IM Mallorca 70.3

Ironman Mallorca. Finns i två upplagor numer. Halv Ironman, 70.3 i maj och full Ironman i september.

Utgår från semesterorten Alcudia på norra ön och brukar ha många svenskar på försäsongsträning på startlistan.

En Julia och ett förstapris En Julia och ett förstapris

Så var tävlingspremiären avklarad och en race report är på sin plats. För att inte göra det så svårt så kör vi väl ifrån början.

Torsdag: 07:05 lämnade vi Kastrup för att börja resan mot Mallorca. Tyvärr inte direktflyg utan en mellanlandning i Berlin. Några timmar senare eller rättare sagt halv fyra på eftermiddagen var vi äntligen framme vid hotellet där vi skulle bo. In med packning på hotellet och sen ner mot tävlingsområdet för att hämta ut race bags och information. Det var såklart massvis med folk i området och man känner hur det liksom andas Ironman. Faktum är att Ironman 70.3 är världens största halvironman med över 3100 anmälda så ni kan förstå att det blir en häftig grej att bara komma dit och se alla människor och hela arrangemanget
.

God morgon Alcudia! Bjuder på sol God morgon Alcudia! Bjuder på sol
Hur som helst när allting var hämtat så började vi dra oss tillbaka mot hotellet. Mitt på strandvägen möter vi ett par andra ifrån Heleneholm, Kalle, Kalle och Annie som också ska köra. Ett snabbt snack där, sen förbi mataffären, till hotellet, sätta ihop cyklar, laga mat och sen somna. Ja, det var torsdagen.

Fredag: ingen klocka satt, det där med att gå upp tidigt när man är ledig, det ska man väl inte göra :-) Efter frukost drog vi på oss våtdräkterna och körde en kort simtur i havet. Premiär för min nya våtdräkt och I like it so far! Det enda som jag inte gillar är vattnet, det är så jäkla salt, bra för flytet, mindre bra för magen. Sen tillbaka till hotellet, äta lite, och sen blev det en kort jogg och en kort cykling för att se så att allting var ok.

När cyklarna senare på eftermiddagen var incheckade var det ben i högläge och mat som gällde. Lite tävlingsnerver började också komma. Till sängs tidigt, 05:30 var klockan satt på för väckning.
 
Race redo Race redo

Lördag: RACE DAY!
Aldrig har jag känt mig så lugn på morgonen inför ett lopp som jag gjorde igår när jag vaknade, men jag kände mig faktiskt lugn, trots nerver kvällen innan.Efter en sockerchocksfrukost så begav vi oss till tävlingsområdet. Väl inne i T1 och T2 (transition area) så pluggade jag i mina hörlurar och gick omkring med Josh Wink - A Higher State of Consciousness i lurarna. Det är och kommer alltid vara min pepplåt inför tävlingar :-)

När cykel och allt var förberett var det dags att göra sig redo för simningen. Självklart hamnade jag i den längsta toalettkön och då blev jag faktiskt lite stressad. 07:45 hade jag fortfarande inte satt på mig min våtdräkt (simstart 08:05), men 07:47 var jag klar och begav mig ner till vattnet.

Nu var här mycket folk, massvis med triatleter, alla enormt taggade för att tävla. Vädret kunde man inte klaga på, 17, 18 grader i luften och spegelblankt vatten.
 

Som vanligt blev det minimalt med uppvärmning (det är nog någonting jag ska bli bättre på faktiskt) och 08:05 gick startskottet. Alla tjejer startade inte samtidigt utan det var uppdelat på ett par tider. Vi var ändå några hundra som stack iväg samtidigt. Min taktik för dagens lopp var att köra mitt race, inte stressa upp mig utan att behålla ett lugn. Simningen gick lugnt och metodiskt, vattnet var fortfarande salt dock. Simningen fram till vändningen gick bra, kände mig stark. Efter vändningen blev jag tröttare, bojarna kändes längre och längre bort, men till slut var jag klar och kunde springa upp ur vattnet. In i T1 och gjorde ett förhållandevis snabbt byte. Ner med cykel och sen springa iväg. Upp på cykeln och sen bar det iväg.

Cykel redo!
Transision area
Transision area

Vädret var fortfarande kanon, klockan var runt kvart i nio så solen hade ännu inte hunnit bli sådär brutalt varm. Första delen på cyklingen går längs med vattnet bort till Port de Polenca. Här cyklade jag om några tjejer, dock var det två stycken som envisades med att köra om mig, men när de väl kört om så saktade de ned farten, otroligt irriterande, jag tar dem sen i backen tänkte jag. Vidare från Pollenca går banan en mil i svag motlut, höll mig på något lägre wattzon än tänkt, lugnt och stabilt.
Efter 22 km börjar stigningen, då är det 14 km med mestadels uppför. Här visste jag precis vad som väntade mig eftersom jag hade cyklat backen 3 ggr tidigare, det kändes tryggt.

De där två tjejerna som envisades med att cykla ikapp, tog jag innan backen ens hade börjat och sen såg jag inte röken av dem. Nu började klättringen och det kändes riktigt bra. Återigen låg jag något lägre än jag tänkt i wattzon, men det kändes ändå bra.
Ingen körde om mig, jag tog några stycken och nästan i slutet på backen så hejade jag till på Emma Graaf som kör i proffsklassen, cyklade om och körde vidare.

Efter 14 km kom utförskörningen. Det är en slingrig väg och just därför valde jag min linjecykel istället för tempon, jag kände mig tryggare nerför med den. Efter nån km dundrade Emma förbi mig, hon körde riktigt stabilt utför, försökte följa hennes linje, men hon var för snabb. Jag tog mig nerför backen hyfsat bra, dock var inte min snitthastighet alls vad jag ville, men jag lät mig inte påverkas av det utan fortsatte att köra lite lägre än tänkt, men stabilt.
Sista delen på banan är relativt platt, inte jätterolig bana och ganska dålig asfalt på sina ställen. Motvind var det också, benen började bli lite trötta och värmen var jobbig, men jag fortsatte att trycka mina watt och helt plötsligt så rullade jag in i Alcudia och det började bli dags att byta över till löpning.

När jag kom in i T2 var det relativt få cyklar inne. Det var först då som jag började fundera på hur jag låg till totalt sett. Jag hade verkligen ingen som helst aning om vart jag låg placeringsmässigt sätt, men insåg ju att jag låg långt fram eftersom det i princip var helt tomt på cyklar vid cykelställen som tillhörde min åldersgrupp.

Hur som helst, T2 gick relativt snabbt, fördelen med att tävla i värme är ju att man inte behöver ha en massa extrakläder att byta, utan det var bara att dra på skorna och sätta kepsen på huvudet och sticka iväg.

Nu började den längsta delen av dagen. Strategin att köra lugnt och stabilt skulle jag hålla även på löpningen. Planen var att inte gå ut för hårt, inte ta en gel på en gång utan sippra på en gel mellan vätskestationerna och dricka vatten samt kyla ned mig med vatten vid alla vätskestationer. Planen höll, tempot var inte vad jag hade tänkt mig, det gick långsammare, men värmen gjorde det svårt att trycka på. Det kändes relativt lätt och stabilt att ta sig fram i 4:30-4:45 tempo så det passade nog ganska bra.

Banan var en 2,5-varvsbana med ganska mycket svängar och en hel del trånga partier. Inte den finaste löparbanan om du frågar mig. Första varvet var det bästa för det var relativt lite folk då och det var mycket hejarrop. Efter första varvet blir jag omsprungen av Simon som trippar fram, just då var jag tacksam att jag "bara" hade 1,5 varv kvar, ville bara att den här löpningen skulle ta slut.

Att klara hela loppet under 5 timmar insåg jag ganska snabbt att jag inte skulle klara, men 5:10 kändes rimligt, allt jag behövde göra var att fortsätta hålla samma pace. Med två km kvar sprang jag om Jona ifrån klubben och fick heja också. Det är kul när man möter folk man känner, det blir en extra kick. Efter vad som kändes som en evighet så kom jag äntligen fram till skylten som visade "Finish Line" höger. Å vilken härlig känsla det var att äntligen få avsluta löpningen och korsa mållinjen. Hör mitt namn ropas ut i högtalarna och springer över mållinjen med en lyckokänsla i kroppen (fortfarande helt ovetande om placering).

21,1 km avklarade i fruktansvärd värme. Krioppen höll även den här gången. Väl i mål gick jag och hämtade min race bag och kollade telefonen. Ett flertal SMS hade jag fått av familjen som innehöll så mycket kärlek och fina ord! Det var först när jag pratade med Franz som jag faktiskt fick veta hur det hade gått. Tydligen vann jag min Age Group vilket då även innebar en plats i VM för Ironman 70.3!

Så loppet resulterade i en AG-vinst, bästa svenska kvinnliga atlet och en 25:e plats totalt av alla tjejer! Det är jag så jävla nöjd med!

Jag är nöjd med hur jag disponerade loppet, lugnt och stabilt höll hela vägen. Jag kunde gå obehindrat efteråt och idag känner jag mig helt ok. Det tar jag som ett tecken på att jag gjorde loppet efter rätt förmåga, det var ju trots allt bara en B-tävling :-)
 

Två nöjda HTT:are i mål! Simon kom i mål på fantastiska 4:48, KUDOS!
Stämmer det verkligen att jag vann min AG? Ja, det ser jag ju här
Prisutdelning i AG 30-34
Prisutdelning i AG 30-34

Nu blir det några dagar till här på Mallorca. Idag har det varit en lätt lätt recoverytur på cykeln och lite poolhäng. Imorgon intar vi bergen och sen kör vi tre dagars träning innan det är dags för hemfärd.

Det var allt för den här gången, puss och hej! Och förresten, jag accepterade min plats till VM, så det blir VM x 2 för mig år!

Recoverytur är fint
Läs hela inlägget »

Ironman Mallorca 2013

Landade på tisdagen och jag räknade den som en ren transportdag, uthämtning av hyrbil och incheckning på hotell och att plocka ihop cykeln, väldigt enkelt att hitta och köra bil på Mallorca. Onsdagen bjöd upp till finfint väder, körde hela cykelsträckan (90km), ville känna på stigningen och även utförskörningen, det var enkelt att hitta, pilar och skyltar fanns redan uppsatta, noterade att jag inte var ensam om att provköra cykelbanan. 

Torsdagen blev det löpning utefter havet och jag lade in några fartökningar (2x1000m) i den tänkta tävlingsfarten. På eftermiddagen passade jag på att simma hela banan 1900m, allt för att bekanta mig med vattnet, våtdräkten och noterar om det fanns några svårigheter. Fredagen var det dags att putsa upp cykeln och göra i ordning alla prylarna. På eftermiddagen var det den obligatoriska pre race genomgången, inget nytt eller annorlunda som togs upp. Därefter var det dags för bike check in, lämna in den blåa och röda påsen innehållandes de prylar som jag skulle använda under dagen. Resten av dagen blev det slappning och laddning.

Raceday: Morgonen var tidig och temperaturen var behaglig, gråa moln, det märktes att det var något stort på gång, luften var elektrisk, alla gick omkring i sin egen lilla bubbla, alla pysslade med sina små och stora förberedelser, stranden kokade av triathleter och anhöriga, ackompanjerade av högljudd musik.

Simningen: Till en början tog jag det lugnt och skönt för en stund, allt för att samla mig och insupa den otroligt härliga stämningen som rådde på den vita och finkorniga stranden. Med 3500 stycken startande tillämpades sk wave start, dvs start från stranden och uppdelade i respektive åldersklass med ca 10-15min mellan respektive grupp. Färgen på din badmössa (blå för mig) visade vilken startgrupp du tillhörde, det blev rejält färgglatt kan jag lova. De som stack iväg först var män och kvinnor i sina PRO klasser, deras starttid var 08:00. 35 min innan min start (09:10) när jag skulle kränga mig in i våtdräkten händer det som inte får hända, den spricker, och det rejält. Ett 30cm stort hål vid höften/magen och mitt tri linne sticker prydligt ut på sidan, försökte att inte stressa upp mig, utan stack omgående ut och provsimmade, och jodå, vattnet forsade så fint in i hålet. Trots allt tog jag saken med ro och tänkte inte så mycket mer på det, fanns varken tid eller möjlighet att göra något åt detta.

20min innan min åldersklass start gick vi in i pre race området, när det var 10min kvar fick vi lomma likt pingviner ned mot vattnet och Ironman starten. Minutrarna blev till sekunder och när kanonskottet (exakt som på Kona) ljöd var det 50 meter löpning innan jag kände Medelhavets ljumma och salta vatten mot mina fötter. Naturligtvis är det långgrunt och därmed blev det ytterligare metrar löpning meddelst höga knän och slutligen kunde jag slänga mig raklång och börja veva. Tog det medvetet lugnt och det viktiga är att inte göra något förhastat eller stressa upp sig. Försökte att hitta fritt vatten utan större framgång, men man måste våga "ta plats", då backar de oftast bort. Efter några minuter släpper det och simmet går lugnt upp till vändpunkten, 90grader höger, då proppar det som alltid igen, tog ytterkurva för att slippa det allra värsta slagsmålet, likadant vid sista 90grader höger svängen, därefter var det bara att veva på den sista biten in mot stranden. Glad och positiv reser jag mig upp och påbörjar det långa löpet upp mot tranzit området, 500-600m löpning. Väl inne på området hittar jag tämligen omgående min blåa påse innehållandes hjälm, racebelt inkl nummerlapp och solglasögonen. Våtdräkten gick tämligen bra att slita av, knölade ned den i nämnda påse och lämnade den till en av alla volontärerna. Rusade vidare på den blåa mattan ned mot min racepreppade Cervelo, greppar den och kan slutligen påbörja trampandet. T1 var stabilt och säkert!

Cyklingen: Cyklingen genomfördes på helt avlysta vägar och det var väldigt skönt och befriande. Började med att cykla upp till Port de Pollenca, därefter började den långa och mödosamma stigningen hela vägen upp till Coll de Femenia och slutligen till Tankstelle. Därefter tog den långa, slingriga och branta vägen nedför vid, här visade det sig att italienarna och fransmän brände på hårt, de var grymma och lite galna, varför bromsa liksom? När jag kom till Muro gjorde vi ett vägbyte och svängde 90grader vänster och upp för en rejält brant (men kort) knäppare, när jag går ned på lilla klingan åker kedjan innanför, hinner inte trampa upp den, måste snabbt ta loss en fot för att inte ramla. Strular lite i all hast innan jag väl får på kedjan på lilla klingan, nu var det ju bara det lilla bekymret att starta i en brant backe, inte det lättaste, några försök och jag kom iväg tillslut, tyvärr förlorade jag värdefull tid på denna fadäs. Försökte att pumpa på fint och kontrollerat när jag kom ut på de lite större vägarna och jag noterade att snitthastigheten ökade igen. Överlag kändes cyklingen kontrollerad och stabil, men inte så mycket mer. In mot tranzit och T2, här gick det tämligen smidigt och enkelt, inga bekymmer.

Löpningen: Löpet genomfördes på en trevarvsbana, dvs 7km/varv. Det var en helt platt sträckning med många servicestationer. När jag löpte ut kontrollerade jag hastigheten efter första, andra och tredje kilometern, jag var nöjd med vad min Garmin visade, därefter gick jag bara på känsla, hålla trycket, kadensen och armpendlingen uppe. Tänkte ibland på alla pass som vi kört nere i sjukhuskulverten, det är ju allt slit under vintern som nu skall ge utdelning. Det är en enorm glädje att springa i en härlig värme tillsammans med 3500st andra triathleter. Efter loppet fanns ett stort avlyst område för alla triathleter att koppla av i efter ett väl genomfört dagsverke. Det serverades väldigt god pasta, 2st olika varianter, en god äppelkaka, kex, kakor, cola, fanta mm. Dock fanns inget kaffe, men det är väl bara vi svenskar som vill ha kaffe?! Vi fick en väldigt snygg t-shirt och medalj. Drack 75cl vitargo, 2 gel, 1 mars, 75cl vatten, 2st GT tabletter på cyklingen. Löpet, några muggar vatten inkastade på första 12km, därefter cola och vatten resterande del av loppet, 3st GT tabletter, massor av blöta svampar att kyla ned huvudet och kroppen med. Sammanfattningsvis en mycket trevlig tävling som jag ger högsta tänkbara betyg till, rekommenderar den starkt, det var verkligen ett stort spann på nivån, från absoluta världstoppen till de gladaste amatörerna. Här kan alla vara med. Hoppas att fler från ART tar steget ut nästa år, tveka inte att anmäla dig, du får en oförglömlig upplevelse!

Henrik Montelin, Alnö Race Team
Läs mer på Alnö Race Teams diskussionsforum >>


Följ Henrik på instagram och @HenkeMontelin

Läs hela inlägget »
Bilder används under Creative Commons från Phil Roeder