Från att bryta ihop till att komma igen och...

Många alternativ blir det... Många alternativ blir det...

Då var det dags för tävling nr 2 denna säsong. Nu var det dags att köra Röbäck Ski Marathon, pga snöbrist så flyttades loppet till Botsmark.
Det innebar att vi fick köra en del av sträckningen från 7 mila spåret. Det blev ett varvlopp på 3X14km. Bra jobbat trots väldigt svåra förhållanden

Tyvärr så visade sig vädret från sin allra sämsta sida. Det var snöstorm, – 6 grader, blåste 10 sekundmeter med vindbyar på 18 sekundmeter. Det hade också kommit enorma mängder nysnö vilket gjorde att stavfästet var obefintligt och spåren höll inte alls. Redan vid start så hade spåren drevat igen trots att arrangörerna jobbade så gott det gick.

Det dåliga vädret gjorde ju också att det var svårt att valla, även om jag har ett gediget utbud så var det svårt att få till fästet.
 

Jag lyckades få riktigt bra glid på skidorna. Det var härligt.

Så hur gick loppet då? Det var nästan 200 tappra skidåkare på plats vilket jag tycker är en bragd i sig. Starten gick på öppna åkrar vilket gjorde att det blåste väldigt mycket. Loppet startade med en gigantisk backe på ca 4 km och 310 höjdmeter. Tyvärr så hade jag vallat bort mig och hade för kall fästvalla vilket gjorde att jag inte hade något fäste alls. Det blev galet jobbigt för armarna och jag gick helt enkelt in i väggen. Blev helt stum! Jag blev så trött att jag stod helt still i backen. ”Alla” bara körde förbi. Shit vad surt! Det fanns inga spår och jag hade bestämt mig för att bryta loppet efter första varvet.

Blåsigt och mycket snö vid starten Foto:Röbäck Ski Marathon

Efter en mycket tuff start på varv 1 så blev banan lite flackare och det gick faktiskt att staka lite grann. Det kändes som att krampen i armar och ben släppte och när jag kom in för varvning så tänkte jag att jag skulle ge backen ett försök till. Jag hittade några bra ryggar och hade faktiskt lite bättre fäste denna gång. Konstigt nog så blev skidorna bättre och bättre ju längre loppet gick. Tyvärr så skar mina skidor ned i en utförsbacke och jag gjorde en rejäl vurpa i mjuksnön. Nåja, alla prylar höll så det var bara att jaga ikapp igen.

Jag hamnade nu i ett rejält vakuum och fick åka väldigt mycket själv. Märkligt nog så kändes 3:e varvet bäst! Skumt. Jag fick jaga efter en rygg långt fram som jag efter 10 km äntligen kom ikapp. Vi fick en trevlig pratstund den sista kilometern. Det jag tar med mig från detta lopp är den mentala resan som jag gjorde. Från att bryta ihop till att komma igen och gå vidare och faktiskt komma tillbaka. Sluttiden blev blygsamma 3:00 men med tanke på allt så är jag ändå nöjd med ett tufft träningspass.

Pulsen genom loppet

Som ni ser på pulskurvan så var det ett tufft lopp, snittpulsen var 162 och max var 177. Detta lopp så tog det ca 30 minuter innan jag kom under 160 i puls…

Nu skall jag ladda inför Umeloppet och hoppas att det kommer att gå bättre rent tidsmässigt. Jag vill passa på att gratulera alla som körde loppet, starkt jobbat allihopa!

Vi syns i spåret!

Mail: Conny.bjornehall@gmail.com
Twitter: @connybjornehall
Instagram: cbjorneh

Följ Conny på hemsidan- Vasaloppsbloggen.Merida>>