Men så är det med swimrun...

foto:utoswimrun.se (Erik Westberg) foto:utoswimrun.se (Erik Westberg)

Utö Swimrun 2015, en kanontävling

Det blev en kanon tävling för många, inte minst för att militären övade i området och det hördes till och med någon smäll då och då. De var så nära oss att banan ändrades bara några dagar innan start (igen), för att ingen deltagare skulle riskera bli tagen som rysk spion eller som ubåtspersonal som tar en nypa luft. Deltagarna blev varnade av arrangören, lite på skoj och lite på allvar, att vara försiktiga med att springa fel. Att blir diskvalificerad hade varit en mindre risk, med tanken på de övande militären i området.

Förresten, en bild säger mer en 1000 ord. Så kolla Flick: bilder UtösWimrun 2015

Banan på UtöSwimrun ändrades ett antal gånger efter att anmälningarna var klara. Rätt eller fel, det får ni tycka själva. Visst har arrangören rätt att ändra banan men visst har också deltagarna rätt att få det man har anmält sig till. Köper man äpplen så vill man inte få bananer, även om båda är goda frukter. Som deltagare kan man förvänta sig mindre ändringar tycker jag, men inte alldeles för stora ändringar som till exempel att simsträckan skulle ändras till nästan det dubbla som det var tänkt från början.

Banan blev till äpple
och visst är det så att många som deltar i Utöswimrun vill kvala sig till ÖtillÖ eller försöka skaffa sig bra meriter inom swimrun och då spelar det inte så stor roll hur mycket banan ändras för att ÖtillÖ är ungefär dubbelt så lång som UtöSwimrun, så deltagarna borde tåla ändringarna för de tränar ändå för mycket längre distanser. Men jag tror inte att alla deltagarna var så glada med alla ändringar hit och dit, framförallt de deltagarna som inte siktade på ÖtillÖ. Jag tror att om en annan arrangör, inte knyten till ÖtillÖ, hade ändrat banan så kraftig som det gjordes med UtöSwimrun (och nu pratar jag inte om ändringen pga militärövningen) så hade det blivit ett djävla liv.

Det får arrangören utvärdera, om folk vågar säga vad de tycker till såna arrangörer som väljer sina deltagare till VM-swimrun. Ingen vill bli osams med en sån arrangör, inte jag heller. Men att tala om vad man tycker innebär inte att man blir inskriven i den svarta listan och aldrig i livet kunna få en plats till ÖtillÖ. Arrangören gör skillnad mellan sak och person och de har ingen sådan svarta lista. Deras ledord "med respekt" stämmer även när man ger dom feedback. Att kunna ge och kunna ta emot feedback är bra både för oss deltagare och för arrangörerna, det vet Mats och Michael också. 

Själv brydde jag mig inte om ändringarna och jag tycker att den slutliga banan var väldig bra på alla sett och vis, framförallt för att det återspeglar ganska bra vad man sedan kan träffa på under ÖtillÖ: från platta partier med hård underlag till branta partier med mjuk underlag och allt mitt i mellan. Det som är ganska unikt från UtöSwimrun är det kalla vattentemperaturen, som jag gissar varierade mellan 6-10 grader. Om det inte ens var 6 grader på den simningen i sydöstra delen av Ålö, där vågor på minst 1 meter hade blandat ytvatten med lite djupare och kallare vatten. Men så är det med swimrun, det är lite tuffare än simning i en 25 m bassäng i 27 grader och lite tuffare än att springa i tajta brallor med torra skor runt Kungsholmen.

För mig kändes som att banan och äpple var lika goda. Jag var bara glad att kunna vara på plats och smaka på frukten, dryga 2 månader efter min knäoperation. Inte så konstig kanske att 34 km terränglöpning kändes lite för långa för mina otränade ben. Det kan bara bli bättre och det måste, om jag vill fortsätta ha chanser att tävla i framtida ÖtillÖ.

Swimrun förändras
i snabbare takt än människorna som utövar swimrun gör. Vi blir inte mycket snabbare och uthålligare från ett år till ett annat år, lite utveckling blir det, men inte jätte mycket på bara en säsong. Swimrun däremot utvecklas snabbare. Det ser man på starterna i många tävlingar, där folk nu för tiden springer så fort man orkar. Det gjorde man inte för 3-4 år sedan. Då kunde folk småprata med varandra inför första simsträcka oavsett om man var längst fram eller längst bak i täten.

Jag tror att just såna bilder från swimrun som stenhård idrott avskräcker många idrottare som har funderat på att börja med swimrun. Samma bilder lockar samtidigt andra idrottare som söker sig till lite tuffare uppdrag än det som sina vanliga idrotter kan erbjuda. Det är en kul blandning av folk och jag hoppas att samma blandning av folk kan hittas på alla tävlingar. Samtidigt blir det nästan omöjligt för den "glada motionären" att få vara med på till exempel ÖtillÖ i framtiden, för där borde bara de bästa i världen få plats, så som på alla andra VM.

Men just det att göra en swimrun-VM bara för de bästa i världen väcker också känslor har jag märkt, bland de (nu flera stycken) som jag har lärt känna inom swimrun. Att vi som bor i Sverige har nästan omöjliga möjligheter att delta i den urspungliga tävlingen som startade hela swimrun-karusellen i Stockholms Skärgården kan kännas orätvisst. Så kanske kändes också för de som gillade triathlon för typ 20 år sedan och bidrog till skapandet av Ironman Hawaii. Men de har fortfarande chansen att vara med på deras VM, för där finns åldersgrupper. Det gör det inte inom swimrun, om man bortser från Aquatrail Serie, där deltagarna tävlar individuellt inom åldersklasser.

Inget förbund och inget förbud
Så kan man säga om swimrun just nu, på gott och ont. Förbundet skulle kanske bidra till att saker som att ändra en tävlingsbana inte skulle kunna få ske efter att anmälningarna öppnar. Förbundet skulle kanske bidra till att alla arrangemang som sanktioneras av förbundet skulle vara tvunga att redovisa i detalj hur man har tänkt angående säkerhet för deltagarna. Förbundet skulle kanske öppna möjligheter till att både yngre och också äldre skulle kunna hitta arrangemang där de kan utöva swimrun både som tävling och som motionsform. Förbundet behövs kanske till för att kunna tävla i Swimrun-SM och kanske också i "Officella Swimrun-VM" med tydliga antagningskrav/meriter till VM.

För sådana saker tycker jag att en swimrunförbund borde finnas men inte för att bromsa en idrotts utveckling och inte heller för att några stycken personer skulle tjäna pengar på att styra en idrott, som jag tror det har hänt med andra idrotter.

Det jag tycker är konstig inom en idrott som swimrun är att det inte finns förbud. Och här menar jag förbud mot arrangemang som handlar mer om "tävling i media" än om "tävling i idrott". Men så är det, ingentig är förbjudet inom swimrun, oavsett om det handlar om att simma och springa eller om det handlar om att be till en arrangör att bli vald till deras arrangemang för man är duktigt som marknadsför arrangemanget på media. Man ber också kunna delta i Hawaii, men där blir man inte nekat om man håller måttet, alltså om man har meriter på papper som räcker enligt reglerna. Till VM-swimrun finns inga meriter på papper. Det finns inte heller såna meriter på papper för att kunna söka till "invitational" (Koster Swimrun). Där kan man tycka att det krävs "media-meriter" för att få en startplats snarare än swimrun-meriter.

Jag älskar UtöSwimrun
för många anledningar. Inte minst för att Jesper, en av de 4 som uppfann ÖtillÖ, är också brandman som jag. Han kom på ideén att skapa en "inofficiell brand-SM swimun". Det är kul, för brand-SM finns i en rad olika idrotter. Men tyvärr blir förnamnet "inofficiell" svårt att bli av med tror jag. Gänget som håller trådarna för brand-SM är (så länge) inte så pigga för införandet av nya grenar inom band-SM. De har sagt nej flera gånger till förslag som "Crossfit brand-SM" eller "RIM brand-SM", där RIM står för Räddninstjänst Idrotts Medalj en tävling med flera grenar specifika för brandmän som till exempel rullbandstest: att gå på en löpband i 5,7 km/tim i 8 grader motlut påklädd i larmställ med luftflaskor på ryggen, alltså en extravikt på 24 kg.

Men tack vore det "inofficiella" i brand-SM kunde Fredrik och jag stå på på den "inofficiella" podiumet, på tredje platsen. Det var den ända gången jag har stått på en pallplats, trots min absolut sämsta resultat på en swimrun hittills. Det var en konstig känsla.

Jag älskar också UtöSwimrun för det har gett mig möjlighet att upptäcka kanonfina stränder som jag inte hade en aning att de fanns. Jag älskar också UtöSwimrun för att arrangörerna Mats och Michael har tagit med sig erfarenheterna från alla sina tidigare arrangemang och gör det till en kanonbra tävling, trots militärerna som verkar ha företräde framför oss swimrunner.

Kvala dig till ÖtillÖ
Det finns ett antal möjligheter att kvala sig till "ÖtillÖ" och med tydliga direktiver, enligt placering man får i kvaltävlingarnaÖtillÖ Qualifier. Det jag inte har riktigt koll på är vad som händer om ett lag som kvalar sig på en kvaltävling är inte exakt samma lag som vill delta i ÖtillÖ: får båda personer var sin plats även om de bildar var sitt nya lag, eller får de bara plats om de tävlar tillsammans? Jag undrar också hur det går till om ett lag kvalar sig i en kvaltävling men bara en person från laget har redan kvalat sig tidigare på annat sätt?

Jag tror att det bästa sättet att försöka kvala sig till ÖtillÖ är att försöka vara så duktigt som möjligt på så många swimrun som möjligt. Helst de tävlingar som är "ÖtillÖ Qualifier".

En sak är klar, för att Fredrik och jag ska kunna matcha våra tidigare placeringar kommer att krävas komma i mål kanske en timme snabbare än tidigare år. Så ser utvecklingen ut, om du kommer runt den 13 placering som vi gjorde på ÖtillÖ 2012 och 2013 (vädret och havet påverkar till en viss grad så klart)

2012: 11:29
2013: 10:19
2014: 10:00
2015: ? jag gissar på ca 9:30 (om vädret är ok).

Om 3 månader är det upp till bevis. Inte för mitt lagkamrat Fredrik Letzer (som var elitsimmare och som är nu elitswimrunner) utan för mig.

Oriol brinner för swimrun! Se och läs mer av honom och om sporten på hemsidan swimrun.nu >>