..låtsas knyta skorna och sedan..

Östgötamaran 2015: 
Koll på allt men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig!

Maraton!
Jaha, vart ska jag börja.. Jo kan börja med att varna känsliga läsare för lite mindre trevliga detaljer under min resa från Linköping – Norrköping!

Är du kvar? Då kör vi..
Dagen startade med att klockan ringer 06:10, skönt med lite närmare lopp som gör att man inte behöver gå upp super tidigt och heller inte har så långt att åka. Började i sedvanlig ordning att koka kaffet och göra frukost till hela familjen som följde med idag. Kl 08 kom svärmor och vi rullade iväg i härligt regn och från oss medvind mot Linköping. Är framme lagom innan start och möter upp mina egna langare (pappa & bror) som följde mig genom hela resan med planlagd energi.
Strax time to go men först lite uppvärmning!
 


Klockan 10 med ett skott följde sedan ett tåg av förväntansfulla löpare som hoppas att vädret som just nu var väldigt bra för löpning håller i sig. Känslan var riktigt god och jag löper i början ihop med en löpare som även han var inne på triathlon och bla körde VM i Motala i år. Vi sprang och snackade hela den första milen ca som gick väldigt fort iväg, lite väl snabbt än vad jag planerat. Även om känslan i tempot var god så var det ändå 32km kvar så jag valde att släppa lite. Nu börjar det som slår väder och vind i hästlängder om man jämför i otrevligheter. Magen, mm precis.

Den började nu göra sig hörd, det som tidigare upplevdes som en lite nervös stress i magen började nu bete sig som en början till total härdsmälta. Passerade nu ca 11km samt mina följare som langade över lite Umara och några mindre energipuffar. Strax där efter kom första hugget, som ett vasst blad rakt in i kistan och första tanken var ”bajamaja” var e du? Med en skitnödig löpstil trippade jag på och övervann känslan en första gång fram till ca 15km då jag möter upp langarna igen. Nu kändes det fortfarande bra men inom mig fanns ett odjur som snart tappade lusten på att inte få se dagsljus. Så med nu halva sträckan passerad får jag strax där efter, kan ha varit vid 23km kommer inte riktigt ihåg men min första maja kom. Perfekt tänkte jag som nu inte hade mer än minuten innan härdsmältan var ett faktum. Men, yes, alla upptagna och kö.. Dock inte av några vad jag kunde se löpare men fortfarande kö. Irrade runt i jakt på andra men där kammande jag noll. Nu började en smått paniklik känsla sprida sig men just då lite pinsamt skriker speakern i högtalarna, släpp fram löparn först samtidigt som dörren öppnas. Pinsamt men med publik stega jag in. Spar gärna på detaljerna inne i båset men efter 10min+ hade allt lugnat sig och jag kunde fortsätta min resa. Lättad och glad att yes, nu kör vi igen.

Tempot som innan låg över förväntan var nu helt borta, även målsättningen för dagen. Att det rann iväg så snabbt satte sig lite på psyket och gjorde det lite tuffare mentalt. Men nu med oväder och relativt nedkyld kropp fortsatte jag min resa till Norrköping och till min nästa lagningsstation vid ca 25-26km.
Beklagade mig nu lite till mina langare över omständigheterna samtidigt som jag med försiktighet svepte lite Umara. Tempot fortsatte och sjunka, lika så magen. Passerade strax 30km och vad jag hört längsmed kommer nästa tidspassering vid 35km och därmed också Majorna.

Nu fick jag riktig panik, magen körde igång larmet igen, utvägen som fanns var att hitta en toa så vid varje funktionär som jag sprang förbi frågade jag efter närmaste toa, fanns ingenting de närmaste var ca 5km bort.. Suck, tänkte jag för det var omöjligt att springa några längre sträckor eller överhuvudtaget. Nu började jag frysa också, eftersom löpningen annars var min värme. Men så från ingenstans kommer en tanke, ”hur roligt är det att bryta pga dessa problem och det e bara 12km kvar, vad **n kan jag göra?” Jo, jag tittar mig bakom ryggen, kommer en löpare så jag böjer mig ned, låtsas knyta skorna och sedan efter denne passerat kastar mig in i skogen. Så väl där inne fanns ingen utväg, jägarposition med nya tightsen i knävecken och spejande ut på löpare som inte såg mig förhoppningsvis. Klart och gjort, nu fanns ju chansen till en god prestation kvar ialf så lite gladare igen fortsatte jag mot målet i Norrköping.
Stötte på mina langare ett par gånger igen innan dem drog vidare för att ta emot mig i mål.

Den förhållandevis korta distansen kvar ca 6-8km blev tuff, varje steg var ett nytt distansrekord och med lite besviken känsla såg jag klockan ticka iväg och då infann sig även den första mentala ordentliga dippen. Kanske för energimässigt var det torsk, vågade inget mer än vatten sedan ca 28kms passeringen och givetvis även av allt sjukt som varit längsvägen. Men vid ett tillfälle så säger funktionären, nu e det inte lång kvar och då trotsade jag den mentala svårigheten i att finna betydelse för vad jag i steget höll på med och satsade på mål.

Norrköping city närmade sig, marken gick över från grusvälling till asfalt, de långa ensamma raksträckorna bytes nu ut till gator med pizzerior, bostadshus och publik. Sista kilometrarna gick på bra och tillslut sprang jag in under läktaren och ut på fotbollsplanen i Norrköpings Nya parken och mottog glädjerop från publik men framförallt min familj, fantastisk känsla!
I mål på 4h39min efter omständigheterna, klart nöjd med det trotsallt.  [:)]

Min plan av energi under loppet, väl planerat efter kilometerspasseringar och produkter från Umarasports.

Jag misstänker att det kan ha varit en miss i havregrynen som vi för ett tag sedan byte till ett mer fiberberikat, något som för en känslig mage inte passar så bra ihop om man adderar till löpning. Men en lärdom in i på kontot tillsammans med 42.2km löpning!

Efter målgång, alltid samma fantastiska känslokarusell mellan gråt, lycka, utmattning och lättnad.

Planerar en revansch på distansen redan i november om det passar in i träningen, formen och allt annat då jag känner att jag inte fått något rättvist resultat utifrån min målsättning och kommer därför att ev ställa upp på vintermarathon i sthlm.
Tack för att du läste och jag hoppas det inte upplevdes för icke-rumsren.

Tack för idag!

#Byggsolid
#Umarasports
#Trispot
#surfspot

​Från fotboll via styrketräning till uthållighetssport. Följ Fredrik här >>