog tåget upp till Stockholm vid lunch. Av min fina väninna Lovisa fick vi låna ett ställe för övernattning till söndagen.
Lördagkvällen använde vi till att äta pizza: 

Och sen att mecka med våra våtdräkter.

På söndagen tog vi oss ned mot Nybroviken för att ta den chartrade färjan ut till Sandhamn men som de kusinerna från landet vi är, eller ja tanter från Götelaborg så stod vi och väntade vid fel ställe. Inte en gång utan två gånger. Först nedanför Dramaten, sen vid Strand Hotell innan vi fattade (och läst nyhetsbrevet lite nogrannare) att det var vid GRAND Hotell båten skulle gå. Med andan i halsen höll det jag skojat om tidigare på dagen att hända (att vi skulle missa båten och behöva ta en taxibåt ut för 5000 kr). Vi sprang med våra lila matchande dubbla väskor med andan i halsen och svetten rinnande ner i behån och hann precis få plats på den lilla båten (den stora var full).

Efter ca 2,5 timme och trevlig samvaro med andra deltagare (tack Elin & Jaana att ni stod ut med vårt tjatter) så var vi framme i Sandhamn. Där fick vi race gear, kollat mandatory equipment och fått tilldelat vårt hotellrum. Alla damlag bodde på Hotell Sands inte Seglarhotellet. Mycket fint och trevligt var det!
Sorry om jag blandar svenska och engelska men då nästan all info och annat under dessa dagar varit på engelska så får man lite Dolph Lundgren syndrom :-P

Vi inkvarterade oss och sen strax innan vi skulle iväg på Race meeting så knackade det på dörren och Gococo-systrarna Linnea och Annie ville att vi skulle vara med på en kort filmsekvens om deras strumpor som vi blivit sponsrade med. Såklart att man ställer upp! Maria fick den enkla uppgiften att bli fotad när hon tar på sig strumporna och jag fick äran att bli intervjuad på ENGELSKA. Jösses. Kommer inte ihåg vad jag sa

Med andan i halsen fick vi springa bort med andan i halsen igen och stapplade in nästan som sista lag på mötet. Har sen fått berättat att då några inte sett oss varken på färjan och sen tittat efter oss på mötet och inte sett oss blivit oroliga att vi "bangat". Well, så var inte fallet och skulle heller inte bli fallet trots grus i maskineriet under loppet (kommer till det).

Race meeting på engelska och vi började förstå hur långt loppet är (att vi inte fattat detta innan är ju kanske konstigt, trots att vi "pluggat" kartan).

För hela banan - klicka här - http://www.otillo.se/course/

Sen väntan på att få äta (vi fick äta i omgångar alla lagen) och då träffade vi förra årets damvinnare mor & dotter; Charlotta & Bibben. Jättetrevliga och Bibben följde med oss när vi skulle reka stranden för första simmet

Sen mat och lite mingel och därefter direkt mot hotellrummet. Lite final adjustments to the equipment och sen sömn. Eller ja, så mycket det går att sova när man ska tävla i VM.

03:40 ringde klockan och 04:10 stod vi med alla andra och väntade på att frukosten skulle öppna. Sen snabbt tillbaka för att packa och ta på sig race gear. Helt plötsligt var klockan 05:25 och vi fick återigen springa för att hämta vår GPS (som vi lade i ryggslutet under min våtdräkt) och lämna våra väskor. I hasten lade vi våra båda handväskor i en soppåse och knöt utan att märka med lagnamn. Återkommer om vad som hände med den påsen lite senare.

Bort till starten och knappt att vi hann samla oss innan vi hörde att starten skulle gå 05:55. Allt beror på när färjan som trafikerar där är förbi och lotsen gett ok.

Pang och starten var iväg! Starten som vi båda sett på många YouTube-klipp. Det var helt overkligt. Och dryga kilometern senare dagens första och längsta sim. Det som vi oxå sett filmat från luften i olika klipp. Inte ens när jag skriver om det nu känns det som om det är sant att vi var med.

Det iskalla vattnet mot ansiktet men med turen att det var ganska lugn sjö och faktiskt även lite medvind gjorde att 1700m's sim kändes som om det var över på 10 min. Starka Maria låg framför och jag bakom på lina. Visst att jag blev ganska kall av att vara passiv men det är så vi tränat i år. Efter förra årets pärs på 10islandrace så kan jag förstå att Maria vill veta var jag är och då hon tränat bra med simning i sommar (mer än jag) så blev det det bästa alternativet.

Sen följde löpning och kortare sim över Vindalsö, Skarp-Runmarö, Rönnkläppen och Runmarö. Vi testade några sim utan lina men vi kom ifrån varandra och valde sen lina på nästan alla sim på resten av loppet förutom de kortare i slutet.

När vi kom till Runmarö "cabbade" vi ned. Dvs öppnade våtdräkten och rullade ned armarna.
Vid mitten av Runmarö låg Red Bull Sprint Prize och den nådde vi 08:12. Closing för denna station var 09:00 och vi var glada att vi hade 48 min "tillgodo". Vårt drömmål var 12h och det var i den farten vi startade loppet och hade hålltider memorerat. 


Då vi höll ok fart så kunde vi njuta och ta in så här i början av loppet. Och att starta dagen med att se solen gå upp denna enormt vackra dag i skärgården är något som jag ALDRIG kommer glömma. Att springa längs vattnet, i kohagar och den svenskaste av natur "takes your breath away" och höra sommaren spela sin sista melodi den första dagen i september är nåt jag alltid kommer ta med mig.
Efter Runmarö följde Storön, Risselö, Munkö och Käckskär innan vi nådde Nämdö.
På mitten av Nämdö höll vi på att springa fel och missa energistationen vid Nämdö Kök & Bar. Det stod en pil åt vänster men vi såg teams som sprang höger. Man skulle vänster ned till energistationen och sen tillbaka igen... Closing här 12:00 och vi var där 10:36 - 1:24 "tillgodo".

Sen vidare på resten av det långa löpet på Nämdö och det var i slutet av detta och strax innan energistationen i trädgården hos en dam (som hade som krav att få ha energistation i sin trädgård för att låta banan gå genom hennes ägor) som jag stukade foten rejält. Vi hörde hur ett lag kom snabbt bakifrån och jag sa till Maria att vi på den smala stigen skulle stanna och släppa förbi dem. Ett kort stopp och steg i sidled och sen ett steg i sidled tillbaka ut i ett något geggigt spår gjorde att min vänsterfot vek sig inåt. J-vlar vad ont det gjorde. Stapplade vidare som en skadeskjuten kråka och fortsatte. Man bryter inte!
Att ha relativt hårda kompressionsstrumpor och det kalla vattnet gjorde att jag kunde fortsätta. Två Alvedon som Maria hade i sin midjeväska hjälpte ju oxå. I alla fall en stund. 5:26 ser jag nu att vi passerade den underbara damens trädgård. Vår måltid blev 11:40. Räkna ut själva hur länge jag sprang på foten...

Efter Mörtö kommer Mörtö Klobb och därifrån ska man simma till Kvinnoholmen. Banans kanske mest utsatta sim och kallas även för "Grissimmet". Dels pga att det är känsligt för väder och vind men även att det är långt (1400 m) och när man hållit på ganska länge...
Men det blåste inte så mycket även om det var lite gropig sjö och vi kom över relativt smärtfritt även om vi blev ganska kalla (och jag steg upp ur vattnet och pga kallvatten i örat såg ut som ett fyllo när jag stapplade fram på klipporna).
Vidare på Mörtö-Bunsön och cut-off:en på 14:30 - här var vi 12:32, dvs nästan 2h "tillgodo".
Någon kanske undrar över dessa cut-off tider? De behövs. De är inte hårda men inte heller överdrivet generösa. Säkerhetsaspekt. Man orkar inte hålla på hur länge som helst. Och det blir mörkt...

Vidare till Kymendö-Bunsön och där på klipporna innan sista långa simmet på ca 1000m så satt/låg Annika & Maria i Team Surfspot. De hade brutit. Maria hade varit dålig i veckan och det hade varit en chansning att starta. Det höll inte. Tråkigt. Duktiga tjejer som i princip vunnit allt i år. Ledsna och något skärrade över deras DNF gav vi oss på simmet över till Getskär.
Sen vidare till Kymmendö och vi började inse att vi skulle klara oss i god till cut-offen på Kymmendö.
16:00 är "cutten" där. Sen är det ca 300 m sim och nästan ett halvmaraton på Ornö innan sista cutten på sydspetsen på Ornö som är 18:00.

Tänk er själva att när ni hållit på i nästan 10 timmar dra en halvmara på två timmar. Jag hade sagt till Maria att kom vi dit 16:00 så hade jag velat kliva av. Det är inte realistiskt att klara det på två timmar för oss. Och med tidspress.
Vårt drömmål var att vara där 15:00 och ha tre timmar på oss på Ornö. Vi var där 13:51. Då kände vi hur lugnet infann sig. Även om Alvedonet nu hade slutat verka...
Det var här vi fick plocka fram vårt pannben. Först ca 12k löpning blandat i terräng, grus och asfalt innan man vid Ornö kyrka når energistationen Milebreaker Final 15.
Om ni tror att det bara var foten som knorrade här så är det ganska långt ifrån sanningen. Nu hade både Marias och min mage ballat ur och när vi "cabbat" ned för detta långa löp så fick vi ta varsitt induviduellt depåstopp i skogen. Där blev vi båda bitna av pissemyror och jag höll att glömma GPS:en på en stubbe. Ni som följde och kanske undrade varför vi stannat, nu vet ni varför. Inga mer kommentarer på det.
Det är här jag även trampar snett med foten igen. Suck. Murphy's lag.

Ner mot Ornö kyrka och nu hade vi båda så ont i framsida lår och höftböjare att man hoppades att ingen skulle filma ens löpsteg för vidare analys. Inga mer kommentarer på det heller.
Strax efter Milebreaker Final 15 / Ornö kyrka så ser vi ett team där den ena drar den andra på lina. Den som blir dragen har en "rolig" dolme på ryggen. Ser nästan ut som en svart termos. Det är tunga steg och inte många ord som utbyts när de kämpar på. Precis när vi passerar ser jag att det är Petter. Artisten. Fast numera även atleten. Vet att han haft knäproblem och bilden med ett tejpat knä och skydd dagen innan såg ju inte lovande ut. Men han är ingen quitter. Vi utbyter några ord och vi försöker springa förbi honom och hans teampartner Jojje Borssen med lätta steg. Snacka om att "put on a show". Där var vi slitna vi med. Men alltid kul att passera ett herrlag och låtsas man är pigg, haha. Sorry Petter och Jojje! Och de var inte det enda laget vi passerade TROTS att vi var slitna...

Sen smalnade vägen av och det återgick från asfalt/grus till stig igen och vi "cabbade" upp för den sista biten med ö-hopp innan man når sista 3k gruslöpning på Utö innan man går i mål på Utö Värdshus. 16:07 kom vi dit och cutten är satt till 18:00.
Tar man sig dit till kl 18:00 finns det inga fler cut-offs och man får ta sig i mål på hur lång tid man vill. Men det blir mörkt och kallt fort. Sista laget har följesimmare och ledsagare det sista. Många är de som tydligen förirrat sig på den sista bit på 7k...
Så det var Kulbäling, Långbäling, Mellankobbarna och Järnholmen. Och från Järnholmen sista simmet på 100 m innan man når Utö.
När man är trött och har ont så går det fanimig inte fort. Korta men ganska svåra sim där det var strömt. Här körde vi utan lina. I slutet av ett sim ser jag hur Maria ställer sig till vänster om mig. Jag ställer mig oxå på en sten bara för att dras ut av strömmen igen. Således simmade jag in lite till innan jag ställde mig upp gång två, haha.
När vi kom upp på Utö stod det mycket folk och hejade och man kände sig lite som en rockstjärna. Vi skulle klara det! Om vi så skulle krypa på hörntänderna sista 3k!!!

Jag minns att vi springer där på grusvägen med får i hagen brevid och nästan får gråten i halsen båda (och nu när jag skriver). Denna långa resa på alla sätt och plan närmade sig sitt slut. Vi blev båda två väldigt känslosamma.
Åsså trappan upp till Utö Värdshus. Folk som klappar. Speakern som pratar. Vetskapen att nu flera kanske satt och tittade på oss. Jag hade så j-vla ont. Jag ser så plågad ut. Men ett leende och en innerlig kram måste bli avslutet alla ser. Omkramade inte bara av varandra utan även av Michael Lemmel (en av arrangörerna), som står och tar emot ALLA i mål. Tid 11.40:04 - fjärdeplats i damklassen. 
 


Topp-3 i damklassen:
1:a - Puppy TS - Bibben Nordblom & Charlotta Nilsson - 10.26:31
2:a - 2QTRI - Jenny Nillson & Magdalena Trumstedt - 10.55:46
3:a - Team Sankan - Sanna Duvebrant & Annika Åström - 11.16:12
Alla grymma tjejer! Fantastiska atleter och människor!
Efter målgång hämta våra väskor, hämta nyckel till vår stuga för att kunna duscha. Men vart är soppåsen med våra handväskor? Oron innan funktionärerna hittar den bland soporna...ja, ni förstår.
Dusch, foto på oss i sängen. Svullna och trötta att lägga upp på nätet:
 

Prisutdelning, mat och mingel och sen faktiskt sängen. Vi orkade inte party-all-night.
Idag är jag helt slut. Foten värker och ser ut så här:

 

Men vi klarade det! Maria var stark och hade en bra dag. Jag hade en bra dag fram tills jag stukade foten sen fick jag bita ihop lite om man säger så.

Tack alla för grattis och pepp! Det värmde så att veta att många av er följde vår framfart igår.
Och sorry för det lilla GPS-stoppet på Ornö ;-)

Maria och jag vill tacka de som sponsrat och hjälpt oss på andra sätt under året:

Lars Nykvist/ICA Supermarket Majorna, Anna-Karin Lundin & Bjarne Koning/Simcoachen, Icebug, Gococo, Olander Swim, Huub/TriNordic, Cia Hultkrantz på Massagecentrum - nån vi glömt?

Våra familjer som stått ut med oss, våra vänner och träningskompisar mfl

Tack arrangörer och funktionärer på ÖtillÖ - världsklass arrangemang!!

Själv vill jag tacka Maria: Tack du fina vän! Du är så stark! Tack för att du "raggade" upp mig på nätet. Din humor och din personlighet, say no more. Utan dig hade jag inte fått göra detta! Du är en galning som får mig att skratta, bli förbannad och vilja mer. Puss!!

Detta låter ju som nåt j-vla Oscarstacktal av nån kändis men det är verkligen inte så vi ser oss själva. När vi under dessa dagar fått umgås och träffa toppidrottare från Sverige och hela världen så blir vi enormt ödmjuka. Nästan så att vi undrar vad vi gjorde där. Nästan så att man trodde att nån skulle komma på oss; att vi fuskat oss in i denna klick av atleter. Men så googlar Maria lite. Under de år som loppet varit och damer varit med så är det bara vi och fyra damlag till som gått under 12 timmar under alla nio år tävlingen varit. Ok, olika förutsättningar olika år men för att vi ska få lite perspektiv på vår prestation och vara lite stolta. Vi som träffades för snart två år sen, inte tränar hälften så mycket som alla andra och som skriker "GÖTEBORG" som galningar under prisutdelningen i mixedklassen när Ullis & Jonas går upp högst på pallen. Ja, DÅ undrade nog några vem som släppt in oss, haha. 

Inspiration i massor kan du få på Evas hemsida >>