Detta tortyrredskap, mästerligt utformat för att ge så mycket elände som möjligt för sin användare.....

Ironman Kalmar 2015
Den korta versionen: 
Överträffade målet på 13h. 
12h32 blev resultatet. Placering 1074 
Mycket gropig och svårnavigerad simning som tog 1h25. Placering 897 
Blåsig cykling med mestadels sidvind 6h20. Placering 1213 (-316) 
Maran på 4h35. Placering 1074 (+139) 
Långa tider på T1 och T2 

Här kommer lååååånga rapporten (har stort behov av att samla intrycken och skriva av mig) 
 

Innan Race: 
Kom ner till Kalmar på torsdag eftermiddag tillsammans med vapendragaren Jonas. 
Checkade in på hotellet som låg perfekt med 500m till växelområdet. 
Vi var inte ensamma triathleter på hotellet, om jag säger så. 
Visade sig att Micke Selvin och Daniel Örgren som oxå tillbringade helgen på plats fast utom tävlan bodde i rummet bredvid. 

Knallade iväg till incheckningen och fick partyband, nummerlapp, ryggsäck mm. 
Rätt stort Expo-område så vi tittade runt lite men kände ingen brådska att handla, ska ju tillbringa 4 dagar på plats. 
På kvällen var det pre-race meeting och stämningen var spänd. Det var amerikan style med osminkad berömmelse över sin egna tävling. 
Man tryckte hårt på två saker. Drafting is cheeting och skräpa inte ner. 
”You will be discualified” var ledordet för kvällen. 
Släpp en prutt vid fel tillfälle och du blir diskad, typ. 
Fast det är bra att man trycker på att regler gäller och dom som inte följer reglerna kommer få bestraffning. 
Sen serverades det överkokt pasta med smaklös kyckling. 

På kvällen gick det inte att sova, allt bara snurrade runt precis som när man har feber. Samma tankar som hela tiden återkommer och dom går inte att mota bort. 
2:30 på natten satte jag på Coltings nya pod och kanske vid kl4 så somnade jag. 

Fredagen började med en lång frukost tillsammans med Jonas, Micke och Daniel. 
Kl10 så hade Micke kallat samman ett möte med dom som han coachar. 
Vi var sex stycken som alla var debutanter. 
Skönt att få lufta praktiska, taktiska frågor. 

Sen lämnade vi in cyklarna och påsarna för T1 och T2. 
Memorerade växlingsområdet och vart cykeln stod. 

Fördrev resten av tiden med att sova en stund på eftermiddagen. 

Samma visa på kvällen, somnade kl2 på natten. 

Race day: 

Upp kl 4:30 och tog en snabb dusch. 
På med solskydd, vaselin och tävlingsdräkten för att sedan gå ner och äta frukost. 
Det var ett sammanbitet gäng som satt vid frukosten, hela matsalen var full med folk och det var väldigt tyst i rummet. 

Iväg till transaktionsområdet och göra ordning det sista på cykeln. 
Jonas och jag var klara tidigt så vi gick ner till starten för att kolla lite på simbanan. 
Man fick inte simma på banan innan start så vi stod på stranden och försökte få koll på hur banan gick. 
Det blåste redan ordentligt, flaggorna stod rakt ut och det var rejäla vågor i havet. 
Blev inte mindre nervös av detta. 

På med våtdräkten. 
Det är rullande start i Kalmar så man seedar sig på land. Enligt Coach Micke så skulle Jonas o jag ställa oss på 1:10 vilket vi gjorde. 
Sveriges nationalsång och sen började kön sakta gå framåt. 
Vi går nedför rampen tillsammans och ger varandra en sista klapp på axeln och en blick. 
Game on! 
 

Simning: 
Ner i vattnet och började paddla ut till första boj, har kontakt med Jonas hela vägen ut, vi ligger parallellt på några meters avstånd. 
Efter första bojen hade vi tappat bort varandra och lika bra det. 

Höga vågor rullar på från sidan, bara att låta sig vaggas med och inte kämpa emot. 
Gick över till 4-taktsandning för att slippa andas mot vågorna. 
Får stanna till lite för att hitta rätt boj att navigera mot, siktar ut brofästet som en bra siktpunkt. 

Paddlar på och det går rätt bra tills jag blir översimmad av en tomte som körde ryggsim. 
När han kom upp på min rygg 3-e gången så satte jag in en riktig bakåtspark, han kom inte igen. 
Vid varje boj så tightade det till sig och lite gruff uppstod. 
Vattenruggby som vi körde hårt med på ett träningsläger på Mallis har gjort nytta, har inga problem med närkontakt och inga problem att ge igen ;) 

Efter vändningen längst bort på banan så var det en röd boj långt, långt bort som skulle rundas. 
Inte en chans att man kunde se den. 
Uppskattade vart den borde vara och tog sikte på en silo (bra, stort riktmärke) 
Gruppen jag låg med började simma inåt land och mot en gul boj, förstod att det måste vara helt fel men man blir tveksam när man avviker från alla andra. 

Pang! 
Får en riktig snyting på näsan av någon mupp som simmar snett och dessutom bröstsim. 
FA FAAAN vrålar jag. 
”är det du Thor?” frågar bröstsimmaren. 
Av 2400pers och efter 30min så simmar jag ihop med klubbkompisen Marcus. 
Vild diskussion om vem som egentligen simmar snett uppstår. 
Till sist visar Marcus mig vart den röda bojen är och det visar sig att jag simmade snett ;) 
Bara att be om ursäkt och börja simma igen. 
Tack Marcus, du sparade minuter åt mig :) 

Äntligen så vände jag upp mot hamnen och fick vågorna i ryggen, tyckte dock att det var svårt att surfa med och det blev lite kantig simning. 

In bakom vågbrytaren och vattnet lugnade ner sig, började köra 3-takt och det kändes som bassängsimning. 
Hittade ett par bra fötter att ligga bakom och låg där en bra stund. 
Hade en ”Arnold” simmare bredvid mig som slogs hej vilt med vattnet och stundtals tryckte till mig med. Ignorerade och följde dom trevliga fötterna ända in till T1. 
Började känna mig hungrig och det var rätt skönt att få kliva upp ur vattnet. 

T2: 
Löpte på utan bekymmer. 
Stressade inte, pinkade och gick till cykeln. Cykelskor är vanskliga att springa i. 
Återigen så blev det en lång växling men det är ju en lång dag. 
Förstod att jag gjort en bra simning då det var många cyklar kvar i T1 (1500st) 

 

Cykel: 
Upp på Cervelon och trampade iväg. Massa med publik som hejjade. 
Tryckte en hel Powerbar direkt för att stilla magen lite. 

Ölandsbron kom direkt och det blev nästan komiskt. 
Uppförsbacke och en motvind av guds nåde. 
Tror det gick i typ 17km/h, kändes som man var på väg uppför Piggen på Mallis. 
Nu blev jag inte stressa av detta då det mesta av cyklingen kommer ske med sidvind. 
Äntligen ute på öland och börjar rulla på, ligger i tempoställning och kör. 
Sköter vätska, bars, salttabletter det är mycket att hålla reda på. 
Hyggligt tempo även om jag förstår tidigt att något sub 6h blir det inte. 

Inte mycket drafting, rullande simstart sträcker ut fältet och sen så tjänade man väldigt lite på att ligga på rulle i den kraftiga sidvinden. 
Var noga med att hålla avstånd och inte drafta, jag ska kunna titta mig i spegeln och ärligt säga att jag har trampat varje meter. 

Blir omcyklad hela tiden, cykel är inte min starka sida. 
Nu gäller det att välja sina tankar. Man kan deppa ihop och tycka att man är värdelös som inte kan cykla bättre ELLER man kan tänka ”jag simmade snabbare än honom!” 
Jag valde det senare och förvånades över hur dyra cyklar med supertränade atleter som swischade förbi. Jag simmar snabbar än dig !!! 

Börjar bli lite segt efter 8-9 mil. Nacken är stel, ryggslutet protesterar lite. Sen blir det lite långtråkigt. 
Blir omkörd av en tjej i svenska färger, troligtvis så körde hon VM i Motala. 
Hon håller lagom fart så jag lägger mig bakom (självklart på rätt avstånd) 
Snygg rumpa! 
Blir lite fixerad av den, tankarna vandrar iväg och vips så har det gått någon mil till. 
Tyvärr så var den snygga rumpan lite för snabb så jag fick släppa efter ett tag, säg det nöje som varar? 

Korsade Alvaret med vinden i ryggen. Nu går det fort! 
Ingen större skillnad på hastighet ifall jag låg i tempoställning eller ej så jag sparade nacken och satt upprätt hela sträckan. 
Behagligt! Det går fort, medvind, soligt, njutbart. 
Vänder upp när Alvaret är passerat och direkt sliter vinden tag i hojen och vinden tjuter i öronen. 
Det är som ett odjur som vrålar ”FÖRSVINN FRÅN MIN Ö, CYKLISTJÄVEL” medan den tar tag i cykeln och försöker kasta omkull mig. 
Till slut så kom ölandsbron igen och denna gång med medvind, nu var det bara 6mil kvar på fastlandet. 

Får en svacka, Stel/ont i nacken och ryggslutet. 
Tappar drivet och rullar mest, börjar innerligt hata cykeln. 
Detta tortyrredskap, mästerligt utformat för att ge så mycket elände som möjligt för sin användare. 

Funderar på om jag ska låta pedalerna sitta kvar på cykeln i T2, slippa trippa med cykelskor till tältet. Men jag har aldrig gjort detta innan och första regeln är att inte pröva något nytt på ett race. 
Efter att ytterligare funderat kring ämnet så insåg jag att det fanns ett behov av att pinka i T2 och utan cykelskor så skulle jag ställa mig i pink-rännan i bara strumporna, då blir antagligen strumporna blöta av pink-spill från dom som varit där innan. 
Det avgjorde saken, cykelskorna fick sitta på vid T2. 

Där, äntligen! 
Stannar cykeln och kliver av. Känns så bra. Cyklingen avklarad. 

T2: 
Inga missöden, tog min kissepaus, bytte skor och ut på löpning. 
Dock med en längre tid än Kent (som jag pikat en längre tid för han är så jävla långsam på växlingar) 
 

Löpning: 
Startade i ett 5:30 tempo, ville pröva vad kroppen tyckte om det tempot. 
Inners inne så ville jag gärna gå under 4h. 
Men efter 5k så kände jag att det inte skulle hålla. 
Ställde om klockan så det visade totaltid. 
Varje km pep klockan till och berättade vilket tempo jag hållit den sista kilometern. 
Tempot sjönk till ca 6min/km. 

Vid varje 2km var det en vätskestation. 
Gick på varenda station och fick till en bra rutin. 
Var ständigt törstig under löpningen så jag drack en hel mugg vatten och en mugg Cola vid varje station. Spädde ut colan med lite vatten då den ofta var lite varm och vattnet gjorde att den blev lite kallare. En mugg vatten över huvudet då det var riktigt varm och sen slänga allt i sista soptunnan för att sedan börja springa igen. Tappade uppskattningsvis 20s/km på detta men det kändes bra att ta denna paus. 

Efter löpbanan satt en skylt. 
”An Ironman is like fighting with a gorila” 
Några hundra meter senare satt nästa skylt 
”You dont stop when youre tired” 
Ytterligare en bit bort stod sista skylten 
”You stop when the gorila is tired” 
Så sant!! 

Löpningen var på 3varv och vid varje varvning så fick man ett färgglatt armband. 
Då kunde man hålla koll på hur många armband dom man mötte och dom man sprang med hade. 

Efter ca 10k så började det rumla i magen, svårt att känna efter vad det egentligen var. 
Never trust a fart while running a marathon är en gammal sanning (googla ”bajsmannen göteborsvarvet) 
In i en bajamaja och ner med brallorna, en riktig brakskit! Härligt då är det bara att köra på! 

Publiken var fantastisk, inne i stadskärnan kantades gatorna av publik som skrek mitt namn och hejade, ja, dom kände inte mig personligen men förnamnet står på nummerlappen :) 
Folk hade fest i sina trädgårdar och stod med vattenslang och sprutade på varma och svettiga löpare. 
High five till unga som gamla. 
Kalmar anses som den IRONMAN som har bäst publik, world wide! 

Jag tuffade på i mitt stabila låga tempo och sprang om folk hela tiden. Många spränger sig på cyklingen och får betala dyrt på löpningen med kramp och en kropp som inte vill vara med och leka. Egot boostar hela tiden, springer om riktigt vältränade människor som ser ut som super atleter, och här kommer jag med chips-tuttar och springer om :) 
Inga problem alls! Inte en tendens till kramp och inte ont någonstans utan känner mig stark. 
Huvudräkningen visar på en sluttid på 12.15-12:30. Vill inte riskera något utan ligger i mitt bekväma tempo, kanske lite fegt men målet var 13h och det uppnås om inte kramper sätter in. 

Sista varvet blir ett långt farväl, tackar publiken för stödet och får massor med energi tillbaka. 
Säger farväl till varje kurva och vätskestation. 
Vid 30k så sjunker det in att jag kommer klara detta, Race with a smile som var årets slogan passar väl in. 

Går in i stadskärnan för sista gången, upploppsrakan är kantad av folk. 
Coach Micke står i publiken och ser lika glad ut som jag känner mig. High five!!! 
Upp på röda mattan, slutar springa och börjar gå, vill dra ut på denna stund, känna in att det faktiskt är verklighet. Tittar ut mot publiken och höjer händerna, Lycklig! 
Går genom portalen med uppsträckta armar och speakern säger YOU ARE AN IRONMAN. 
Tårarna rullar nedför kinderna och jag blir gråtande stående tills en funktionär kommer och leder bort mig. 

Reflektion: 
2 saker gjorde att jag fick en bra IRONMAN. 
Väl förbered och jag körde inte över min kapacitet! 

Simningen kan man inte vara annat än nöjd med, i svåra förhållanden höll jag ihop det bra och presterade bättre än förväntat, brukar kalla mig för Bassängsimmare men får kanske omvärdera detta. 
Cyklingen finns det stora förbättringspotential på, hade enbart 4st pass på 3-4h innan tävlingen och det är för lite. Tyvärr har det mest blivit 1-2h pass. Mickes träningsprogram innehöll mycket mera långpass på cykel än jag utförde och det straffade sig. 
Så överraskad på löpningen, var helt inställd på att sista 2 milen skulle bli en misär med krampande kropp och sviktande psyke, nu blev det en mara på 4:35 helt utan problem, för övrigt samma tid som Berlin marathon för 2 år sedan. 

Tack Micke Selvin för träningsupplägg, stöttning och kloka ord. 
Tack Fredrik Zilén, Sveriges utan tvekan bästa löpcoach för ditt raka sätt och utan förklädnad påpeka hur jävla dålig löpteknik man har men oxå hur man förbättrar den. 
Tack Micke Rosén som på Mallis fick ut oss i riktigt hög sjögång och vattenruggby som flyttade gränserna för vad som är otäckt. 
Tack Anna och barnen som stått ut med en tidvis både mentalt och fysiskt frånvarande man/pappa.

/Robert Thor