Så jag gick om och blev liggande helt själv mellan två klungor.. 

2014

Så var det gjort, vinterns stora mål för mig; Årefjällsloppet.

Det var tungt, jädrigt tungt. Men jag är nöjd. Nöjd med min insats för jag körde det jag hade och på slutet, sista milen så fanns det inte mer att ge. Det var finito med energi, fanns ingen högre växel att sätta in på slutet, så så var det med den saken.

I fjol var jag ju missnöjd med att jag inte hade tagit i mer, fegat kändes det som.
Det gjorde jag alltså inte i år!!!!
Vet att jag har några fantastiska bloggvänner som gärna skulle vilja ha lite mer detaljerad race report och det kommer senare.
Nu säger jag bara att årets lopp var som sagt TUNGT, kom på 28:e plats av 100 damer/tjejer i motionsklassen. Var 1.56 timmar efter segrande dam i elitklassen, Charlotte Kalla.

Del 1
Annars har helgen i Åre och Storlien var otroligt mysigt och socialt, precis som planerat.

Inga förseningar på buss, flyg och tåg ner. Men en längre väntan på tåget i Hell(!!!!, tur det inte var slutdestination). Där fanns tid till att shoppa massa rea fynd på Hell köpcenter.
Mysig kväll hemma hos Åsa, Henning och lilla Anna i Undersåker utanför Åre.
Efter loppet på lördag till Storlien till min kära barndomsvän Lena och hennes barnsjuksköterske gäng som kallar dig ”Vin-innorna”. De bjöd på god mat med öl och gubbröra och senare röding och vitt vin.

Dagen efter en lugn, fin men snöfattig skidor till en lunch restaurang 5 km från stugan. Bra med mycket mat efter 6 mil på skidor där energilagren tömdes.
Nu är jag hos min vän Gørill med familj. Blev mött på tågstationen med en ballongprydd liten tjej vid namn Hedda.
Nu ligger jag här i en säng i Trondheim, kan inte sova, längtar hem till min lilla tjej. Bör vara nöjd med både insats och resultat men känner mig ganska tom och har fått en del tankar i huvudet om vad jag bör träna och vilka tävlingar som kanske är bäst för mig att satsa på.

Del 2
När starten gick var jag mycket mer på hugget i år än i fjol då jag bara tog det lugnt och lät andra stressa förbi mig. I år var det jag som stressade och blev stressad av att det gick så långsamt. Så på något sätt utan att varken bryta staven på mig själv eller någon annan, så kom jag ganska långt fram i fältet.

Tyckte åkningen kändes bra och farten var väldigt begränsad de förste 5 km. Därefter sprack det upp och blev bättre utrymme för att köra i eget tempo. Såg att det var mestadels duktiga skidåkare med bra teknik som jag hade hamnat med. Tog rygg på en tjej som gick på bra och såg trevlig ut. Men så fort vi kom till första mat o vätske kontrollen som jag hade längtat till och tog gott för mig av både blåbärssoppa, energidryck och lite vatten. Bullarna hoppade jag över på första matkontrollen. Tjejen som jag hade hängt på måste på sin höjd ha tagit en kopp i farten för när jag var klar att dra i väg så var hon långt före mig i spåret redan. ( Hon fick till slut en sluttid på 11 min snabbare än mig.)

Före nästa kontroll efter 26 km när man kom tillbaka till Edsåsdalen där starten var så hade jag gått i kapp en utländsk tjej som gick fint och höll bra fart. Vi gick förbi en hel del folk och jag kände mig stark och fräsch. Så kom vi till kontrollen och där tyckte jag det var bäst att äta en bulle också eftersom det var drygt halva loppet kvar att gå. Det tyckte visst inte hon för borta var hon efter den kontrollen.

Min filosofi var att jag skulle i vart fall inte gå tom och få det jobbigt för att jag hade slarvat med energi påfyll under loppet. Så henne såg jag inte för det hade gått några km längre och vi kom ut på en sjö där det var 4 km stakning som gällde. Då låg hon först i en klunga och drog 5-6 killar efter sig. Jag gick i kapp klungan som låg bakom hennes, men där gick det lite för sakta så jag blev frustrerad av att hela tiden behöva passa på att inte glida upp på skidorna på han framför och göra han sur. Så jag gick om och blev liggande helt själv mellan två klungor, den första som gick för fort och som jag aldrig klarade att gå i fatt och den bakom som mycket riktigt inte klarade att hålla mitt tempo. Så där låg jag själv stakandes 3 km över sjön i motvinden. Kände att det blev tyngre och tyngre och drog energi ut ur kroppen som hade känts så pigg och stark.

Kom i håg loppet i fjol när jag och Ing-Marie låg med 3 tjejer till som hade hakat på oss när vi skulle 4 km över den samma sjön. Jag låg i täten mer än halva sträckan över där, kom in i en härlig stak-flow, kände en härlig girl-power känsla. Ing -Marie som jag hittade tidigt i loppet då, vi åkte tillsammans och hade det så trevligt tillsammans innan hon 10 km från mål beordrade mig att köra i väg för att hon såg att jag hade mer att ge än hon kunde hänga med på de sista 10 km av 75.

Men i år började jag att känna trötthets känsla efter denna sjön när ännu ett parti med mycket kuperad terräng och sega uppförsbackar började, ca 20 km från mål.
I fjol kände jag mig så stark här och drog Ing-Marie med mig uppför backarna och det var inte många som gick förbi oss där, men vi gick förbi ganska många.
I år när föret var mycket tyngre och skidspåren mycket mer sladdriga, våta och i bland obefintliga och jag hade startat 2/3 av loppet mycket hårdare än i fjol, så var det många fler som gick förbi mig än som jag klarade att ta in på. När grabbar och män kör om så känns det inte så illa, men när tjejer som du känner igen från tidigare i loppet och som jag då lätt gick förbi kommer och ser oförskammat pigg ut nu- då känns det tungt.

Lite mindre tungt känns det så här i efterhand då jag var tvungen att googla två tjejer med ganska dålig teknik, men ett driv mot slutet utan dess like. Fann ut att de var två tvillingar som var 20 år och riktigt duktiga terränglöperskor. Den här tanten här måste acceptera sånt och gör faktiskt det!!!

Sista kontrollen i Duved 10 km från mål hade de i fjol inte bara bullar som på de andra, utan chips, choklad och kaffe. Minns det som otroligt positivt och uppiggande i fjol och det var det i år också.

Hade åkt i fatt en norsk dam i den långa nedförsbacken innan Duved och efter vätskekontrollen tog jag rygg på henne som gick bättre på platten än hon körde nedför. Sa till henne att hon åkte riktigt fint, då svarade hon på bred trönder-dialekt att hon inte hade någon som helst kraft kvar i armarna. Men vem tusan hade det trots timmar av handstående mot väggen och armhävningar både i slungor och på golvet. Men energi kvar i benen hade denna norska dam som jag TROR var äldre än mig, men säkert ”født med ski på beina”… Hon gick i från mig efter några km trots att jag kände mig så stärkt av Duved kontrollens godsaker. Den effekten gick ur efter ca 5 km. Norska damen kom knappt två minuter före mig i mål.

De 3 sista km av årets 61 km går över Åresjön. Man ser slalombackarna och byn, man ser stora rutschkanan vid Holiday-club och där bak Holiday är målet. Klart det ger energi att veta att nu är det bara ”defileringen” kvar och man vet att man kommer att klara att genomföra loppet. Men jobbigt är det ändå, så jag tryckte i mig den sista gelen 3 km kvar. Ville inte bli omkört av allt för många så här på slutet. Vill i alla fall inte bli omkörd av fler damer! Gelen gör verkligen något med huvudet åtminstone och jag klarade att få platsen bak den norska damen som var utan kraft i armarna. Några män åkte om mig, men jag tog mig också förbi ett par trötta gubbar. Såg att det var några damer som troligen hade disponerat sina krafter bättre än mig som närmade sig på upploppet. Men de skulle inte få lov att komma förbi mig hade jag bestämt och gav det sista jag hade. Gick i mål och såg att tiden var 5.05. En man som hade gått förbi mig tidigare hade sagt; kör vi på nu så klarar vi under 5 timmar. Kanske han klarade det hoppas jag, det gjorde inte jag. Men måste väl anse mig nöjd med en 28e plats av 100 motionsdamer. 52a plats av 124 damer där elitdamerna är inräknad och där vann fantastiska Charlotte Kalla.

Nu undrar jag vilka av er som har läst hela den här långa och detaljerade avhandlingen om mitt Årefjällslopp 2014???? Kan tro många gav upp redan när jag kom tillbaka till Edsåsdalen efter 26 km…:-)
Jag bör nog själv läsa igenom detta innan jag ska gå ett nytt långlopp nästa år igen, för att lära mig av några misstag jag kanske gjorde i år.