..förstod precis varför jag håller på med triathlon..

Vätter Challenge 2014
Ja, efter mycket om och men kom jag till start i alla fall. Kände mig trots bristen på sömn natten innan rätt så pigg när jag vaknade vid 5.30 på lördagsmorgonen, mycket hade säkert att göra med att det var ljust, soligt och ljummet ute. Packade i ordning det sista, tassade bort till campingens duschar och duschade av mig innan jag gled iväg med cykeln längs Vätterstranden igenom ett sömnigt Jönköping – lite magiskt faktiskt.

När jag närmade mig rådhuset blev det mer liv och rörelse, folk började dyka upp med cyklar och väskor och det spelades musik. Jag checkade in cykeln direkt och det visade sig vara ett bra beslut för en kvart senare var det lång kö. Strosade runt lite i tävlingsområdet och kände mig på bra humör – så himla skönt med lite sommarväder till den här tävlingen! Strax före 8 tog jag på mig våtdräkten och förberedde mig för insim.

Då kom beskedet om att det var våtdräktsförbud för tävlingsklasserna, jag simmar bättre med våtdräkt så jag blev lite besviken men eftersom det var jättefint väder kändes det inte som någon katastrof. Simmade in som planerat och tyckte det kändes helt ok. Skalade av våtdräkten när jag kände mig uppvärmd och lämnade över den till sambon och barnen som nu kommit ner på stan. Pussade familjen hej då och gick till simavprickningen, det tog en stund innan alla var avprickade och uppradade på bryggan. Jag frös lite medan jag väntade, det blev lite skuggigt. Strax innan start var det dags för nationalsången, en sång som alltid ger mig rysningar. Sen fick vi gå i vattnet och välja platser, tävlingsklasserna först

Jag gillar inte att bli översimmad och halvdränkt i vanliga fall, men utan våtdräkt är det ännu värre så jag tog plats långt ute på kanten. Tyckte att jag kom igång rätt så bra när startskottet gick och hade en bra känsla under simningen, därför blev jag väldigt besviken när jag såg tiden – 38 minuter på 2000 meter (eller 1930 meter om man ska vara noga) är inte ok. Det går ju rätt mycket långsammare utan våtdräkt, men så mycket trodde jag inte att det skulle skilja.

Växlingen kändes hyfsad och cykelskorna gick på utan alltför mycket besvär med den onda stortån. Cykelbanan var en fyravarvsbana på cirka 22 km/varv. Den första biten med teknisk cykling inne i stan (inte min starka sida) följdes av en flera kilometer lång stigning som var ganska tung, men jag är ganska lätt och tyckte att det gick bra uppför. Efter yttre vändpunkt var det rätt härlig cykling över böljande fält (fast på vägarna då…) och innan man kom tillbaka in i stan igen var det en lång nedförsbacke där det gick galet fort (eller – det gjorde nog det för de som inte bromsade…).

Vid varvningen kastade jag tomma vattenflaskor två gånger och en gång fick jag påfyllning av min saltade svartvinbärssaft – för övrigt ingen kulinarisk läckerhet när den är solvarm. Sambon och barnen stod för saften, vattnet gick fint att få i den officiella langningen. Jag offrade lite vatten att hälla över huvudet innan uppförsbacken de flesta varven för det var varmt! Förutom att jag fortfarande är rätt dålig på att cykla så avlöpte cykelmomentet utan incidenter och det blev lite korta konversationer med några glada medtävlare

Om jag tvivlat på vad jag egentligen sysslar med i Motala så kände jag den här dagen att jag förstod precis varför jag håller på med triathlon – jag hade roligt! Försökte peta i mig diverse energi under cyklingen, eftersom jag har väldigt svårt för gels blir det lite knepigt med energin när det är tokvarmt ute och inte riktigt läge för choklad. Det blev saltade chips, GT-tabletter (smakar lite som Dextrosol), lite ostbågar och vaniljwafers – en kombination som tillsammans med saltad saft inte är något jag rekommenderar att prova hemma… Funkade gjorde det i alla fall, jag kände mig pigg och mådde inte illa som jag brukar kunna göra av både salt- och energibrist.

Rullade in till växling, bytte skor och stack ut på löpningen. Det kändes stelt och inte alls bra men jag vet att det brukar lätta efter någon halvtimme eller så. Löpningen gick också på en fyravarvsbana som var ganska flack, men varm! Jag hällde vatten över mig vid alla vätskekontroller och drack en hel del också. Tack vare att jag hade fått i mig salt och energi på cyklingen kunde jag unna mig att dricka bara vatten stundtals under löpningen eftersom kroppen kändes i balans. Familjen gav mig cola med elektrolyter vid ett par tillfällen och mer energi behövde jag inte. Jag sprang inte i samma tempo som jag brukar kunna göra, men det var som sagt väldigt varmt och uppladdningen – ja… Gick till slut i mål på en 12:e plats vilket jag till en början var nöjd med. Jag trodde nämligen att jag plockat en del placeringar på löpningen då jag var så säker på att alla mellan startnummer 1 och 38 var i min klass – bara det att jag hade missat på 10 nummer. Vi var bara 28 anmälda i min klass, de andra tävlade i age Group 35-39… Med några strykningar och några som bröt var det i slutänden bara 17 stycken som gick i mål i tävlingsklassen och då kändes inte 12e plats lika kul längre… Men självklart är jag tacksam för att jag mådde bra både under och efter tävlingen och att allt gick bra. Jag vill bara bli lite snabbare också.