Det annonserades i högtalarna strax efter kl. 8, någon i min närhet svor högt… Come on! 

Vätter Challenge 2014
Det blir en kort, men intensiv rapport från Vätter Challenge! Pre-race möte på fredagkvällen med 338-boysen. Det handlade mest om vattentemperaturer och cykelbanan… 

Jönköping levererade bästa tänkbara triathlonvädret på lördagsförmiddagen, soligt och varmt, love it! På fredagen fanns det inget som tydde på att det skulle bli simning utan våtdräkt, men en noggrannare mätning på lördagen gjorde gällande att seniorklassen (dam/herr) definitivt skulle simma utan… Det annonserades i högtalarna strax efter kl. 8, någon i min närhet svor högt… Come on! Det är ju triathlon på riktigt! Jag är inte särskilt stark i vattnet, men räds inte att simma utan våtdräkt. Värmde upp en stund i vattnet innan jag gick till avprickningen… Nationalsången och starten blev försenad, det kändes lite franskt… 
 

Men men, the gun went off, mixen av våtdräktssimmare och oss utan drog iväg! Simningen kändes okej, lättnavigerat och inte särskilt stökigt. På land igen efter 33min47s! Snackisen innan tävlingen var cykelbanan, många provcyklade den dagen innan, jag gjorde det inte. Ansåg inte att det behövdes. Jag intalade mig själv att jag skulle ta det lite lugnare första varvet för att känna på banan… Det gick riktigt dåligt! Det var satsning från första tramptaget (jag visste innerst inne att det skulle bli så… ;-) ). Farthinder med kullersten, 90-gradersvsvängar på cykelbanor, genom tunnlar och första kilometrarna var avverkade. Då bar det uppför, en riktigt fin åkbacke! Stora skivan fram, några växlar kvar där bak och aeropositionen hela vägen upp! Det planade ut, nerför i hög fart, vändpunkt, ett parti med rolling-hills och sen gick det utför ordentligt igen ner mot varvningen. Cykelbanan var grym! I alla fall så länge det var torrt på marken… 
 

Varv två, tre och fyra; benen bar, intensiteten låg rätt, bromsade mindre, tog svängarna tightare (touchade en buske på varv tre…) och solen fortsatte att skina! Flaskorna stack iväg som projektiler inne vid varvningen, redan på varv ett blev jag av med en vattenflaska, spelade inte så stor roll. Men vid sista varvningen stack ett par hundra Kcal Cola iväg och det var INTE bra! Gelen som skulle ge mig reserven till löpningen blev istället det som höll mig opåverkad under sista cykelvarvet. Jag behövde inte räkna så mycket för att veta att jag definitivt var i farozonen när det gällde energinivåerna… 1000 höjdmeter- och 2h25min senare kom jag till T2; skobyte och solskärm istället för hjälm! 
 

Löpbanan var lika teknisk och intensiv som cykelbanan! Massor med tighta svängar och det fanns några höjdmeter att samla här också! Löpbenen kändes okej, det kanske skulle kunna bli nåt bra av det här? Steget lätt och farten bekväm. Men nånstans skulle paybacken komma för den förlorade energin på cyklingen… 
 

Den kom varv två, hade inte mycket mer än varvat förrän handbromsen åkte i! Varv två, och mer än halva varv tre var kämpiga, tvingades gå lite. Försökte få i mig mer energi! In mot sista varvningen kändes det bättre, men det var så dags då… Halvmaran på 1h42min, det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig! Men men, målgång efter 4h44min och en 21:a plats i seniorklassen. Nöjd? Knappast! Men det var en härlig dag på triathlonscenen med en utmanande bana, härlig publik och toppenväder!