Tröttheten börjar jävlas med sinnet...

Den här tävlingen såg jag fram mot ovanligt mycket, av flera skäl. Dels skulle det bli en tuff utmaning i en sport jag aldrig provat med 25 km traillöpning och 1000 höjdmeter, plus 6 km simning i öppet och kallt vatten med flera sträckor över 1000 meter. Men framför allt för att jag skulle tävla i team med Reine, min vän sedan 28 år tillbaks. Vi har hittat på mycket kul tillsammans under åren, men aldrig tävlat tillsammans eller ens befunnit oss på samma tävling samtidigt.

Gemensamma förberdelser blev en sida-vid-sida triathlon inomhus några veckor före tävlingen. Utöver det en hel del konversation på mail och telefon. Inte helt lätt att samträna när man bor 50 mil ifrån varandra!

Det vi tvekade mest inför var vilka hjälpmedel vi skulle använda. Kort våtdräkt var ganska givet, men vi hade svårt att bestämma oss för paddlar och dolme eller inte. Såklart en del orutin som lyser igenom, men vi påverkades också av att det handlar om 6000 meter simning. Av rädsla för att slita ut axlar och triceps så valde vi att köra utan paddlar. Vi bestämde också att köra utan dolme. Vet inte riktigt varför, troligen orutin. När det gäller vätska valde vi att förlita oss helt på tävlingens vätskestationer och en och annan klunk sjövatten som vi räknade med att svälja. Energi tog vi med i begränsad omfattning i form av gels som vi förvarade intryckta i ärmar och ben på våtdräkterna. Beslutet om vätska tog vi sent, vädret fick styra till viss del, men vi räknade också med att inte bli överhettade under löpningen eftersom att vi garanterat skulle bli nedkylda under de långa simningarna i det 17-gradiga vattnet.

Dagen före tävlingen laddade vi med grillbuffé och ett par glas vin hemma hos mig. Lite sista-minuten-taktik och sen i säng.

Upp på morgonen, gröt, macka, kaffe och sen i bilen iväg till Borås och Öresjös södra strand där arrangören ordnat med tävlingscentrum vid en fin badplats med kaféverksamhet och rejält tilltagen parkering. Bra val här av Jonas Colting och hans team som arrangerade!

Nummerlappsuthämtning, toabesök och ombyte. Sen hälsade vi på några bekanta, önskade varandra lycka till och spanade in Petters dolme. Petter har gett sig in på swimrun och hade bildat lag med Micke Rosén, flerfaldig vinnare av Vansbrosimningen och erkänt duktig simcoach.

Startsignalen går och fältet drar iväg ut på den första ca 1 km långa löpningen till första simningen. Solen steker redan på bra och det blir rejält svettigt under dräkten. Får lite bekymmer med de gels jag stoppat i benet, svetten som snabbt flödar gör att de börjar glida ur och jag får omfördela till ärmarna. Någon gel blir kvar i benet och det funkar hyggligt resten av loppet.

Vi behåller dräkterna på genom hela tävlingen. En del andra öppnar upp och viker ned under löpningen, men jag tror de förlorar tid och tappar koncentration på det. Med de väder- och vattenförhållanden som rådde var det ingen större idé att mecka med utrustningen.

En del hade valt att köra med lång dräkt, det verkade väldigt varmt. Man tjänar såklart en del tid på simningen, så kanske var det rätt beslut med så långa simningar, flera över 1000 meter.

Banan för Borås Swimrun
GPS-spåret. Hela spåret finns här GPS-spåret. Hela spåret finns här

Ned i vattnet, kallt som bara den. Lätt chockartat paniksimmar jag första 50 innan jag lugnar ned mig och hittar rytmen. Hänger på Reine rätt bra i början, hans orangea skosulor syns bra i vattnet. Tappar Reines fötter, tappar orienteringen, märker att det är skitsvårt att hålla de maximala 10 meter ifrån varandra när man är ojämna simmare. Märker att jag inte är så van att navigera i öppet vatten.

Vi klättrar upp ur vattnet och ger oss ut på andra löpningen, en kort löpning längs en pir och ned i vattnet på andra simningen, ca 750 meter. Jag har svårt att hänga med Reine i vattnet, men kämpar på så gott jag kan, kommer in i en hygglig rytm och navigerar hyfsat bra. Upp ur vattnet och iväg på tredje löpningen. Nu börjar banan visa sig vara väldigt kuperad. Ryktena har talat om ca 1000 höjdmeter och det är en rejäl klättring innan vi viker av åt höger, norrut, och det går så sakteliga utför igen ned tillbaks mot Öresjö. Vi kommer ned till banans första vätskestation, tar lite att dricka och sen ned i vattnet för tredje gången, med mål ca 800 meter bort på andra sidan sjön vid Frufällan.

Kort löpning genom Frufällan, ut på Vikåsaudden och ned i vattnet för att simma ca 650 meter tillbaks till västra sidan Öresjö igen. Vi känner oss starka och vid gott mod när vi kliver upp ur vattnet efter totalt 1 h 50 minuter av tävlingen. Temperaturen i vattnet svalkar skönt efter löpningarna i den stekande försommarsolen, och vattnet som dröjer sig kvar i våtdräkten ger lagom svalka under löpningen så vi blir aldrig överhettade eller uttorkade trots att vi inte har med någon egen vätska och det bara är 5 vätskestationer längs den totalt ca 32 km långa banan.

Vi springer upp vid Ramnavik och får klättra rejält upp för berget, vi sniglar oss fram i ca 10 min/km tills det börjar gå utför igen. Nånstans här längs stigen på väg ned mot södra utkanten av Fristad gör Reine ett snedsteg och beklagar sig kort över smärtan. Men han är hård och biter ihop och säger inget mer om det under resten av loppet.
 

Den åtråvärda medaljen Den åtråvärda medaljen

Framme vid banans andra vätskestation innan det är dags att ta sig sista biten ned till Öresjö igen för den långa simningen på 1200 meter över till Sparsör. Det är svårt att navigera här, svårt att se och förstå vilket av de vita husen vi skulle sikta på, svårt att hänga med i Reines tempo i simningen, jag får vatten i glasögonen som jag tvingas stanna upp och trampa vatten för att få ut det, jag får problem med våtdräkten som klämmer illa på ett sätt bara en man kan förstå och jag undrar lite vad jag gett mig in på. Biter ihop, kämpar på med armtagen, ångrar bittert att jag inte tog med dolmen, benen sjunker och det är svårt att hålla fart, snittar nästan 3 min/100 m och det är rätt segt innan vi till sist kommer iland på Öresjös östra strand.

Nu väntar ett roligt parti av banan och jag repar mod så snart jag är uppe ur vattnet igen. Efter ett par korta passager ska vi nu ta oss an Viskan och det är rena rama Navy Seals-simningen här! Riktigt kul och annorlunda, där vi får navigera runt och klättra över diverse naturliga hinder i vattnet i form av stockar och stenar. Jag slår i smalbenet hårt, jag slår i höften hårt, men det är på det stora hela mest kul även om det inte är någon vettig simning direkt, snarare Tarzan-simning.

Nu är det dags för banans längre avsnitt med löpning som från Sparsör i norr till Tosseryd i söder endast bryts av av en kortare simningen i en damm och även banans tredje och fjärde vätskekontroller. Det känns bra att få mata på med lite rejäl löpning, men mot slutet börjar det bli varmt och jobbigt och det är befriande att få ta sig an ett par kortare simningar i Stora och Lilla Tosserydssjön. I den senare av de två får jag en rejäl armbåge i ögat av en brötig simmare som uppenbarligen ansåg sig ha mer rätt till väg än jag. Märklig attityd på det stora hela och vi passerar det laget med lätthet när vi går ut på tävlingens näst sista löpning ned mot Öresjö och den sista och långa simningen tillbaks till start- och målområdet.

Banbeskrivningen säger att det nu handlar om 650 meter simning följt av 10 meter löpning på Amerikaön och sedan den allra sista simningen på 750 meter tillbaks till piren nordost om mål. Men i praktiken är de 10 metrarna löpning bara att man vadar i vattenbrynet för att få lite vila och det betyder i praktiken en avslutande simning på 1400 meter vilket tar ca 40 minuter i 17-gradigt vatten och jag blir ganska nedkyld här. Tröttheten börjar jävlas med sinnet och jag får anamma det gamla pannbenet för att över huvud taget få fart. En fördel med simning från A till B i öppet vatten är att man inte har något annat val än att fortsätta, det går ju liksom inte att avbryta mitt i sjön. Så jag fortsätter.

Upp ur vattnet för en sista löpning 350 meter till mål och det är allt annat än skönt. Kroppen är stel som bara den och varje steg smärtar, men vi biter ihop och sliter oss fram till mål på en fin tid av 5 h 34 min 55 sek under vilda hejarop från min familj som åkt upp till målområdet och passat på att få en fin badutflykt. Jonas Colting väntar i mål med ett välkommen, grattis och en värmande kram innan vi får medalj, tischa och en låda mat – mycket trevligt sätt att komma i mål på!
 

Borås swimrun var en väldigt trevlig tävling och ett bra arrangemang som jag rekommenderar varmt för alla som vill ha en tuff utmaning att träna för! Jag och Reine kommer tillbaks för att putsa vår tid nästa år!

Racekit, nummerlappsväst och medalj.

Collage jag la ut på Instagram efter tävlingen.

/Hans

Läs gärna mer av Hans på hans blogg >>