Nöjd över att kunnat hänga med tog jag en gel och då smällde det...

Så det då dags för den fjärde upplagan av Vännästrampet. När jag vaknade och tittade ut spöregnade det vilket inte kändes optimalt. Det riskerade att minska deltagarantalet och framför allt ville jag undvika att cykla i spöregn.
Efter frukost och packning av bilen åkte jag till starten som låg på Vännäs Bad och Camping. Då det som vanligt är en del praktiskt att stå i när man både är cyklist och arrangör såg både jag och bror till att vi var på plats mer än 1,5 timme före start

Allt eftersom började cyklisterna att dyka upp och det skulle visa sig att deltagarantalet blev riktigt bra. Framför allt med tanke på att efter att vi spikat datum för Vännästrampet hade både Åre Challenge och Veteran-SM lagt sina lopp på samma helg. Självklart tappade vi några deltagare på grund av detta, men vi blev ändå ett 40-tal cyklister vilket jag tycker är bra.

Bror informerar deltagarna inför starten


När loppet skulle starta hade det klarnat upp och vädret var perfekt under hela rundan som totalt var på 124 km.
Från Vännäs till Nordmaling var tempot ganska högt uppskruvat, men med avsaknad av utbrytningar. Det fortsatte på samma sätt från Nordmaling bort mot Nyåker. De långa slakmotorna mot Bjurholm tog dock ut sin rätt och allt fler släppte huvudklungan.
 

Jag hade varit passiv de första två milen för att därefter vara en av 8-10 personer som hjälpte till med farthållningen. Efter att ha tagit en gel och då hamnat längre bak i huvudklungan började jag ana oråd då jag såg att några starka cyklister började söka sig framåt. Raskt svepte jag de flesta, och visst visade det sig att jag haft rätt.

Det blev en rejäl utbrytning, och tempot var väldigt tufft. Jag lyckades dock bryta mig med och blev en av fem som kom loss. Vi teamkörde för att hålla de jagade ifrån oss och ganska snart insåg jag att klungan bakom med all säkerhet inte skulle komma i kapp. Detta grundade jag på att vi långsamt utökade avståndet och att vi fått med flera starka cyklister.

Tätgruppen uppför branta Agnäsbacken.
Rejält ansträngd redan i Agnäs med 40 km kvar.
Ansträngningsgraden blev inte lägre. Förningarna började ta på.

Det fortsatte att gå stenhårt i vår grupp och det slet verkligen. Jag insåg att det skulle bli tufft med 6 mil i utbrytning med denna intensitet. Intensiteten fortsatte dock. Efter ett tag släppte Peter Sjölund från Gottne och vi var fyra kvar i tätgruppen. Väl framme i Bjurholm och med ca 30 km kvar började de ”riktiga” backarna. I den första backen släppte André Malmfjord från Gimonäs CK.

På vägen från Bjurholm mot Vännäs var vi nu tre kvar i täten och Karl Walleij bombade på rejält.

Nu var vi tre kvar. Det var förutom jag, Karl Walleij från Fuji Racing Team - Frösö IF och Tobias Rosenkrantz från Sävar CK. Själv började jag känna mig allt mer stekt och fick när det var ca två mil kvar stå över några förningar för att inte släppa i de tuffare stigningarna. Framför allt Walleij körde riktigt hårt.

Jag insåg att min form inte skulle vara tillräcklig utifrån de senaste månadernas träning och dessutom var mina motståndare riktigt starka. Målet var därför i första hand att klara den sista tuffa backen och därefter rulla med till målbacken. Jag hade inga större förhoppningar att kunna ta någon av dem i målbacken.
Med hjälp av en hel del mjölksyresprut klarade jag sista backen och nu var det slätta en kort bit innan det skulle bära utför. Nöjd över att kunnat hänga med tog jag en gel och då smällde det. Det blev ett ryck och jag låg för långt bak. Tappade direkt 10 meter. Ställde mig upp för att gå i kapp. Tog några meter, men sedan blev det krampkänning i baksidan av låret.
Kanske hade jag kunnat gå ikapp med mina sista krafter, men jag valde att inte prova. Jag tänkte i stället att det var större chans att säkra min placering om jag körde smart den mil som var kvar och där det dessutom var ca 4 km utför. Vi hade också nyligen fått rapport om att vi låg ca 4 minuter före den jagande gruppen.
Jag tog därför mitt eget tempo och lade mig en bit under tröskel. Detta för att ha lite sparat om det skulle dyka upp cyklister bakifrån. Jag tittade med jämna mellanrum, men klungan syntes inte till. När jag kom in i målbacken med två kilometer till mål syntes fortfarande ingen till. Jag tog det därför ganska så piano uppför backen och rullade i sakta mak in på en tredje plats. En placering jag är mycket nöjd med.

I mål var jag två minuter från segraren, men hade hållit avståndet på ca 4 minuter till förföljargruppen vilken bestod av 9 cyklister inklusive de två som funnits med i vår tätgrupp
 

2014 års vinnare - Tobias Rosenkrantz

Vinnare av årets Vännästrampet blev Tobias Rosenkrantz, som lyckades slå Karl Walleij, 2012 års vinnare. Tobias har verkligen fin form, då han för två veckor sedan vann Krafttrampen i Skellefteå.
Bror låg långt uppe i klungan under stora delar av de första 6 milen. När vi gjorde vår utbrytning var han mycket nära att gå med, men hamnade i den första förföljargruppen där han bidrog med mycket arbete för att försöka gå i kapp vår grupp. Tyvärr har han haft problem med ryggen sista veckan vilket inte är optimalt för över tolv mils cykling, vilket tillsammans med mycket arbete i sin grupp gjorde att han i slutbacken tappade några placeringar. Med en bättre fungerande kropp är jag övertygad om att resultatet blivit ännu bättre.
 

Bror med krigarlook i jakten på oss i tätgruppen

Vi hade också många andra i föreningen som var med i dag, både i huvudklungan och lite längre bak.
Hans Johansson från klubben spräckte sitt däck med många mil kvar, men lyckades med hjälp av boende och deras silvertejp laga däcket så pass bra att han kunde rulla i mål med några lagkamrater. Silvertejp är verkligen fina grejer.
Rent allmänt verkade lagkamraterna nöjda med sina lopp.
Efter målgång rullade vi ner till Vännäs Bad- och Camping för lite snack, fika och prisutdelning. Som vanligt blev det en tårta till vinnaren av dam- och herrklass. Jag som själv var mycket nöjd var dock inte mest framgångsrik i familjen. Katten vann nämligen damklassen, och det också på en personlig rekordtid.
 

Katten först i bild glad redan här, trots att segern inte var säkrad.

Jag är mycket imponerad av Katten då hon de senaste månaderna haft ännu mindre cykelträning än mig, och ändå lyckades så bra.
För övrigt hade denna upplaga av Vännästrampet den klart snabbaste vinnartiden av de fyra lopp som vi genomfört.
För egen del var det en tuff dag på jobbet. Snittpulsen under de dryga tolv milen hamnade på 85% av maxpuls. De sista nittio minuterna där vi var loss från huvudklungan var min snittpuls 90% av max. Inte underligt då att man blir lite trött.
Som jag uppfattade det blev 2014 års upplaga av Vännästrampet lyckad. Vad det verkade var cyklisterna nöjda med arrangemanget och jag känner inte heller till några incidenter efter vägen. Med andra ord riktigt bra!
Jag vill också tacka alla er funktionärer som gjorde detta arrangemang möjligt.

Tack för i år och vi hälsar alla deltagare från årets Vännästrampet välkomna nästa år. Det gäller också självklart er som inte hade möjlighet att delta i år.

Alla fina bilder i detta inlägg är tagna av Erik Åström, fotograf och journalist på Umeå tidning.

Tomas skriver om cykel och livet på sin blogg >>