En stund efter kommer den fruktade Ornö...

bild: facebook.com/otillorace bild: facebook.com/otillorace

ÖTILLÖ 2015 :Kontrasternas edition  
ÖtillÖ 2015 blev den 10 upplaga av tävlingen
och det blev också upplagan med största kontraster jag och många andra har upplevd.

T-bana till Kungsträdgården, ett par minuter gång och framme till Strömkajen. En av de två båtarna avgick strax efter halv 12 och den andra prick kl 12 som planerad. Vi var framme i Sandhamn ett par timmar efter det, efter att ha pratat med många intressanta människor under resan, framförallt med David och Patrik som satt med oss i båten. De fick en lotteriplats till tävlingen och hade en del förhagor inför ÖtillÖ-äventyret. Det skulle överleva, och det skulle Fredrik Letzer och jag också göra, fast förhoppningsviss lite snabbare, ty det var våran tredje start tillsammans och lite rutin får man oavsett man vill eller inte.

Lite rutin gjorde att jag hade tagit med mig en extra visselpippa, i fall att. Obligatorisk utrustning som skulle visas vid registrering var per lag: 2 visselpippor och en första förband. Patrik fick den där extra visselpippa och kunde därför känna sig lugn vid registreringen. Där släpps inget lag som inte har allt som krävs. Så lite extra grejer eller en bra socialkompetens (om man skulle försöka låna tillfälligt något från ett annat lag) kan hjälpa dig eller andra i såna situationer.

Redan här märker man att ÖTILLÖ är en tävling av världsklass. Inte bara för att det fanns lag från 24 nationer och det hördes massa olika språk vid registreringen, utan också för att funktionärer möter oss på engelska och för att de uppträder trevliga, kunniga och proffsiga. Vi får en goodiebag (flera saker till får vi vid målgång dagen efter) och en chip. Dagen efter, innan starten får vi en liten GPS dosa, mycket mindre än tidigare år (äntligen !). Det var typ 2x4x1 cm ungefär, och dessutom skulle den placeras på den ena av nummerlapparna, i en försydd liten ficka på ryggen. Den satt perfekt och störde inte det minsta. Arrangörerna är också rutinerade och förbättrar de små detaljerna som går att förbättra år efter år.

Kl 17:00 skulle en prerace möte hållas. Där såg vi lite för lite rutin hos många deltagare (inte konstig för många var där för första gången) som tog fram stolar och satte sig mitt i rummet. På grund av platsbrist vill inte arrangörerna att folk ska sitta på stolar men det budskapet kom inte fram till alla, inte från början i alla fall. Det löste sig fint men lite samarbete. Över 200 personer skulle få plats där, samt några kameror som skulle filma det hela.

Mats och Michael (arrangörerna) hälsade alla välkomna, visade en fin film från tidigare upplagor, pratade om de regerande VM-mästare och om andra återkommande personer som har en given plats i ÖTILLÖs historia. Bland andra Jonas Colting som har varit med på varenda upplaga och de fyra "galningar" som startade det hela 10 år tidigare.

Huset brann upp
Inte det huset vi var i utan Mats Andersson hus. En av de grundare av ÖTILLÖ. Han som har deltagit i varenda arrangemang som ÖTILLÖ-gänget har arrangerat, kvaltävlingar, sprint... alla. Han som skulle fira 10-års jubileum... Han skulle missa precis den här 10 upplaga. Snacka om kontraster.

Mats skulle delta med hans bror Jesper, som till slut fick bilda lag med Jonas Colting som också var nära att missa möjligheten att starta på den 10 upplagan, eftesom hans flickvän fick hoppa av på grund av en skada några dagar tidigare. Det var fantastisk för oss som känner Mats ser honom under loppet heja alla lag som passerade Utö. Starka känslor hos honom och hos många av oss andra.

Starka känslor också när Jonas Colting berättade kort om projektet "Swimrunforlive"
(Länk http://egeninsamling.redcross.se/pa-flykt/8-5237)

"...ett spontant samtal mellan Jonas och Ulf så väcktes idee´n om att göra något för de flyktingar som bokstavligt talat kämpar för sina liv, sina barns liv, ute på Medelhavet. Snabbt formulerades tankarna på att via ÖTILLÖ –deltagandet initiera en insamling, ett upprop och en utmaning att bidra till att lindra det lidande som just nu, varje minut, pågår. Kontakt togs med ÖTILLÖ som direkt hängde på utmaningen och ville bidra med både plattform och i direkta medel. Som avstamp för insamlingen så skänker Zengun AB, Jonas Colting och ÖTILLÖ AB, 112 500 kr till Röda Korset under satsningen #swimrunforlife Det är 1500 kr per tävlad kilometer..."

Hatten av för er.
 


Starten varierar mellan 5:45-6:00
eftersom man vill inte störa båttrafiken. En stor färja går inte att bromsa för att långsammare simmare tar det lugnt eller för att snabba simmare är snabbare än planerad. Den här gången gick starten prick 6:00 och det skulle innebära en liten nackdel för de som satsade enbart på att klara cutt-off tiderna. De tiderna är givna och uppsatta oavsett när starten går, för att undvika ha deltagare simmandes i mörkret senare på kvällen.

Innan dess var det dags för en fin frukost runt kl 4. Bra detalj av arrangören som hittade en mycket bra lösning för att undiva onödig köande inför frukost och under frukosten (för att fylla på kaffe till exempel). Nu fanns det färdiga påsar som var och en kunde ta, med det som de allra flesta äter vid det hä laget. Jag tror att det längsta kö varade i högst några sekunder. Det uppskattades verkligen. 

Efter det var det dags att lämna alla sina grejer i "Silverpilen" om jag minns rätt namnet på båten. De grejerna skulle transpoteras till Utö under dagen. Just det fattade inte något lag, som senare på kvällen undrade var deras grejer fanns. Stackarna. Det är nog bra service att hitta sin väska vid målet på Utö efter att man har placerad den i båten i Sandhamn på morgonen... hur skulle deras grejer transporteras om de var kvar i deras rum på Sandhamn (eller vad de var...).

Helikoptern som flyger runt gör att adrenalitet ökar hos oss deltagare. Vi är redo. Nu gäller det bara att inte krocka mot de stora ankare som finns där vid starten i Sandhamn. Jag tror att i år var starfältet lite smalare och avlångt just för att inte behöva hoppa över de enorma ankare. Mycket bra.

Vattnet käns alltid kallt
fast den här gången var inte så kallt faktistkt som under tidigare upplagor. Jag gissar att vi hade mellan 14-17 grader på de olika simsträckorna. "Grissimningen" däremot, den med 1400 m i mitten av loppet är alltid kallare, framförallt de sista 200-300m. Mycket vanligt att få kramp just där, och mycket vanligt att ha svårt att gå under några hundra meter just efter den simningen. Så är det för nästan alla oavsett väder och vind och just den här dagen blåste det rejält. Det gäller att var beredd för det, och fortsätta röra sig. De här kramp, orsakade av en kombination av tröthet och kyla, försvinner efter några minuter när man får tillbaka värmen i kroppen.

Havet gungade också rejält på vissa ställen. Det är svårt att förstå det själv om man bara ser bilder eller klipp. Med stora vågor blir det svårare att orientera sig, att hålla kurs och att hålla reda på varandra inom laget. Men om man känner sig trygg och beskärskar läget någorlunda är det en väldig kul upplevelse. Några minnen från filmen "The Guardian" med Kevin Costner och Ashton Kutcher, sätter igång adrenalitet ännu mer. Det här är det bästa man kan göra den första måndag i september, det här är just det jag väntat på under hela året, det här är livet, det fantastiska livet!

Och det här är också döden för många andra, som flyr från att bli mördade i sitt land. Skit, vad livet är orättvistt och konstigt ibland. Vi hade säkerhetsbåtar och andra har dödsbåtar fullproppade med livrädda människor som inte har en aning om vad deras liv tar vägen.

Vägen fortsätter mot Ornö
för oss som är kvar i tävlingen. 16 lag bröt under tävlingen men jag tror att det inte var speciellt många som bröt just efter den simningen, som annars brukar vara ett ställe där många bryter. 

Här, på Mortö-Bunsö och Kimmendö-Bunsön, känns swimrun som riktigt äkta för mig. Lite trötta kroppar, fantastisk terräng, naturupplevelse. Inga konstgjorda sträckor utan enbart förtsätta framåt oavsett om det kommer vatten eller land. Obebodda öar och känslan av att vara en med naturen. Provar man det här så blir man fast, besatt och galen i swimrun, oavsett nivå eller prestation. Bara sättet att röra sig på i naturen.

bild:facebook.com/otillorace
bild:facebook.com/otillorace

En stund efter kommer den fruktade Ornö. Fruktade för mig i alla fall, som hittills inte hade klarat av att springa hela den sträckan. Det här gången gick det mycket bättre och Fredrik och jag valde att gå enbart i några korta backar. Stort tack till er som helt frivilligt ställde upp med en liten dusch och vatten. Det gjorde underverk.

Vi blev inte omsprugna av något lag och det visade att trots trötheten klarade vi Ornö ganska bra. Vi var före laget "Nokay" med Jonathan Björn och vi hade i sikte "Gunns and Dentist" med Joakim och Fredrik. Alla mer eller mindre kända swimrunner, i alla fall för er som gillar och följer swimrun.

Slutet gott alltig gott
Kullbälling, Mellankobbarna och hela det området är också en favoritställe för mig. Det påminner om Ångaloppet med många snabba byten mellan vatten och land. Där tappade "Gunns and Dentist" dyrbar tid, eftersom de använde fenor och det kräver lite extra tid vid varje byte. Vi passerade dom och kändes oss nöjda med en den 14 plats i herrklass (18 total). Vi ville gärna komma under 10 timmar men när klockan visade 9:48 ansåg vi att våra kroppar inte klarade av att pressas så hårt under de sista 3 km. 

Vi sprang kontrollerad under sista sträckan. Lite väl kontrollerad... inte som Jonathan Torshall och Björn Rosenthal som sprang säkert mycket fortare än oss och kom i mål knappt en minut efter oss. Vi kom i mål på 10:03 och var väldig nöjda med det. 
Länk till resultat

Bra känska dessutom att inte var den svaga länken den här gången. Fredrik blev inte heller den svaga länken. Vi var ganska jämnstarka under hela loppet (ok, jag orkade lite mer mot slutet, men han gjorde en hästjobb på alla simningar). Den verkligen svaga länken blev Fredriks skor, som hade praktist taget noll grepp på många ställen och min onödiga midjeväska som jag inte fattar varför jag tog med mig. Draglinan, som hade funkat klockrent på andra lopp blev också ett jobbigt problem när den "pajade" (svårt att förklara här med få ord hur den är byggd...)

Kul känsla att tänka att vi blev det första laget (eller bland de första ?) som kom i mål bland de lite "äldre swimrunner". Vi är sammanlagt 87 år gamla i vårt lag. Swimrun är ju för alla :)

Tack till arrangörerna och funktionärerna för ett kanon bra arrangemang i världsklass. 

Hoppas du också får uppleva ÖTILLÖ. Det måste man göra.

Mvh / Oriol Guillamon