Jag lyssnar på mina ord och tror på dem..

Ironman Kalmar 2016
En lyckad väg tillbaka

För ett år sedan stod jag vid sidan av banan i Kalmar och hejade på mina klubbkamrater och bestämde mig: Jag ska ta mig tillbaka och göra Ironman Kalmar en gång till. Jag blev till och med så inspirerad så att jag under den dagen snörade på mig löparskorna och försökte ta några löpsteg, det gick inte alls, smärtan i ryggen fick mina ögon att tåras, jag kände fortfarande, efter 8 månader, av mina diskbråck och spinalstenos vid den typen av belastning, men samtidigt kände jag att det här ska gå. 
 

Tävlingsdagen 
Väckarklockan ringer och planen är enkel och väl förberedd, jag kliver upp och går direkt till växlingsområdet för att sätta vattenflaskorna och mina energibars, gels etc på cykeln, samt lägga ner mitt tri-linne i cykelpåsen. 
Sedan frukost på hotellet innan jag drog på mig våtdräkten och gick till simstarten. 
Lite pirrigt så klart men jag var aldrig nervös, jag var väl förberedd, jag kände mig stark och jag hade ett bra stöd i Sofi med mig. 
 


Simningen 
Jag hade inte hunnit titta på vattnet innan starten men hade hört att det var väldigt lugnt dagen innan. Körde med dubbla simmössor då det skulle vara svalt och med nya glasögon som inte skulle imma för att undvika onödiga stopp och dålig sighting. Vattnet var det bästa jag upplevt under en Ironman, helt lugnt och stilla. Det var dimma så ibland var det svårt att se två bojar bort och kunna ta bästa möjliga riktning. 
Försökte ligga ganska nära boj vid rundning, lite fäktande från andra armar men inte alls farligt. 
Upplevde inte att vattnet kändes kallt men efter ca 1000meter domnade vänsterhanden bort och jag kände den inte mer, räknade med att det skulle vara runt 16-17 grader. 
Hade oturen att svälja en del vatten och kräktes under simningen, men hellre då än under cyklingen. 

T1 
Upp ur vattnet och kollar på klockan, nytt PB, jublar till och känner hur ansiktet försöker le :) Greppar min cykelpåse och ska in i tältet för att byta om men det var överfullt och jag går tillbaka och sätter mig utanför. 
Väderprognosen sa att det skulle vara runt 12-14 grader fram till kl10 och därför bestämde jag mig kvällen innan för att köra delad dräkt (tyvärr inte ART-loggat därför…) för att få ett torrt linne i början av cyklingen, däremot hade jag en ART-vindväst, armvärmare och för att fingrarna skulle tina upp hade jag valt att köra i mina löparvantar - ett klokt och skönt val! 

Cyklingen 
Ut på cyklingen och upp på Ölandsbron där det var dimmigt. Glasögonen immade och man såg inte så långt fram. Tillsammans med coach Graeme hade jag bestämt vilken effekt jag skulle ligga på och jag körde väldigt disciplinerat hela vägen vilket gjorde att jag aldrig blev riktigt trött utan hade krafter kvar till löpningen. 18 mil på cykeln är långt hur man än gör, men med min kostplan där jag vid varje 10min-intervall visste vad jag skulle stoppa i munnen, hade jag bra delmål och tiden flöt på. 
Det var så gott som helt vindstilla, det enda man kände var fartvinden och det var gav en jämn snittfart. Nytt pb även på cyklingen :) 

T2 
Kommer in till växlingsområdet och hör Sofi ropa glatt, jag vinkar och stapplar med stela ben iväg och lämnar cykeln. 
På med löparskorna och iväg. 

Löpningen 
Då jag inte klarat att springa (läs jogga) hela vägen på en Ironman tidigare så var det mitt stora mål för dagen att klara. 
Började springa och försökte direkt kolla på klockan för att inte springa för fort, vilket jag naturligtvis gjorde. Sänkte farten, men har man legat i 33km/h i 5,5 timme och helt plötsligt ska jogga iväg i tänkt 5:45-tempo (typ 10km/h) på löpningen då känns det som att det går sååå lååååångsamt… Hursomhelst vet jag vad som krävs för att klara mitt mål och jag sänker farten. 
Passerar första vätskekontrollen efter 1km och sedan knyter sig magen. Hade problem med magen under veckan och lyckades inte göra tvåan på hela veckan och visste att det kommer att komma förr eller senare under dagen, nu var det visst dags. Kniper och joggar 2km till nästa vätskekontroll och bajamaja. Spenderar några värdefulla minuter därinne och låter det ta den tid det tar… sedan ut igen med ett stort skönt leende :) 

Benen känns som bly under första 14-km varvet och här kommer mina första och enda funderingar över vad jag håller på med egentligen, men jag vet att jag har själv valt detta och ska slutföra det jag påbörjat. Och dessutom vet jag att när jag väl kommer in på upploppet med tusentals människor som hejar på och får en att känna sig som en superstar, då vet man att allt var värt det! 
Efter 11km är det dags att spendera några minuter i bajamajan igen och sedan en tredje gång under det andra varvet. 
Blybenen säger åt mig att gå men mitt mål är att inte gå så jag tar mig joggandes fram. Berättar då och då för mig själv att jag känner mig stark och och uthållig. Jag lyssnar på mina ord och tror på dem, en otroligt bra känsla infinner sig. 

Andra och tredje varvet känns mycket lättare än det första. Dricker en gel under löpningen men i övrigt fixar inte magen det utan jag åt chips och kex och när jag ska ut på sista varvet har Sofi varit och köpt en dubbelnougat och lakrisal-rulle, så gott!! 
Med 10km kvar känner jag att det kommer gå vägen, jag kommer fixa löpningen den här gången och det gör jag! 
Sista löpningen genom Kalmar och på väg mot upploppet, känslorna ligger utanpå och ögon grumlas, glädjen är totalt. 
 


Tack till Christer för denna berättelse!

/RaceReport.se