Jaha, dyngsur om fötterna redan nu. Blir ett kul lopp detta….

Skön känsla att passera mållinjen i detta märkliga Vasalopp. Loppet hade gärna fått varit 1 mil till...

Men vi börjar från början. Detta år har inte varit ett vanligt träningsår. Mycket pga axelskadan.
Jag kan räkna ihop till 5 pass på rullskidor. Det är INTE vad jag vill ha bakom mig när snön börjar falla.
Hade ramlat ner till led 4 efter ett vasalopp 2014 med frusen axel. Revanschlusten fanns där, men inte kroppen att jobba med.

Så med de förutsättningar som skulle råda på andra söndagen i mars 2015 insåg jag att det skulle bli ett av mina sämre år. Formen fanns inte riktigt där heller. Grundformen är det inget fel på, men formtoppen konditionsmässigt låg en bit bort. EN förkylning 3 veckor innan ställde till det i slutfasen. Blev tvingad till 10 dagars vila.

Det syns tydligt från min pulsklocka under loppet. 7 min i zon 5, det är väldigt lite. Brukar på halva distansen ligga 3 ggr så länge i denna zon. Men så länge jag höll mig strax under så kändes det riktigt bra.

Vi åkte upp till Sälen redan på fredagkvällen. Det var min fru Gabby och Niklas Hedin. Bägge skulle göra premiär i fädernas spår. Det är skönt att komma upp så man har hela lördagen på plats.
Efter en stor frukost så hämtade vi ut nummerlapparna och fick runt i sporttältet och lyssnade kring vallahysterin som råder. Numera kan jag tycka att det är lite småroligt att höra vad de olika vallatillverkarna rekommenderar. Efter några år har man byggt upp en kunskap om vad som funkar och inte funkar.
Glidet hade jag bestämt redan på fredagskvällen vad jag skulle lägga på våra skidor. Esset i rockärmen i år skulle STRUKTUREN på skidan vara. Mycket riktigt så blev det också…

Fästvallan var jag lite mer osäker kring. Vi åkte upp till Lövnäsvägen och testade skidor på lördag eftermiddag. EN plats som ligger 2 mil in i loppet. Där träffade vi också andra vänner och klubbkompisar från Norrbärke SK. Alltid lika intressant och höra vad som funkat för dem. Klistret som jag lagt på mina och Gabbys skidor frös i och vi fick hugg under skidorna. Märkligt trots att det var 4 grader varmt på platsen. Det gav i alla fall kunskap vad jag INTE skulle lägga. Testade två par skidor, inget par med supersurf heller. EN känsla att det kommer gå tungt i morgon började göra sin påmind. Niklas Hedin hade bestämt sig för längesedan att han skulle gå utan fästvalla. Friskt vågat som premiäråkare från led 4. Men han är en riktig tuffing också.

När vi kom hem igen så var det bara att sätta igång från början igen. Bort med fästvallan och sedan börja på att förbereda skidorna för Vasaloppet. Klockan blev rätt mycket innan vi var klara med våra skidor. Jag vill också passa på att tacka Daniel Olsson, Garphyttan, för ett mycket bra fästvallatips. Grymt!!! 
Taggade innan start… Undertecknad, Gabby, Niklas och Daniel. Taggade innan start… Undertecknad, Gabby, Niklas och Daniel.

Vi kom ner till startfållorna kl 05.05 på söndagsmorgonen. Lång kö slingrade sig från varje startfålla och det var att ställa sig sist och invänta att det skulle öppna grindarna vid 05.30. Jag la mina skidor rätt långt till vänster på startgärdet, ville testa vänster sidan upp för backen. Vi gick sedan tillbaka till bilen och satt där och småsnackande fram till 07.40. Av med överdragskläderna och ett sista pep och lycka till, till de andra när vi skiljdes åt framme på startgärdet. Danne klev in i led 1, jag i led 2, Niklas H i led 4 och Gabby i Led 6. Så vi var utspridda.
Känslan innan start var jag rätt lugn, nästan för lugn. Ingen tävlingskänsla och tävlingsnerv som jag brukar. Klockan närmare sig kl08.00 och helt plötsligt går startskottet och vi ger oss iväg. Vi hinner väl 50 meter innan första vattenansamlingen skall igenom, 2 dm djupt vatten.
- Jaha, dyngsur om fötterna redan nu. Blir ett kul lopp detta….

Framme vid backen gör jag ett snabbt val och tar mig hela vägen till vänster och tänker att jag skall trippa förbi lätt på kanten. MEN det visar sig vara ett helt fel val iår. Det står helt still eller rör sig sakta framåt. Jag ser hur det sprutar förbi åkare till höger om mig. Jag vill också ta mig dit. Men Ni som har åkt vasalopp tidigare vet hur det är i första backen. Man står som packade sillar och det är bara att följa strömmen. Att flytta sig i sid led är knappt att tänka på.
Väl uppe på toppen är jag riktigt frustrerade över att jag tappat min fin startposition i led 2. Jag tittar runt omkring mig och ser startnummer som börjar både på 3,4 och 5. Ser ingen med en 2:a först. Första siffran indikerar vilket startled man startat ifrån.
- Va sjutton, så jäkla dåligt av mig.

När vi ska börja staka på myrarna är jag ganska irriterad över att ligga där jag ligger. Jag som skulle behövt bra ryggar i år, SPECIELLT i år, men den minimala barmarksträningen.
Tar mig till första kontrollen i Smågan och ligger på plats runt 1600. Mina tankar far snabbt iväg till kompisarna Niklas Björklund och Tomas Berg som jag åkt en del seedningslopp tillsammans med innan. De startade bakom mig i led 2, men hade säkert passerat för länge sedan. Mycket riktigt också. Jag låg efter dem med 5-6 minuter. En evighet att ta igen, speciellt efter som jag visste att de var i riktigt bra form.

Mina skidor gick inte jätte bra de första milen, men ju längre in i loppet jag kom så märkte jag att skidorna gick bara bättre och bättre. Från Evertsberg och till Mora hade jag super mycket bättre skidor än alla runt omkring mig. Det kändes som jag flög fram och passerade åkare efter åkare. Underbar känsla. Hörde hur folk runt mig skrek hur j-la mycket skidorna sög fast för dem. Mina skidor gick som två raketer. Har ALDRIG varit med om maken till att ha bättre glid än alla runt omkring mig. DÅ menar jag inte lite bättre glid utan FRUKTANSVÄRT mycket bättre glid. Jag kan säga att under denna stund har jag aldrig någonsin haft så mycket bättre skidor än vad de skidåkare jag hade runt omkring mig hade. Här sänder jag ett stort tack och jätte kram till Niklas på Ski&Run i Göteborg som plockat ut ett par klister skidor till mig några veckor innan start. Vilken kille att kunna plocka skidor. Jag rekommenderar honom starkt!

Kom ikapp Tomas Berg strax innan Lundbäcksbackarna. Han såg sliten ut och hade tokdåligt glid. Vi små pratade lite grand innan vi kom in i backen. Mitt fäste var inte så jag kunna sträcka ut i diagonalåkningen utan jag hade mer springfäste. Så jag började småspringa uppför backen. Det funkade det också.
Jag körde rakt igenom oxbergskontrollen, precis som jag gjort med alla kontroller, hade egen drickalangning genom Mattias Swahns service. Det tycker jag är helt suveränt. Dessutom får vi Vitargo i flaskan. Gillar den bättre än sportdrycken som serveras på stationerna. Blåbärssoppan klarar jag inte, får magknip direkt. Alldeles för sött!
Fortsätter att staka på och känslan är fortsatt enormt bra. Vilka skidor. Wow!
Nu är det fler nr.lappar som startar på 2 runt omkring. Härligt. Passerar även led 1 åkare, till och med någon åkare från elitledet som har det tungt.

Innan Hökberg kommer jag ikapp Niklas Björklund, han ser riktigt trött ut (han har också jätte dåligt glid). Hör att han vrålar nått om att bryta i Hökberg. Jag skriker tillbaka, NEJ du kommer ångra dig. Kör på!
Jag kör på , som aldrig förr. Har ett långt led av åkare som försöker hålla min rygg. Jag bara matar på. Känner mig oövervinnerlig. Jag flyger förbi åkare, känns som de står still. En gång till, vilka skidor jag har under fötterna. Ingen kan ha haft bättre skidor än mig… ( ofta brukar jag ha känsla av precis tvärtom) Men i ärlighetens namn, utan dessa skidor hade det inte gått lika bra. Niklas Westermark, TACK!

Bilden visar att jag plockat placeringar genom hela loppet. Från plats 1570 i Smågan till målgången i Mora på plats 878. Min bästa placering någonsin. Topp 1000 har bara varit en dröm tidigare. Jag har åkt 25 minuter fortare år 2012, men då var det raketföre i spåret. SÅ jag rankar detta mycket högre. Hm, det är då märkligt med skidåkning. Efter att ha tränat mitt sämsta år, så gör man sitt bästa resultat. Blir inte klok på detta.

Halva skogen sitter fast i klistret... men jag hade högt spann på skidorna så det tog inte på glidet.
Känner mig pigg
Gabby gjorde en grym prestation och åkte in på 7.42 i premiären. Jag är stolt över henne. Grymt!
Det var värt de timmar som man lagt ner i isande kyla... ( bilden inte från vasaloppet, då var det rena sommarvärmen :-) )
Nu blir det en veckas hel vila innan det är dags att börja tänka på nästa utmaning. IM Kalmar... Pirrar redan i magen.