Däremot undrar dom som ska grilla om jag inte vill stanna en stund? Ta en korv kanske?

Gränsö Ultra 2017
Gränsö Ultra! Distansrekord! Det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv (hittills )! Har aldrig varit så trött i benen! Någonsin!

Läste av en händelse om detta lopp för en månad sedan! Ett häftigt upplägg som både lockade och skrämde! Två varv-banor, det långa 14 km och det korta 7km. På varje varv finns kontroller (6 på långa och 3 på korta) där det ligger böcker utplacerade. För varje varv får man en siffra och sen river man ut motsvarande sida ur boken! Vid varvning lämnar man in sina sidor och får en ny siffra vars sidor man ska riva ut och ta med sig osv. Man får lov att kombinera varven hur man vill men minimum är 7km och max 70km (5varv på långa)

Skräcken över detta upplägg var såklart om jag skulle lyckas hitta alla kontroller och hitta vägen öht för den delen! Loppets arrangör Anders garanterade att bara jag höll mig till den rödmarkerade Gränsöleden så skulle jag hitta både vägen och kontrollerna. När jag kontrade med att jag faktiskt sprungit vilse på ett elljusspår en gång så ändrade han sig och sa att se till att hänga på någon första varvet så hittar du sen. Springer du ändå vilse så letar vi rätt på dig när det mörknar lovade han  

Sagt och gjort, jag anmälde mig! Jag tänkte att mitt mål får bli att slå distansrekord, det närmaste rekord skulle bli 56km dvs 4 varv på långa banan. Innerst inne var jag dock väldigt osäker på min kapacitet! Pga min bråkande benhinna hade jag inte sprungit långt sedan HallandsUltra i juni. Vid tidpunkten då jag anmälde mig hade jag faktiskt bara sprungit 15km som längst sedan juni. Raskt försökte jag få till några lite längre träningsrundor och jag sprang 27km som längst, 2 veckor innan loppet. Jag tänkte dock att om jag säger till alla att jag satsar på rekord så MÅSTE jag ju göra det! Annats fick jag ju skämmas, eller hur

På plats och som vanligt på löparevent var det riktigt go stämning ❤️ Vi fick information om att långa rundan var lite förkortad pga betande får i en hage där vi egentligen skulle ha sprungit. Ett varv var nu 13.7 km istället för 14km. Alla fick sina första nummer och så var vi iväg! Vid första kontrollen låg boken i ett vindskydd, den var lätt att hitta! Underlaget var skogsstigar mest och det flöt på bra! Andra boken var placerad ute på klippor hala som såpa! Jag tänkte för mig själv att här blir det besvärligt om några varv när benen är trötta! Mot bok nr 3 och jösses nu kommer det löpare från andra hållet! Jag frågar en tjej som springer bredvid- har vi sprungit fel (jag hade inte blivit förvånad), men nejdå- man får springa både korta och långa varvet åt vilket håll man vill sa hon så detta var således löpare som valt att börja från andra hållet! Ytterst förvirrande för en sån som mig! Hur ska jag då kunna följa efter någon sen? Om den springer åt fel håll liksom Bäst att försöka memorera banan och ffa var kontrollerna är resonerade jag med mig själv!

Du store tid här var det extremt teknisk löpning! Stenar överallt, bäst att hålla koll på fötterna! Mot kontroll 3 och 4 var underlaget tekniskt svårt generellt, var det inte stenar så var det rötter, så här i början av loppet klarade jag det fint! Som vanligt hyllade jag Bulespåret i tanken! Alla mil i det spåret har stärkt mina vrister och vader och tränat min uppmärksamhet över var fötterna befinner sig. 

Efter 4 kontrollen blev det en rejäl stigning t.o.m så man fick hålla sig i ett rep för att komma upp! Underlaget är mycket sten, halkigt således. Mot kontroll 5 blev det plötsligt en fruktansvärt hemsk och tråkig asfalterad raksträcka! Usch! Trots att man sprang nära vattnet så var det hemskt! Blåste gjorde det också! Asfaltsvägen var flera km lång, jag tänkte i mitt stilla sinne att här finns risk att jag kommer att bryta ihop några varv längre fram! 

Banan fortsatte mot Gränsö slott! Men va?! Man springer över slottets gräsmatta! Känns nästan som man gör intrång men leden går faktiskt där! Ut på en lång bro där bok nr 5 fanns placerad. Om loppet skulle ha gått som planerat så hade vi fortsatt in i en hage men nu gick det får där som sannolikt inte hade uppskattat en massa galna löpare så därför fick vi vända tillbaka samma väg som vi kom och tack och lov att jag sprang ihop med folk för hade jag sprungit själv hade jag fortsatt in i fårhagen och således varit vilse bland fåren! Jag undrade försiktigt hur mitt sällskap kunde veta att vi skulle vända tillbaka istället för att springa genom hagen! De sa ju det i starten skrattade dom! Jaha

Mot bok nr 6 och den hade jag inte heller hittat utan sällskap! Gud vilken tur att det fanns folk att springa med! Några km till och sen var vi inne för varvning! Benen kändes bra och jag uppehöll mig inte länge vid mat/godis/energi-bordet utan jag stack ut på varv 2. Här var jag glad att jag redan sprungit ett varv för nu var jag ensam ibland och utlämnad till min egen förmåga att hitta Gissa att jag är stolt att jag hittade alla kontroller på egen hand

Varv 2 gick bra men du store tid, vid varvning började jag redan bli trött i benen! Efter 27.5km! Vad fasen, jag försökte förtränga det men jag stod lite extra länge vid energibordet den här gången! Coca cola drack jag flera muggar av! Jag har upptäckt att det är en riktig favorit på långlopp

Ut på varv 3 och jag närmar mig första kontrollen! Men va?! Det brinner ju där! Jag ser folk på håll, javisst ja det var ju en liten grillplats utanför vindskyddet! Neeeeej, tänk om dom har eldat upp boken!!! Puhhh, det har dom inte! Däremot undrar dom som ska grilla om jag inte vill stanna en stund? Ta en korv kanske? Blir erbjuden skjuts tillbaka till varvning för 200 spänn! Tackar nej till alla erbjudanden och drar iväg. Ut på klipporna och nu är det inte tal om att springa precis som jag misstänkte! Huuu det är t.o.m svårt att gå! Sen då! Stenar stenar stenar!! Jag gillar inte stenar! Mina ben gör ont! Jag skäller på dom! De svarar att jag ställer för höga krav, de är dåligt förberedda på detta! Jag skäller vidare och inser till slut att jag pratar högt! Jag diskuterar högt och ljudligt! Med mina ben Tur jag var själv!

Vid kontroll 4 fanns en bajamaja, jag satte mig- inte för att jag var så nödig egentligen men mest för att få sitta en stund

Fy för den lede så hemsk asfalts-raksträckan var på 3:e varvet! Nu kändes den som flera mil ju! 

In för varvning och nu hade jag sprungit 41km! Fasen det är långt alltså! Tänkte att jag faktiskt skulle kunna nöja mig med det! Att ge sig ut på ett varv till lockade INTE! Jag pratade med folk som avslutat efter 2 eller 3 varv! Vilka lyckans ostar! Jag lovar att hade det inte varit för att jag sagt att jag skulle försöka slå rekord så hade jag inte gett mig ut på varv 4! Det var oerhört psykiskt jobbigt att liksom vara i mål men ändå vara ”tvungen” att fortsätta! 

Jag satte lurarna i öronen! Borde väl ha dragit på någon peppande hårdrock men jag ville lyssna på lugn musik, lite sorglig musik! 

Vid kontroll ett eldades det fortfarande. Fick samma erbjudande som sist men nappade inte Pratade med 2 killar som sprungit åt andra hållet och detta var således den sista kontrollen på deras 3:e varv, de skulle inte fortsätta på ett varv till. Inte för alla slantar i världen

Spotify spelade Vandraren! *det gör ont men går ändå* Vad faaan! Hur kunde han veta det? *du kan alltid vända om* Men lägg av! Så taskigt! Sluta frestas!!! 

Ut på klipporna och kontroll 2 igen. Spotify spelar Luka av Susan Vega. Så sorgligt, jag är nära att börja gråta men sansar mig.

Sätter mig en stund på dasset vid kontroll 4 igen! Jag som egentligen avskyr att gå på bajamaja tycker nu det är som den bekvämaste fåtöljen! Här skulle jag väl kunna stanna ett tag! 

Ut igen och nu följer km efter km av smärta! Mikael Wiehe sjunger flickan och kråkan för mig *hon springer på taniga ben* sjunger han. Jag gör om låten så den passar bättre för taniga har mina ben aldrig varit, de är ju rätt kraftiga faktiskt! *hon springer på trasiga ben* ändrar jag till! Det passar bättre! 

50 km passeras och nu, NU har jag slagit distansrekord! Men hade jag verkligen såhär ont i HELA kroppen sist jag sprang 50km? Jag kan inte tro det för såhär ont har jag ALDRIG haft förut! Iaf inte i benen! *Det brinner i bröstet* sjunger Danny och jag gör om igen *det brinner i benen* fasen jag borde bli låtskrivare så bra som jag är att göra realistiska låtar! 

Den hemska asfalten igen! Nu svär jag åt den! Högt! Retas med den för att det är sista gången jag springer på den! Tycker inte det är särskilt konstigt att retas med en asfaltsväg! Varje steg jag stapplar fram är rekord, det är väl det som ändå gör att jag orkar fortsätta! 

Ut mot kontroll 5 och över slottets gräsmatta. Där står ett sällskap som är uppklädda från topp till tå! Det ser ut som ett bröllopsfölje. Jag ler lite urskuldande, jag i te riktigt lika fin! Inte alls faktisk! Luktar säkert illa också! Jag skyndar mig på lite så de ska slippa se mig! Dessvärre måste jag ju passera dem en gång till på väg tillbaka igen! De tittar undrande på mig

Här och där ser jag andra löpare, en del har pigga ben och andra kan knappt gå! Alla peppar och berömmer varandra för hur väl alla kämpar! Detta gör vi tillsammans fast på olika sätt! Alla vet att nu gör det ont, bara mer eller mindre. 

Guuuud nu närmar sig varvningen igen och jag är i MÅÅLL!!! Äntligen!!! Jag är så nära kramp man kan komma utan att få det! Några steg till bara så är det klart! JAAAA jag klarade det 54.8km!! Rätt in på kontot! DET NI



Skribent// Ingela Jonsson