Det kändes som att alla körde om mig...
På plats i mässan
Jobbigt, blött och jobbigt. Så kan väl bäst sammanfatta Vasaloppet 2015. Men vi tar det hela från början. Jag kom ned till Mora med en muskelbristning i vaden som jag var nervös för att den skulle ställa till det för mig. Hinner den bli frisk? På fredag så stod jag i mässan tillsammans med Merida och träffade väldigt många av er. Tack till alla som kom fram och ville prata cykel,träning och Vasaloppet.
På fredag kväll så var det dags för en TV sänd intervju på stora scenen. Vasaloppet ville prata om mitt projekt med Merida, Vasaloppet och Vasaloppsbloggen. Om du inte var på plats så kan du titta på filmen här:
Efter programmet så var det dags att fara till Sälen för att ladda upp inför loppet. Jag testade lite skidor med några kompisar och körde lite intervaller för att väcka kroppen. Sedan var det dags att gå isäng tidigt för att vara pigg till starten. Klockan 03:30 ringde väckaren och efter lite frukost begav jag mig till starten. Jag och en kompis ställde oss i kö ca 04:20 på morgonen (fållorna öppnar kl 05:30) och vi var ändå inte först…
När vi la ned skidorna så stod vi längst fram i ledet och allt kändes bra. Efter 1 timme så var vi tillbaka och möttes av detta.
Vasaloppets VD Anders Selling gillar!
Det blev dock bättre glid och krafterna kom tillbaka igen. Märkligt det där. Men det kan ju vara så. Eftersom jag hade valt att ha väldigt lite fästvalla så gick det inte att diagonala. Jag försökte men det var inte möjligt. Så Lundbäcksbackarna blev en väldig utmaning för min del. Jag försökte staka men orkade inte. Jag fick alltså saxa uppför. Det är långt uppför. Efter detta så fick jag kramp i benen. Härligt. Jag har nog aldrig varit så nära att bryta ett lopp någon gång. Loppet var en mental och fysisk kamp där det hela tiden gällde att plocka fram allt positivt man kunde hitta för att orka fortsätta.
När backarna i Oxberg kom så trodde jag att loppet var över. Att saxa uppför dessa backar gick inte fort. Det tog dessutom på benen väldigt mycket. Jag måste dock säga att alla ni som stod vid sidan om och hejar är fantastiska. Det hjälper verkligen. Jag vet ju att det blir lättare efter Oxberg så jag tänkte att det måste bara gå att komma i mål. Jag måste överleva detta lopp. Jag hade släppt drömmen om en bättre tid och ville bara ta mig levande i mål.
Under loppet så drack jag 5 Liquids och 5 liter sportdryck! Det är ganska mycket tycker jag. Men det behövdes tydligen. Det var stora sjöar längst spåren och det gjorde att pjäxorna var fyllda med vatten (dom har inte torkat ännu). Jag blev ordentligt kall om fötterna och led med dom som var ute längre än mig i spåret.
Det kändes som att alla körde om mig. Jag kommer att hamna jättelångt bak. Men när jag var i Hökberg så såg jag på den stora skärmen att det ”bara” var 1415 personer före mig. Då tänkte jag att alla har det tufft idag. Så jag beslöt mig för att kämpa på. När man väl kommer till Eldris så vet man att man kommer att klara loppet. Där var också snön lite lite bättre. Jag såg en liten chans att komma under 6 timmar så när vi kom till Hemus så tänkte jag att nu försöker jag att ge allt. Jag var så trött när jag kom in på upploppet men det gick!
Tiden blev 5:58:29, det var jag väldigt missnöjd med. Men när jag såg att det blev placering 1443 så blev jag väldigt nöjd! Det var alltså ett av dom tuffaste Vasaloppen någonsin. Jag är stolt över medaljen och placeringen.
Tack till alla sponsorer som hjälp mig under säsongen och tack till min familj som gör detta möjligt. Det betyder allt.
Här ser ni min pulskurva under loppet:
68% i pulszon 5 och hela första timmen över 160 i puls kanske inte är att rekommendera :-) Jag hade 162 i snittpuls under loppet.
Här nedanför ser ni min målgång och pulsresan. Har ni bilder eller åkte ni nära mig i spåret så hör gärna av er!
Återupplev loppet här: https://flow.polar.com/training/relive/62935216
Du kan följa Conny på hemsidan, Vasaloppsbloggen >>
eller:
conny.bjornehall@gmail.com
Instagram:cbjorneh
Twitter: @connybjornehall