Ironman Austria

Every year IRONMAN Austria attracts 3.000 athletes from 60 countries, along with their vocal supporters, to this perfect triathlon landscape.

Known as one of the most beautiful races in the world, IRONMAN Austria has become legendary among athletes. They enjoy being part of one big IRONMAN Austria-family and rave about one of the most emotional finish lines in sport. Fans cheer on every athlete until the very last one has achieved their goal.

Klagenfurt (Austria) is situated at one end of the beautiful Lake Wörthersee with an average temperature of 22° C. After swimming, the athletes bike through the scenic landscape of Carinthia. The bike course, which has a „Tour de France“ atmosphere, with two steep climbs on each loop. The run course along the lakeside and across the city is mainly flat and shaded.

Läs mer på hemsidan >>

www.ironman.com

Ironman Austria 2015
Man är inte lika ivrig att knåpa ihop en race report när man inte är nöjd med loppet, men jag har lovat några att skriva och det är ett bra sätt att knyta ihop säcken och gå vidare.

Här kommer min berättelse från Ironman Austria 2015, håll till godo.

Efter att ha tävlat i Kalmar tre år i rad så kände jag att det var dags för något nytt, samt att jag ville få det gjort tidigare på sommaren för att kunna njuta av den på ett normalt sätt och inte behöva träna varenda jävla dag. Österrike blev ett ganska självklart val då det går i slutet på juni plus att stallchefen farsan är uppvuxen i Graz, 10 mil från Klagenfurt där tävligen går.

Vi reste ner på onsdagen, plockade ut en hyrbil (hyrde en fet Toyota Yaris, vår packning och cykeln gick faktiskt in utan problem) och åkte direkt till farsans kusin och fick en traditionsenlig österrikisk gulasch. Åt så det stod ut genom öronen. Åkte sedan vidare till Klagenfurt och installerade oss på hotellet.

Körde ungefär samma uppladdning tävlingsveckan som på Mallorca:
Mån: Vila
Tis: Cykel 70min varav 45min tröskel
Ons: Sim
Tor: 4x1000m löp
Fre: Vila
Lör: Cykling innan frukost, rull 30min varav 10min tröskel + lätt lätt löp 15min kring lunch med några hundringar för att väcka benen
Sön: Make it hurt

Ett roligt inslag dagarna innan var att de hade gjort likadant som de gör på Hawaii genom att placera ut en kaffebåt som man kunde simma till och få sig en kopp java, riktigt trevligt.

I övrigt så är allt likadant dagarna innan som på alla andra Ironman events jag har varit på med registrering, pre race möte osv.

Sov dåligt som vanligt natten innan, upp kl 0400 och käkade frulla med de andra IM-deltagarna, speciell stämning i rummet. Farsan körde sedan in mig med fet-yarisen och jag drog igång Kentas ”Just idag på full volym”, det hör liksom till.

Hade gott om tid på mig i växlingsområdet innan, ville inte göra samma misstag som i Mallorca när jag och Henke typ blev utkastade från växlingsområdet innan vi var klara [:)]

Träffade några andra svenskar när jag simmade, bland annat Johan Samuelsson och några från Kalmar.

Sim 3860 m
Värmde lite längre än vanligt, fick som en aha-upplevelse på Mallis då jag värmde alldeles för kasst. Det kändes bra som fan, man jag höll på att missa starten pga att jag stog på fel ställe? Vart en lång jävla kö, men det blev perfekt, direkt ner i vattnet bara och börja veva.
Några veckor innan loppet så fick vi info att det var 22.5 grader i vattnet och fanns risk för en simning utan våtdräkt, dvs över 24.5 grader i vattnet, men det höll sig kring 22 grader som tur var. En simning utan dräkt hade för min del säkert gått 10sek långsammare per hundring, plus tagit mer energi.

Simningen kändes rätt bra, det var trångt i starten såklart, men det hör till. Hittade ett par fötter som kändes bra som jag låg efter länge. Tänkte på Minna då och visade no mercy om det kom någon annan jävel i vägen.
Efter 2000m så blev fötterna inte lika bra längre då han simmade in i en båtjävel. Ja i en båt. Vi hade iofs solen i ögonen och jag får skylla mig själv som litade blint på fötterna, men vi tappade kanske inte så mycket.
De sista 800 metrarna går in i en smal grund kanal med publik på båda sidorna, det blev ju trångt så in i helvete men jag valde att tycka att det var kul, är ju ganska stark och kan buffla bra. Dessutom är hela vattnet i rörelse så det är bara att flyta med. Men jag hade det näst sista startledet och därav så var det ganska många långsammare simmare framför vilket visade sig nu. Inget att göra åt, det var bara att flyta med, fanns inga utrymmen alls till omsim.
Simmet tar slut vid ett hotell där man går upp på en strand, sedan springer man i genom hotellet i en tunnel, kändes lite skumt.

Tittade på klockan och skulle trycka på lap för att starta T1 men då hade någon jävel förmodligen kommit åt den under simmet så jag hade ingen simtid. Typiskt.
Av med våtdräkten, på med cykelprylar och sedan iväg till cykeln, hade dålig cykelplacering och fick springa ganska långt med den. Precis som på Mallorca.

Sim 1:09:21 – PB

Cykling 180 km 1680 hm
Alltid skönt att komma ut på cykeljäveln efter simmet. Hade åkt cykelbanan med bilen dagarna innan så jag visste vad som väntade, från bilen kändes den lite jobbig, men så tycker jag det alltid känns. Banan var böljande i riktigt fin miljö. Försökte få med mig känslan från Mallis där jag cyklade bra.

Direktiven från chef Graeme var att ligga kring 210 watt och runt IF på 0,8. Följde det rätt bra och första varvet avverkades på runt 2h 30min precis enligt plan, hade som mål att cykla på runt fem timmar.
Varv två blev dock (inte helt oväntat) jobbigare och jag fick kämpa i backarna.
Efter fyra timmar på cykeln så började jag bli spänd i korsryggen och det gjorde ont lite här och var. De sista två milen var väldigt lättcyklade vilket kändes bra.
Passade på att slå en drill rullandes den sista milen i en utförslöpa, ställde mig upp och slappnade av, skönt, hörde ett motorfordon till höger och tänkte, kuken, pissade jag framför ögonen på en domare nu? Det var ingen domare, däremot var det en buss med åskådare som hade varit på en ”hot spot” för tävlingen. Såg några som garvade och pekade på mig. Grattis, du pissade just på dig framför en bussjävel full med folk.
Sedan tryckte jag i mig en snickers, men då blev jag illamående. Tog det lugnt de sista kilometrarna och rullade in till T2.

Cykling 5:07:18 – PB

Fin miljö, tyvärr ”borrade” man mestadels och såg inte så mycket
En av topparna, det ser inte så brant ut men..
Vaaarmt. Första 15km var varm som satan. Löpningen kring stadskärnan var lite svalare

Löp 42.2km
Ut på löpet och jag kände direkt att jag mådde som en påse skridskor. Greame var noga med att de två första kilometrarna inte fick gå snabbare än 5min/km. Tittade på klockan efter några hundra meter och den visade 4:20, wtf, saktade ner mer, kändes som jag kröp, en halv minut senare 4:40. De två första kilometrarna landade på 4:48 och 4:49, att det ska vara så svårt att ta det lugnt. Planen var sedan att ligga kring 4:50 per kilometer.
Trodde att illamåendet skulle bli bättre men det blev det inte, varje gång jag drack något så blev det värre för att sedan bli lite bättre, men nästa gång jag drack blev det värre igen.

Kunde ändå hålla en hyffsat fart iaf, inte önskvärt men ungefär som i fjol. Sprang om en snubbe som sprang med en sub10 ballong, helvete va kung tänkte jag då, jag leker ju med sub10 snubben även om jag mår kasst.
Kubbade vidare och illamåendet blev värre, hade vid det här laget sluta äta och dricka. Testade ett toabesök men det gav ingen ”effekt”. Hade vid det här laget sprungit ca 25km.

Sprang vidare och kände mig allmänt vek, kunde hålla farten hyfsat. Efter ca 30km så blev jag omsprungen av sub10-snubben. Kuken. Jag låg ju bra till för sub10. Tänd till nu din kärring. Sprang med ballongen ett tag och surrade lite med honom, han var i samma startled som mig och låg två minuter under målet.
Kung, bara att bita ihop och ta rygg här så klarar du sub10 din kärring, det är ju bara en mil kvar. En enda miljävel kan du väl lida din veka jävel, en timme till sedan kan du dricka pilsner i några veckor. TÄND TILL KÄRRING! Sprang en kilometer bakom ballongen, sprang så nära att ballongjäveln for och slog mot mitt huvud var och varannat steg, brydde mig inte, tog ett steg i taget. Lyckades hålla mig klistrad till ballongen en kilometer till, men då spelades en låt upp i mitt huvud, Balsam Boys – Här kommer sommaren, men någon hade bytt ut texten till ”den dyker upp som en gammal vän.. här kommer väggen”.

Såklart så skedde det i ett parti där det var staket med massa folk på båda sidorna, fick fetkramp i baksida lår. Stretchade lite, gick en bit och stretchade igen. Kuken, det släpper inte. Fortsatte ett tag. Grattis kärring, välkommen till walk of shame. Efter ett tag släppte dock krampen, kunde springa lite igen, men då vred magjäveln ihop sig. Började fundera på vad jag skulle sätta för pris på cykeln. Blev omsprungen av F55-F59. Kollade på klockan och försökte räkna, men huvudräkning är inte så lätt vid det här tillståndet. Bara att rikta in sig på plan B, slutföra loppet och försöka ha roligt ändå. Det gjorde jag, hade kanske inte så roligt men det var ändå skönt att gå i mål [:)]

För att se det positivt, jag var bara 9min långsammare än i fjol då jag hade en rätt bra dag jämfört med dagens väggning.

Res löp 3:59:36

Nu har det gått över två veckor efter loppet och jag börjar bli fet [:)] Ser fram emot att följa Henke och Tomas i Bolton på söndag.
Idag lördag ska jag åka och titta på Jonas och Björn som kör Höga Kusten Swim Run, sedan ska jag börja träna själv igen, full av både pils och motivation.

Vi ses.

Läs hela inlägget »