Så roligt och så annorlunda..

Stockholm Swim Run 2015 – Team 138!
23km löpning och 4km simning – One hell of a race. Så beskrivs Stockholm Swim Run och det var det verkligen. Så roligt och så annorlunda. Knappt 4,5 timmar tog det oss att ta oss runt och det var skönt att ha med ett lok som Jörgen som lagkamrat.

Utrustningen vi hade med oss var i princip identisk med undantag för olika modeller på simglasögon och storlek på paddlarna för händerna

Jag hade med mig borrmaskin så vi kunde fixa det sista med dolmarna på plats. Känslan av att vi skulle ut på uppdrag var påtaglig. Laminerad karta, visselpipa, Utö Pulsar våtdräkt från Wolff Wear, koll av all utrustning, check! Här är en riktigt bra artikel som Sofia Demnert skrivit om utrustning för Swimrun.

In i startfållan, vänta på signalen och sen iväg i en lugn jogg till första och längsta simningen. Den gick superbra! Men när jag kom fram efter ca 1 400m så var jag sjösjuk, illamående och hade ingen kontroll på balansen. Som gammal flottist kände jag igen det hela, men det var obehagligt. Tog flera hundra meter innan jag hade koll på vilken riktning jag sprang. Botemedlet har jag nu lärt mig är öronproppar så att vattnet inte kommer in i örat. Måste testas.

foto: Anna Andersson
foto: Anna Andersson

Härliga vänner och bekanta som ropade längs vägen, tog bilder och gav oss vatten. Har aldrig varit så väl påpassad under ett lopp. Och det behövdes. Depåerna vi passerade hade slut på energibars, bullar etc. Jörgen var stark och tog bara vätska, men jag kände hur energin började ta slut. Hade inte övat på att gå tom. Så efter tre timmar vid Ulriksdal var jag själaglad när Kristina Paltén och Malin Bernström ropade mitt namn nästan samtidigt och gav mig två Singoalla kakor, en kexchoklad och en påse bilar. Kände hur energin kom tillbaka och sen var det bara att mala på

foto: Eva Hjorth Pettersson
foto: Eva Hjorth Pettersson

Med ca 3km kvar så fick vi hejarop och en flaska vatten av Eva, min ständiga fanclub och supporter. Perfekt tajming! En simning till, och sen var det bara den sista sträckan kvar. Vi hade 4,5 tim som mål och med Jörgens hand på ryggen så fick jag upp tempot igen. Marie Öhrstedt som var sjukvårdare på cykel kom ikapp och gav mig mer vatten på sista sträckan. Vi kom in med knappt 10 sekunders marginal. Men vi kom under 4,5 timmar!  Härligt!Hur känns det nu? Vi hade kul, det var tufft, man märker inte hur tiden går. Känns fantastiskt och det här vill jag göra igen. Fast med öronproppar förstås. Stockholm Swim Run rekommenderas varmt!

Extra stort tack till alla underbara åskådare, vänner och funktionärer som hejade på oss under loppet och för all positiv energi ni gav både med rop och rent fysiskt!