kramp i benen, båda två, fram och bak! Otroligt,varför nu? 

Swimrun premiär De Luxe

"Premiär för spektakulär tävling i Höga Kusten" stod det i ortstidningen i början på februari. Frän grej och funderingarna snurrade i huvudet, Vasaloppet, Åre extreme challenge skulle komma emellan och träning inför Stockholm Extreme 24H skulle samsas med jobb och ungarnas träning/tävling och matcher som alltid kommer före mina upptåg... 

Nåja, släppte tanken men efter en katastrofinsats i fädrens spår kom tankarna tillbaka på det där racet som Lindnord & Co. funderat fram men det kom av sig tills min wingman Landfors ringde i slutet på mars och frågade om jag var sugen å haka på Höga kusten swimrun... inget direkt svar direkt utan jag frågade min fru först, eller det gjorde jag inte. 
Jag ringde tillbaka tämligen omgående och saken var klar. 
Både jag och K-Force insåg begränsning i tid och simkunskap så HÅEC fick stryka på foten för min del i år medan Kristoffer siktade på top 25 (och fixade det) där. 

"Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag säkert" myntade Pippi Långstrump en gång så med det i tanken i början av April började vi simma. 
Gick bra med frisimningen i 25m... Sedan var pulsen på tok för hög... Snackade med Höga kusten simsällskaps tränare som gav oss lite tips, och efter 3,5 vecka kunde vi iaf simma 50m! 

Här behövdes förändring asap och det googlades fram dolme och paddlar och vips simmade vi helt plötsligt 40 längder i 25m bassängen. Nu var vi på rätt väg och vi blev något lugnare. 

Efter Åre Extreme hade vi några veckor på oss att testa på riktigt. 8 grader i havet och nu var vi på ruta gå igen. Hur fan skulle det här gå? 
Vändningen kom dagen innan vi skulle få testa banan med Staffan och Mike, vi testade och simmade ett par sträckor i en sjö mellan löpningarna och det funkade helt OK. Efter att stolt lagt ut ett par bilder på div. sociala medier som man numera gör i stort sett innan man tränat blev vi utdömd och påmindes om att swimrun minsann, det körs inte i stilla vatten. 
-Boom, det fick vi veta dagen efter.. 
Kristoffer,jag och Staffan körde halva banan med Mike i båten och det var otroligt häftigt. Att simma i ett rejält stökigt vatten, ta sig fram på öarna som vi normalt passerar med båt var grymt. Jag blev såld direkt så vi körde en sväng till veckan efter med samma sällskap samt Petter innan hans konsert. 
Då fick vi uppleva hur höga kusten kan leverera vågor och skiftande förutsättningar.. 
Från att ha varit rejält guppigt i ena viken var det helt lugnt vid nästa simning. Vi var lyrisk hela gänget efter den svängen. 

I samband med detta så haffade Tidningen 7 oss och ville skriva lite om tävlingen och tyckte det vore passande att följa ett lag från stan. Vi ställde upp och därmed kom pressen oxå att prestera. Att vid 42 års ålder debutera på front cover och låta folk tro att man var superatlet kanske inte var det smartaste vi gjort och inte blev det mindre press när Multimike hakade på och gick ut med att vi siktade på VM... Nåja. All reklam är bra reklam och jag tror vi gjorde ett bra jobb och fångade lite intresse åt arrangemanget vilket var tanken. Vi spelade med på firma Lindnord/Björklund tankar om hemmahopp och hemmafavoriter. Skit fick vi ta med alla sponsorer efteråt...
 


Race day: 
Det fina vädret som var dagen innan förstod vi att det inte skulle hålla i sig men att SMHI skulle ha så rätt var lite överraskande. Det blåste upp enligt prognosen ordentligt vid 12 och regnet startade enligt prognosen 13.00. 

Starten gick och första korta simningen tog vi det lite piano. Väglöpningen till första längre simningen tog vi oss fram i kontrollerad fart och vi körde om lag hela tiden. Vi förberedde oss bra och tog en placering vid nedgången. 
Simningen till Råskärsön var i motvind och där fick vi se att det fanns rejält mkt bättre simmare än oss men räknade med att vara starkare både uppför och utför i den obanade terrängen. Det väntade riktigt knixig sträckning hela vägen fram till simningen som var grymt kul nu. 

Mkt vågor och här tappade vi helt plötsligt inte så mkt. Genom Grissslan och sedan 2 kortare simningar innan hejaklacken big time stod i gemensamma firman Get Better sports övriga aktieägare med familjer gav såklart energi i fortsättningen mot Klösan och vi får reda på att vi ligger 8-9 nånting. 
I slutet av klösan efter att Landfors siat om att vinden avtagit möter vi första laget som säger att vi får besked längre fram och vi ser nu vågorna framför oss. Mkt riktigt har man strukit den delen och det är bara att köra samma väg tillbaka. Tråkigt men som alla konstaterat ett rätt beslut, det var rejäl sjö där ute! 

foto: Peder Sundström

Vi möter lagen bakom oss och plockar in ett lag framför. Vi känner snabbt att vi är klart bättre på klättring och klipplöpningen medan vi tappar på dom snabbare löppartierna. Den simning som sker håller vi ihop bra förutom den till Råskärsön där Kristoffer missförstår och simmar 4 minuter längre än vi andra. 

Mot Gullvik kommer damsegrarna ikapp oss igen och efter fint dragande av Kristoffer på öarna börjar han må illa och han ser lite blek ut men vi håller hyfsad fart och hänger med tjejerna in till start/mål där vi får reda på sista rutten. 
Vi inser direkt att den inte passar vår för dagen sviktande löpform och vi får sikta in på att inte tappa nån placering. Vid Åviken och energyzone 3 känner vi oss båda slitna men vi tar med oss lite extra energi och hoppas att Kristoffer ska börja må bättre. Den sista väglöpningen på några km var en kamp mot illamåendet men till slut kom det upp några deciliter havsvatten blandat med redbull och barnmat lustigt nog samtidigt som jag fick kramp i benen, båda två, fram och bak! Otroligt,varför nu? 

foto: Göran Digné
foto: Göran Digné

Vi tog oss hjälpligt framåt stigen förbi Ögeltjärn och vi kände att tiden inte spelade så stor roll utan vi höll bara undan sista biten så att ingen kom ifatt oss. 
Simningen till målet var skönt och vi kunde njuta den biten iaf för det gjorde vi inte direkt dom sista 15 km löpning. 

I mål som 8 i herrklassen. Målsättningen var väl att hålla undan för dam och mixedklassen men det får vi sikta på nästa år! Hur som var det en häftig känsla att gå i mål och på det stora hela är vi hyfsat nöjd. 
Skön kväll i Gullvik och Elite hotel med snack med motståndare och funktionärer innan kvällen avslutades hemma, inte vanligt efter ett längre race! 

Stort tack till arrangörerna och alla funktionärer. Imponerande jobb av er alla. Tack till er som kom å hejade, att trotsa vågor, regn och blåst under alla dessa timmar för att titta på oss imponerar mer än vår insats. 
Tack till klubben,-Citysweden och givetvis till våra familjer för att vi får sticka iväg på lite grejer då å då. 

Nu ser vi framemot nästa år och jag hoppas att vi och övriga Öviksbors medverkan i år kan locka lite fler locals till 2016! Det är absolut ingen omöjlighet att klara av det här. 

Vad var bäst: Vädret, att klara av nåt man tror är omöjlig är en skön känsla. Simning i höga vågor och starka vindar är grejen! 

Vad var sämst: Vädret, tog bort långa simningar, Trysunda, Rockgarden, Balesudden, Balestjärn och gav oss grusväg istället. 
Övik är en båtstad, med ett vettigt väder hade det nog sett ut som ett mini Sandhamn utanför Gullvik och det hade varit otroligt mycket båtar längs banan. 

Mattias publicerar även på citysweden.se >>