Jag är stark, jag ska i mål, jag är stark, jag ska i mål! 

Ultravasan 2016
Jag heter Gunilla Kidmark och jag sprang Ultravasan 90 km 2016. Dagen efter loppet fyllde jag 45 år, loppet var min present till mig själv. Ålderskris? Nja, snarare att jag ville fira vad min kropp och knopp har tränats att klara av och att jag skulle få visa mig själv att jag kan slutföra en tuff utmaning, och förhoppningsvis ha roligt längs vägen.
Som längst hade jag sprungit 6 mil innan, och nu var det alltså dags för 9. Alla kilometer och timmar av förberedelse och mental träning skulle sättas på prov. Skulle det räcka?

Innan start i ett kyligt Berga by. Spännande med alla laddade löpare och den klassiska Vasaloppslåten i högtalarna!
 

Foto: Privat
Foto: Privat

De första tre etapperna av loppet är härliga! Smågan, Mångsbodarna och Risberg. Först grusväg några kilometer efter starten i Sälen, sedan fantastiskt vacker trail. Jag hade ett härligt flyt här, kändes ostoppbar och njöt av runners high och var dessutom nöjd med skor och klädval. Fyllde på med mat och energi, drack min energidryck med jämna mellanrum och hade väldigt roligt. Efter Risberg är det mer uppför till Evertsberg. Det visste jag, hade studerat höjdkurvorna noga innan, och jag var förberedd på att detta skulle bli den tuffaste biten. Man har sprungit långt, men är ändå inte halvvägs än, och det är lätt att fastna i negativa tankar. Men det var detta jag hade övat mig i – bara berömma mig själv, vara positiv, äta och dricka, gå i uppförsbackar och rabbla mantrat – Jag är stark, jag ska i mål, jag är stark, jag ska i mål! 

Skyltar vid passeringen av marathondistansen. Tjoho! Halva loppet gjort! (Foto: Privat)
Skyltar vid passeringen av marathondistansen. Tjoho! Halva loppet gjort! (Foto: Privat)

Det gick långsamt de sista kilometrarna fram till Evertsberg, men väl där var det så underbart att få byta skor och kläder och äta varm mat. Sen var det ju mindre än hälften kvar av loppet, en härlig känsla! Efter Evertsberg är det mycket grusväg och lite enformigare löpning. Vackra omgivningar och fantastisk natur fortfarande, men mest grusunderlag. Jag tänkte bara en etapp i taget, fram till nästa station. Äta, dricka, heja på stafettlöparna som passerar med snabba, lätta steg och avundas deras spänst. För efter 6-7-8 mil hade jag inte mycket spänst kvar. Det går lite svagt utför hela vägen, förutom några längre uppförsbackar, bl a den sega Lundbäcksbacken.
 
Vid 7 mil började mitt vänstra knä att krångla (gammal menisk och korsbandsskada) och svullnade så att jag fick svårt att springa. De sista två milen in till Mora gick jag så fort jag kunde med små korta joggintervaller på platt mark. Känslan när jag till slut närmade mig Mora och kunde höra speakerns röst var fantastisk, och jag jogg-stapplade fram på målrakan. Helt underbart och jag var så nöjd och lycklig över att jag klarat mitt mål, att komma till Mora och få den fina medaljen och Finisher-t-shirten!
 
Ultravasan är ett härligt och roligt lopp att uppleva av flera anledningar, men mina topp tre är: Nummer ett, så klart naturen och de nästan mystiska etappmålen. Lyssna på Smågan, Mångsbodarna, Eldris, så spännande namn och det var fina platser. Klassisk mark och den svenskaste tävlingsbanan genom tiderna? Nummer två: de helt underbara funktionärer som tar hand om en längs vägen och de lika glada och uppmuntrande människorna i publiken. Jag fick alltid mycket hejarop och applåder när de såg min nummerlapp och förstod att jag sprang det långa loppet. Det är så värdefullt när ens egen energi börjar sina. Nummer tre: att det ändå är ett relativt lätt ultralopp. Till skillnad från andra ultralopp jag sprungit där det kan vara 15-20 km mellan vätskestationerna och man är alldeles ensam i skogen i flera timmar, var det här bara 5 km mellan vätskestationerna och mycket publik längs banan. Dessutom väldigt många trevliga, hjälpsamma och härliga medlöpare som gav kraft. Så vill man ha alla ”bekvämligheter” men ändå springa riktigt långt är detta ett utmärkt lopp att välja.

Utrustning
 
Kläder: I starten på morgonen kl 5 är det lite kyligt. Men eftersom kroppen snart blir varm behöver man inte ta på sig för mycket. Jag hade på mig träningslinne, löparkjol, avklippta 2xu kompressionsstrumpor för vaderna och korta Injinji tåstrumpor i ull. Jag tog ett par långa knästrumpor med ull i och klippte upp tåpartiet för att använda som armvärmare, så praktiskt! Blir varmt som av en långärmad tröja, men man slipper två lager på kroppen. Och ull i materialet håller värmen skönt även när det är blött. Keps mot eventuellt regn, som sedan faktiskt blev sol under dagen.
 
Fötterna! Lägg mycket kärlek på fötterna inför loppet! Får du skav eller besvär med fötterna under loppet, försök att åtgärda det så fort som möjligt. Smörj fötterna med fet salva, t ex sportslick, innan du tar på dig strumporna. Det håller bra även när fötterna blir våta av svett eller regn. Tåstrumpor tycker jag är bra, då de separerar tårna så att de inte skaver mot varandra, eller åker in under varandra. Mycket man inte har upplevt som problem på sina vanliga rundor kan hända när man är aktiv under så lång tid. Jag fick bara några mindre blåsor som inte besvärade mig, så fötterna höll fint! I Evertsberg får du din dropbag, ha en liten handduk, nya strumpor och sportslick i den för att ägna några minuter åt dina fötter. Kanske även byta skor? Jag bytte från Salomon Speed Pro till vanliga Nike Lunarglide. Det är inte mycket traillöpning efter Evertsberg så dina vanliga, sköna löparskor för långpass passar bra.
 
I Evertsberg ska du även passa på att äta, dricka och fylla på med energi. Det är en skön känsla att byta tröja och känna sig lite fräsch en stund. Nu är man mer än halvvägs och på väg ”hem”! Positiva tankar! Jag hade en färdigblandad petflaska  med ny energidryck som jag fyllde på i vätskeblåsan. La i nya gels och resorbförpackningar.
 
Jag använde en löparryggsäck (Nathan) och fyllde blåsan med Umaras sportdryck. De har en dryck, Intend, som man tar innan en träning eller tävling, och en annan som man dricker under loppet. Bra sammansättning av sockerarter och fungerar utmärkt för min mage. Jag hade också geler och bars. Stationerna ger dryck och enklare mat, några har varm mat. Kolla det innan loppet så att du vet vad du ska äta när, och försök att hålla dig till den planen. Man fattar inte alltid logiska beslut under ultralopp, så bestäm så mycket som möjligt innan beträffande mat, dryck och ev byte av kläder.
 
Så, lycka till med din träning och hoppas att du når ditt mål! Är det Ultravasan 90 garanterar jag att du får en spännande resa till Mora!

Efter målgång i Mora, så glad och nöjd över att jag klarat min längsta distans (hittills) och fick den fina Finishertröjan! (Foto: Privat)
Efter målgång i Mora, så glad och nöjd över att jag klarat min längsta distans (hittills) och fick den fina Finishertröjan! (Foto: Privat)


Instagram: trail.kidmark
 
//Gunilla Kidmark