Asics Stockholm Marathon

Låt oss presentera något mycket nytt och mycket fräscht inom svensk friidrott: Ett långlopp genom Stockholms mest centrala delar! Men inte ett långlopp vilket som helst utan ett lopp på den klassiska maratondistansen 42 195 meter med start kl. 16.00 lördagen den 4 augusti.” (www.stockholmmarathon.se)

Så inleddes ett av Sveriges mest kända lopp 1979!
Nu mer en folkfest som drar till sig både elit men framförallt mängder av motionärer.
 

Läs mer på hemsidan>>

bild: stockholmmarathon.se
bild: stockholmmarathon.se

Asics Stockholm Maraton 2016
Efter en halvstrulig april innehållande, förkylning, magsjuka, knäont, höftont och blodbrist vilket jag beskrivit under våren så kändes det allt bättre de sista tre veckorna. De sista avstämningspassen gav positiva besked och känslan i löpningen var åter lätt och självförtroendet nästan tillbaka där det bör vara innan en mara. Att tvivla på sin egen kapacitet och realismen i målsättningarna hör alltid till sinnesstämningen sista veckan innan en mara! Tankar om vad som skulle hända om jag skulle "råka" passera halvvägs i närheten av tiden från 2014, om jag då skulle våga satsa fullt ut under andra halvan. Det var dock inget som inträffade och inget jag behövt lägga energi på.

Läs hela inlägget »

Stockholm Marathon 2016
Det är studenttider och kanske inte en irrelevant jämförelse. För ett marathon är inte helt olik en studentnatt och en fyra timmars dans tills benen viker sig och fötterna inte längre känns. Överallt spelas musik och du är omgiven av människor som varsamt valt sin klädsel för detta specifika tillfälle. Människor som jublar, skrattar, gråter, dricker hysteriska mängder av vad än de kommer över, sluddrar, stapplar, vinglar, snubblar, kräks och kollapsar. När dansen sedan tar slut och insikten över vad som åstadkommits fullkomligt slår knock uppkommer en oslagbar känsla. En obeskrivlig glädje och lättnad över att ha nått ett mål som så många timmar och så mycket slit har offrats för.
 
Känslan när 42 kilometer asfalt byttes mot tvåhundra meter på Stadions spänstiga gummimatta, när fullsatta läktare jublande omfamnade mig och varje annan tapper individ som stapplande steg in genom den anrika marathonporten för en sista kurva av plågad framåtrörelse, när mitt namn och mitt startnummer visades på den stora stora storbildsskärmen och när en främmande människa äntligen såg mig djupt i ögonen, sa "grymt bra jobbat" och hängde den tunga medaljen runt min hals. Den känslan är bland det mäktigaste jag upplevt.
 
Med det sagt förstår du att jag klarade det. Följ med på resan.

Läs hela inlägget »