Vätter Challenge

IK Hakarpspojkarna arrangerar SM i medeldistans i Jönköping den 24-25 juli, 2015

Tävlingen äger rum på en tekniskt och utslagsgivande bana såväl på cykling som löpning! 

Läs mer på hemsidan >>

 

Leker Säl i mitten med oranga glassögon Leker Säl i mitten med oranga glassögon

Vätter Challenge 2015
Nu har jag ganska färskt kommit i mål på sm i halvdistans (batteriet dog dock så fortsatt skriva hemifrån). Ganska snällt att dom höll öppet till jag kom i mål, och då gjorde jag PB också. Från med nu ska jag bara köra utomlands i varmt och regnfritt klimat!


Vi hoppar uppladdningen, det är bara 5 sidor ursäkter. Utsövd, mät och uppvärmd så tar jag er till simstarten.


Vi ligger där i vattnet och väntar på vattenstarten.

Simning
Starten går jag jag matar på.... i typ 50 meter sen får jag panik och börjar hyperventilera.
Jag får ingen luft och det börjar bli skit jobbigt. Bröst simmar fram och lika andfådd endå. Tänker
fan inte igen. Börjar kolla närmaste hjälp, en bit bort. Börjar bli en av dom sista (tror jag).
Drar en kalsup och det vart om möjligt värre. Lägger mig på rygg och flyter, nu kommer ingen bakifrån alla fall. Börjar andas lungt  och får tillbaka andningen, vänder tillbaka och kör igång igen, kör sakta och ökar. Lite innan vändning är jag i normal fart igen. Har en del att simma förbi, tänker lite skitsamma mest glad att jag kom i fas. Tiden vart endå 36 minuter. ok

Jag vet inte hur Jessica hittar mig i vattnet.
Jag vet inte hur Jessica hittar mig i vattnet.

Växling 1
Växlingen gick sådär, efter den simningen var motivationen sådär, skyndar lugnt.
Tar på mig armvärmare och läger regn väst i ryggfickan. Tar en gel och sticker iväg.

Cykling
Jag fick höra dagen innan att det var kuperat, hade noll koll på det, lite dåligt av mig. Men hur backig kan en svensk tävling vara? Ehhh ganska backig. Cyklingen var i princip upp och sen ner. Där nerför var 90graders svängar, S svängar, mm. Visst några finna utförs körningar också. 
 

Banprofil
Banprofil

Jag fick kämpa på ganska bra, hade mina watt siffror att hålla men med allt uppför så stack dom iväg lite, skulle jag hålla dom då hade jag nog inte ens haft styrfart, hehe. Banan var... inte speciellt trevlig nånstans. Tänkte efter ett varv: Det kommer bli ett helvete om  det börjar regna. Efter 2 varv gjorde det. Såg många krascha, och jag fega rätt bra. Hade jag varit lite fegare hade jag klivit av och satt på mig dubbskor och gått genom kurvan. Men på nåt sätt var det endå ganska häftig bana.  Kände mig ganska nöjd med cyklingen när jag kom ner till varvning. Hade dragit en 20-25 watt för mycket men inte så sliten.  Drog i mig 2 flaskor sportdryck, 3 gel och 3 kisspauser som kosta mig totalt 3 min enl. Garmin. Cyklade på 3.08
 

Växling 2
Stressa inte direkt skynda långsamt. Efter stod jag i kö till bajamajan, det var lite stressande och onödigt.

Löpningen
4 varv med 2 vätske depåer varje varv. Som vanligt var planen springa till dom, gå igenom, osv.
Det brukar bli: springa till första, ta igen valuta för anmälnings avgiften, krypa till nästa.
Det höll på skita sig direkt, var så jävla andfådd så det inte var sant, höll på hoppa in i en telefonkiosk (ni som inte vet vad det är kan googla på det) och beställa ett astma test. Sen såg jag min tempo och jag väl rusat iväg lite för hårt.  Löpningen flöt på ganska bra sen, och vänta bara på det skulle skita sig. Sista varvet tänkte jag att fan jag kanske lyckas springa hela (utom genom vätske depån då).   Sista vervet var lite tufft men fick lite extra energi sista 2 km och det kändes bra. Väldigt glad att löpningen för en gångs skull funka bra =).  8 muggar cola och en gel förbruka jag. Sprang på 1.50.

Slutsats
Välarrangerat lopp med förmodligen världens sämsta race meeting.
Val av sportdryck!!! Seriöst kunde nån dricka den skiten? Det var det äckligaste jag druckit.

Jag tyckte inte om cykelbanan men arrangörerna hade gjort banan proffsigt. Nerför asfaltskanterna var  det asfalterat mm. Alla skarpa svängar hade folk, mm.
Nu märktes det att det var SM, slutet av min löpning var det inte så himla mycket folk kvar ute.
Jag slog nytt person bästa men i resultat listan kom jag tvärsist,  20 min till näst sist. Lite trist att det är bara jätte bra folk som ställer upp i SM.

Vädret var en stor snackis, och regnet kom. Som tur var sent på cyklingen alla fall. Tyvärr för tidigt för dom som åkte i backen.

Nu bara ladda vidare mot Tjörn =)

På mickekarlsson.com hittar du mer av denne atlet >>

Läs hela inlägget »
Trist väder inte vara för tävlande..! (bild: facebook/Vätter Challenge) Trist väder inte vara för tävlande..! (bild: facebook/Vätter Challenge)

Vätter Challenge 2015
Årets första och sannolikt sista triathlontävling blev Vätter Challenge som också i år var SM på medeldistansen dvs, 1900 m simning, 90 km cykel och 21 km löpning.

Har tidigare genomfört en sådan distans i Karlstad 2014. Där var banan platt och då var värmen den största motståndaren. I Jönköping blev det backar och väta. Kändes som den svenska sommaren gett sig sjutton på att fortsätta dryga sig:(

Uppladdningen inför denna tävling kunde kanske varit bättre. Att få till träningen under semesterperioden är en utmaning med tanke på ledighet och dessutom få till familjeaktiviteter så att minnet inte bara blir resa till tävlingar (vet att det kanske inte lyckas helt...;). Man börjar bli sugen att kanske träna mer specifikt under vintern, beta av några tidiga tävlingar på våren och sedan ta fritt!

Helgen innan var det swimrun i Höga Kusten Swimrun och den satt i några dagar in på veckan, så det blev endast några lätta joggpass. Trodde sedan att all packning var med söderut men i Söderhamn kom jag på att hjälmen glömts hemma:( Köpa ny, njaa, det gjordes ett försök på TCM i Tyresö (Grym cykelbutik btw), men 2000 extra av semesterpengarna kändes inte helt rätt.
Tävlingsledare Christian Kirshberger i Jönköping blev den räddande ängeln, han lovade att ta med en hjälm till tävlingsdagen (Tack!)

På fredagvällen när vi inkvarterat oss hos familjen Nilsson så pasade vi på att ta oss ner på stan där en sprinttävling avgjordes i ett trevligt sommarväder. Växlinggsområdet och målgång i Rådhusparken gjorde att det var lätt att vara åskådare, hoppas det går att fortsätta med det upplägget. Det är trots allt inte särskilt kul att kuska runt på banor (cykel/löpning) där man inte träffar på någon annan än sina egna demoner.

Obligatriskt race meeting i spektakulär spegelsal på Stora Hotellet blev lite rörig med skiftande ljudkvalité samt beskrivningar av svåra passager som blev svåra att sätta sig in i om man inte provcyklat banan, vilket väldigt få gjort.
Pastabuffén som erbjöds höll dock mycket hög klass om man jmf med andra tävlingar jag varit på. 

Resten av kvällen gick åt att förbereda race-outfiten, sov sedan helt ok (kanske för att jag egentligen hade några störrre förväntningar på resultat)

 

Tekniska delegaten går igenom bana och regler.
Tekniska delegaten går igenom bana och regler.
Raceday
Förberedde mig  nutritionsmässigt endast med dryck i två 75 cl flaskor (och drack aldrig upp dem..) Har svårt med detta och behöver nog träna mer distans inkl. äta/dricka.
På loppet erbjöds Mightysport (tror jag det var) och den är inte en favorit.

Simning
Hade kvar känslan av förra årets Ironmanstart i Köpenhamn och med den nära döden-upplevelsen så placerade jag mig långt till vänster. Vi skulle rakt ut ca halva banan, runda två bojar och rakt in så det var inte så svårt att sikta. Har fortsatt svårt att hitta andras fötter att ligga efter, men å andra sidan slapp jag uppleva den trängsel jag haft ångest för. Hittade en bra rytm utan att bli särskilt trött. Funderade där och då ut vad som skulle vara målet för dagen. Konklusionen blev att fortsätta på förra loppets mantra att ta mig runt och ha det ganska skönt. Eventuella tidskapningar och hårdare satsning få vänta. Fort jag försöker gå in i den bubblan så blir det en negativ stress jag inte riktigt hanterar just nu..

Upp på tiden 36:15 vilket ger 1.48/100 meter. Mitt varv visade 2017 meter. Fullt nöjd med den tiden:)

Växlingen kan väl alltid vara snabbare men idag blev den 2:34. Inget strulade.
 

Cykel
Det hade pratats om att banan skulle vara tuff med 1000 hm totalt. Varje varv inleddes med en rejäl stigning på flera kilometer och denna skulle tas x 4. Försökte hitta ett jämt tempo och att inte gå på för hårt i stigningarna. Höll en ganska jämn placering och passerades inte av för många och körde själv förbi en del:)

Bävade för att det skulle börja regna vilket det varnats om skulle komma ca kl 13. Tyvärr dök det upp tidigare och varv 3 kom det strilande för att sedan öka! Utförskörningarna in mot centrala Jönköping blev då riktigt läskiga. Vågade inte ligga i bågen och bromsade in rejält inför några tvära svängar. Är ju inte direkt någon fartfantom utför i torrt heller......

Till slut öste regnet ner och varv fyra innebar att jag började frysa rejält. Körde i linne vilket nu tog ut sin rätt. Föttterna började också domna. In mot växling var jag inte Jättesugen att springa en halvmara:(

Priset att bo hos gamla vänner samt att familjen är på plats är att det är svårt att kliva av och bryta. Resan på 140 mil totalt blir då svår att försvara.

Tack David, Lena, Pontus, Ebba, Tuva, Mathilda och ffa min fru för ert stöd!!

Nåväl, summering tidsmässigt av Cyklingen blev 2.47 och ett snitt på mediokra 30.84 (om man jmfr vad jag gjort förut). Stigningen på Garminklockan blev 841 meter. Cyklingen inkluderade ett pissestopp (Känns fortfarande svårt att sköta detta i farten och tveksamt med min målsättning;) Uppmätt sträcka var endast 85.91 km.

Växlingen gick på 1:27 med pårullning av strumpor, helt ok. Och dessutom skönt med något torrt på fötterna som nu var bortdomande.

Bredvid fotografen (fru Boström) står döttrarna och skriker: "snabba dig nu Pappa". Gäller att försöka se snabb ut då ialla fall:) Bredvid fotografen (fru Boström) står döttrarna och skriker: "snabba dig nu Pappa". Gäller att försöka se snabb ut då ialla fall:)

Löpning
Ut på löpningen så hade jag kanske tänkt att jag skulle försöka hålla 5.00/min i snitt. I vanlig ordning gick det fortare i början trots att fötterna kändes stumma. Det var även här en varvbana som var lite trixig med snäva svängar inne i stadskärnan. Trots att farten är ytterst blygsam känns det som att behöva bromsa ett ånglok när jag ska svänga skarp 90-gradare! 

Märker nu att det är löpträning som ska kunna ge lite snabbare tider när jag blir äldre.. Känner mig tung och osmidig i löpstilen när jag ser medtävlare.

Första varvet känns ändå hyggligt och även en bit in på andra. Sedan tar det stopp, jag tycker det är pisstrist!! Saknar något snacks på västekstationerna. Det som finns är vatten, sportdryck, cola (tack) och gels (ugghh). VArt är chips, kex, SMÅGODIS! HAde givtevis kunnat vara lite mer förutseende och förberett privat langning, men man lär så länge man lever. Att äta generellt brukar aldrig fungera. Vet inte hur många gånger (inkl. swimrun förra helgen) som jag burit med gels, bars som jag sedan aldrig rört.

Väl inne på sista varvet börjar jag se ljuset, och vid sid sista stationen står supporten och sen ökar jag faktiskt så pass att de missbedömer min målgång! Helt ok ändå när de trotsat all detta regn för att pusha mig denna dag:)

Tar en hemmalöpare och kliver upp på topp 10 i motionsklassen (nu spelar ju inte det någon roll...)

Avslutar löpningen på 1:41med 5:01 i snitt (banan mäts till 20.21 km). Så med tanke på ambition så är jag väldigt nöjd.

På Höga Kusten var ett mål att ha kul på vägen och det var check. I Jkpg så var det check fram till det började regna.

Arrangörerna har en bra tävling  och funktionärerna är toppen. Kanske är det här som Sveriges första Ironman 70.3 är. Hopppas vara på plats då också!

Nu siktar vi på fjällöpning och AXA:)

/Jonas

Läs hela inlägget »

Vätter Challenge 2014
Ja, efter mycket om och men kom jag till start i alla fall. Kände mig trots bristen på sömn natten innan rätt så pigg när jag vaknade vid 5.30 på lördagsmorgonen, mycket hade säkert att göra med att det var ljust, soligt och ljummet ute. Packade i ordning det sista, tassade bort till campingens duschar och duschade av mig innan jag gled iväg med cykeln längs Vätterstranden igenom ett sömnigt Jönköping – lite magiskt faktiskt.

När jag närmade mig rådhuset blev det mer liv och rörelse, folk började dyka upp med cyklar och väskor och det spelades musik. Jag checkade in cykeln direkt och det visade sig vara ett bra beslut för en kvart senare var det lång kö. Strosade runt lite i tävlingsområdet och kände mig på bra humör – så himla skönt med lite sommarväder till den här tävlingen! Strax före 8 tog jag på mig våtdräkten och förberedde mig för insim.

Då kom beskedet om att det var våtdräktsförbud för tävlingsklasserna, jag simmar bättre med våtdräkt så jag blev lite besviken men eftersom det var jättefint väder kändes det inte som någon katastrof. Simmade in som planerat och tyckte det kändes helt ok. Skalade av våtdräkten när jag kände mig uppvärmd och lämnade över den till sambon och barnen som nu kommit ner på stan. Pussade familjen hej då och gick till simavprickningen, det tog en stund innan alla var avprickade och uppradade på bryggan. Jag frös lite medan jag väntade, det blev lite skuggigt. Strax innan start var det dags för nationalsången, en sång som alltid ger mig rysningar. Sen fick vi gå i vattnet och välja platser, tävlingsklasserna först

Jag gillar inte att bli översimmad och halvdränkt i vanliga fall, men utan våtdräkt är det ännu värre så jag tog plats långt ute på kanten. Tyckte att jag kom igång rätt så bra när startskottet gick och hade en bra känsla under simningen, därför blev jag väldigt besviken när jag såg tiden – 38 minuter på 2000 meter (eller 1930 meter om man ska vara noga) är inte ok. Det går ju rätt mycket långsammare utan våtdräkt, men så mycket trodde jag inte att det skulle skilja.

Växlingen kändes hyfsad och cykelskorna gick på utan alltför mycket besvär med den onda stortån. Cykelbanan var en fyravarvsbana på cirka 22 km/varv. Den första biten med teknisk cykling inne i stan (inte min starka sida) följdes av en flera kilometer lång stigning som var ganska tung, men jag är ganska lätt och tyckte att det gick bra uppför. Efter yttre vändpunkt var det rätt härlig cykling över böljande fält (fast på vägarna då…) och innan man kom tillbaka in i stan igen var det en lång nedförsbacke där det gick galet fort (eller – det gjorde nog det för de som inte bromsade…).

Vid varvningen kastade jag tomma vattenflaskor två gånger och en gång fick jag påfyllning av min saltade svartvinbärssaft – för övrigt ingen kulinarisk läckerhet när den är solvarm. Sambon och barnen stod för saften, vattnet gick fint att få i den officiella langningen. Jag offrade lite vatten att hälla över huvudet innan uppförsbacken de flesta varven för det var varmt! Förutom att jag fortfarande är rätt dålig på att cykla så avlöpte cykelmomentet utan incidenter och det blev lite korta konversationer med några glada medtävlare

Om jag tvivlat på vad jag egentligen sysslar med i Motala så kände jag den här dagen att jag förstod precis varför jag håller på med triathlon – jag hade roligt! Försökte peta i mig diverse energi under cyklingen, eftersom jag har väldigt svårt för gels blir det lite knepigt med energin när det är tokvarmt ute och inte riktigt läge för choklad. Det blev saltade chips, GT-tabletter (smakar lite som Dextrosol), lite ostbågar och vaniljwafers – en kombination som tillsammans med saltad saft inte är något jag rekommenderar att prova hemma… Funkade gjorde det i alla fall, jag kände mig pigg och mådde inte illa som jag brukar kunna göra av både salt- och energibrist.

Rullade in till växling, bytte skor och stack ut på löpningen. Det kändes stelt och inte alls bra men jag vet att det brukar lätta efter någon halvtimme eller så. Löpningen gick också på en fyravarvsbana som var ganska flack, men varm! Jag hällde vatten över mig vid alla vätskekontroller och drack en hel del också. Tack vare att jag hade fått i mig salt och energi på cyklingen kunde jag unna mig att dricka bara vatten stundtals under löpningen eftersom kroppen kändes i balans. Familjen gav mig cola med elektrolyter vid ett par tillfällen och mer energi behövde jag inte. Jag sprang inte i samma tempo som jag brukar kunna göra, men det var som sagt väldigt varmt och uppladdningen – ja… Gick till slut i mål på en 12:e plats vilket jag till en början var nöjd med. Jag trodde nämligen att jag plockat en del placeringar på löpningen då jag var så säker på att alla mellan startnummer 1 och 38 var i min klass – bara det att jag hade missat på 10 nummer. Vi var bara 28 anmälda i min klass, de andra tävlade i age Group 35-39… Med några strykningar och några som bröt var det i slutänden bara 17 stycken som gick i mål i tävlingsklassen och då kändes inte 12e plats lika kul längre… Men självklart är jag tacksam för att jag mådde bra både under och efter tävlingen och att allt gick bra. Jag vill bara bli lite snabbare också.

Läs hela inlägget »

Vätter Challenge 2014
Det blir en kort, men intensiv rapport från Vätter Challenge! Pre-race möte på fredagkvällen med 338-boysen. Det handlade mest om vattentemperaturer och cykelbanan… 

Jönköping levererade bästa tänkbara triathlonvädret på lördagsförmiddagen, soligt och varmt, love it! På fredagen fanns det inget som tydde på att det skulle bli simning utan våtdräkt, men en noggrannare mätning på lördagen gjorde gällande att seniorklassen (dam/herr) definitivt skulle simma utan… Det annonserades i högtalarna strax efter kl. 8, någon i min närhet svor högt… Come on! Det är ju triathlon på riktigt! Jag är inte särskilt stark i vattnet, men räds inte att simma utan våtdräkt. Värmde upp en stund i vattnet innan jag gick till avprickningen… Nationalsången och starten blev försenad, det kändes lite franskt… 
 

Men men, the gun went off, mixen av våtdräktssimmare och oss utan drog iväg! Simningen kändes okej, lättnavigerat och inte särskilt stökigt. På land igen efter 33min47s! Snackisen innan tävlingen var cykelbanan, många provcyklade den dagen innan, jag gjorde det inte. Ansåg inte att det behövdes. Jag intalade mig själv att jag skulle ta det lite lugnare första varvet för att känna på banan… Det gick riktigt dåligt! Det var satsning från första tramptaget (jag visste innerst inne att det skulle bli så… ;-) ). Farthinder med kullersten, 90-gradersvsvängar på cykelbanor, genom tunnlar och första kilometrarna var avverkade. Då bar det uppför, en riktigt fin åkbacke! Stora skivan fram, några växlar kvar där bak och aeropositionen hela vägen upp! Det planade ut, nerför i hög fart, vändpunkt, ett parti med rolling-hills och sen gick det utför ordentligt igen ner mot varvningen. Cykelbanan var grym! I alla fall så länge det var torrt på marken… 
 

Varv två, tre och fyra; benen bar, intensiteten låg rätt, bromsade mindre, tog svängarna tightare (touchade en buske på varv tre…) och solen fortsatte att skina! Flaskorna stack iväg som projektiler inne vid varvningen, redan på varv ett blev jag av med en vattenflaska, spelade inte så stor roll. Men vid sista varvningen stack ett par hundra Kcal Cola iväg och det var INTE bra! Gelen som skulle ge mig reserven till löpningen blev istället det som höll mig opåverkad under sista cykelvarvet. Jag behövde inte räkna så mycket för att veta att jag definitivt var i farozonen när det gällde energinivåerna… 1000 höjdmeter- och 2h25min senare kom jag till T2; skobyte och solskärm istället för hjälm! 
 

Löpbanan var lika teknisk och intensiv som cykelbanan! Massor med tighta svängar och det fanns några höjdmeter att samla här också! Löpbenen kändes okej, det kanske skulle kunna bli nåt bra av det här? Steget lätt och farten bekväm. Men nånstans skulle paybacken komma för den förlorade energin på cyklingen… 
 

Den kom varv två, hade inte mycket mer än varvat förrän handbromsen åkte i! Varv två, och mer än halva varv tre var kämpiga, tvingades gå lite. Försökte få i mig mer energi! In mot sista varvningen kändes det bättre, men det var så dags då… Halvmaran på 1h42min, det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig! Men men, målgång efter 4h44min och en 21:a plats i seniorklassen. Nöjd? Knappast! Men det var en härlig dag på triathlonscenen med en utmanande bana, härlig publik och toppenväder!
 

Läs hela inlägget »
Foto: Gunilla Holmberg Foto: Gunilla Holmberg

Hittills har jag skrivit tre race reports som triathlet, jag har alltid försökt att vara kortfattad för att ni inte ska hinna tröttna innan ni kommit till slutet. Men med tre moment, växlingar och långa tävlingstider är det inte lätt. 
Den är gången finns det ännu mer att berätta, men jag ska försöka hålla det till en lagom lång läsning…

Vätterchallenge tillika SM i Medeldistans har funnits med i tankarna sen jag bestämde mig för att satsa på triathlon i början på förra hösten. Det har hela tiden varit min ambition att vara som bäst då och att bjuda Jönköping på ett riktigt hemmahopp. Samtidigt har jag försökt hålla nere pressen både från mig själv och andra genom att påminna om mitt mål att bli topp 8, att det var min andra tävling på distansen och att det faktiskt är min första säsong som triathlet. 

Mycket har hunnit hända sedan jag började träna i höstas men överlag har det gått smärtfritt och jag har kunnat bedriva träning i princip hela tiden. När jag gjorde premiär nere i Sövde började jag med seger direkt, fortsatte sedan med en träningsperiod till innan jag lyckades prestera en överraskande 6:e plats på SM olympisk och för en vecka sedan tog jag en lite mer väntad seger i Göteborg.

Så var det då äntligen dags för Jönköping, fysiskt har det känts stabilt och dagen innan till och med kanon. Men mentalt kändes det skit, jag var tagen av stundens allvar och trots att jag försökt hålla nere pressen så kände jag av den. Egentligen började det väl i fredags kväll när jag provcyklade banan, det kändes kanon! Men sista kilometern gick bakväxeln sönder och jag blev nog aldrig så nervös som jag borde blivit.. Att lösa det kl 20 dagen innan var väl kanske inte optimalt, å andra sida var det ju tur att jag körde den där rundan så att cykeln gick sönder då istället för på första varvet på tävlingsdagen. Det ordnade sig ganska snabbt och nu kunde jag känna mig trygg med cykeln som ju fick en bonusservice kvällen innan.

Klockan 9 drog vi iväg i Munksjön, hela 22,5 grader varmt i vattnet och våtdräkt var förbjudet i seniorklassen. För mig personligen spelar det mindre roll om det är våtdräkt eller inte. Det blir ett lite långsammare lopp, men det är ju lika för alla och så slipper jag kränga av mig den vilket jag är ganska dålig på. Jag valde att lägga mig lite bredvid värsta trängseln i början för att komma in i loppet själv och anslöt lite senare till klungan. Första halvan kändes jättelång men när vi vände tillbaka kändes det fortsatt bra i kroppen och jag gav mig på nytt ut i eget stråk för att försöka avancera lite.

Hittills i min korta triathlonkarriär har jag aldrig upplevt att jag har haft förmågan att göra tempoökningar mitt i långa simsträckor och dessutom ta in på någon framförvarande för att sedan utnyttja dennes drag och ta mig upp i fältet. Det var en grym känsla att lyckas med detta och väl in mot växel hade jag lyckats ansluta till en klunga som jag tidigare sett dra ifrån mig. Upp ur vattnet var jag 6:a i herrseniorklassen 2:20 efter och jakten var igång!

Simstarten - Foto: Gunilla Holmberg
Planen var att satsa allt på cykeln, jag visste att jag var en av de starkaste och att jag skulle kunna göra något där. Tyvärr var inte Björn Andersson med som jag sett fram emot så att mäta mig mot. Men blivande segraren Stefan Andersén bjöd på hårt motstånd. Inledningsvis plockade jag mycket och efter en mil var jag tvåa. Jag gick snabbt och efter halva cyklingen var jag 45-50 sek efter. Närmare kom jag dock aldrig och väl in mot växel var det 2 min upp igen. Det räckte dock till snabbaste cykeltid och bakåt hade jag ganska mycket tid till övriga.
På jakt framåt – foto: Susanne Leijonberg
Varvning – foto: Gunilla Holmberg
foto: Gunilla Holmberg foto: Gunilla Holmberg

Det var häftigt att komma in som 2:a i växlingen och publiken var underbar. Jag växlade snabbt, när jag väl hittade min plats och gav mig ut ur växelzonen 1:50 bakom Stefan. Jag försökte lugna ner mig och hitta en skön rytm i löpningen. Det kändes fint men efter 3km trodde jag att det var kört. Insida lår nöp till i kramp på en ny nivå mot vad jag upplevt tidigare. Vilken frustration det var att börja stretcha som SM 2:a på jakt.

Tankarna snurrade runt i huvudet och det kändes hopplöst. Jag började gå sakta och stirrade ner i asfalten för att slippa se publiken i ögonen. Sakta började det släppa, jag kunde börja jogga och efter 2 min var jag igång igen och tog mig bort till vätskan där Vagnis stod redo för langning. Jag tog allt som fanns att ta och hoppades att det skulle hjälpa och förvånansvärt nog så kom faktiskt aldrig krampen tillbaka. När jag väl kommit igång igen gick det bra och allt kändes frid och fröjd tills det återstod ca 1,5 varv och orken började tryta på allvar.

Jag började tänka kristankar igen, det kändes som jag skulle koka över i värmen och risken för att jag skulle behöva gå kändes överhängande. Jag blev omsprungen av två stycken som hade en helt annan löpfart än mig. Mitt fokus låg nu bara på att hålla mig själv löpandes och jag började drömma om att få falla ihop bakom mållinjen. Jag har varit trött förut, men aldrig så här trött.

Till slut kom jag då in på upploppet och förmodligen var jag bra mycket gladare över min 4:e-plats än de både 2:an och 3:an var över sina medaljer. Jag kostade på mig lite segergester då det kändes som en seger för mig. Jag njöt av stunden och avslutade med att visa mitt tack till Trifit genom att gå ner på huk vid trifit loggan. De återstående 3-4 metrarna blev en utmaning med kramp i båda benen.

Fantastiskt skönt att nå den blå mattan – foto: Jan-Ove Holmberg
Helt utslagen, på ett skönt sätt – foto: Gunilla Holmberg

Stort tack till alla som kom och hejade! Ni var grymma! Jag hade också ett stort coachgäng som förtjänar ett extra tack, de gjorde allt för att jag skulle ha koll på tider och få i mig så mycket vätska och energi som möjligt. Tack till Öster cykel för cykelsupport och det stöd ni ger mig. Jag är glad och nöjd över min placering och att jag lyckades bjuda Jönköping på underhållning från ett hemmahopp. Nu ska jag njuta av detta ett tag, sen ska jag köra sprint-SM i Malmö om två veckor och Ironman 70.3 i Budapest om fyra.

Reportage och videointervju på Jnytt och bildspel på Jönköpingsposten

Pustar ut efter målgång.. – foto: Gunilla Holmberg
Läs hela inlägget »