Bild: www.lidingoloppet.se

Lidingöloppet 2014

Innan loppet

Tanke #1

Det här ska bli kul! Långdistanslöpning i kuperad natur är den disciplin där mitt självförtroende är som störst. Jag har sprungit 30 km en gång tidigare i livet, 2011 på långlöparläger med Lena Gavelin i Ramundberget. Fast då var det som en heldagsutflykt med lunch- och våffelpauser på vägen. Fast höjdskillnaden var nog större än på Lidingöloppet (!) och underlaget, stigar och obanad fjällterräng, får Lidingöloppet att framstå som autobahn.

Med andra ord—jag kommer tänja på mina gränser genom att springa 30 km utan paus, men jag vet att jag kommer klara det utan större plåga. En bra kombination!

Läs hela inlägget »

Började min ”Lidingöloppskarriär” 2009 då jag avslutade min första "En svensk klassiker".
Jag hade aldrig tänkt springa den mer än just den gången, men några dagar efter slutförandet började tankarna mala om att det jag måste slå alla tiderna en gång…
Dessutom kom jag till insikt om att hälsoeffekten av att jag gjorde klassikern med allt vad det innebar i timmar av träning som gjorde att jag det året gick ned 16kg i vikt, blev piggare, fräschare i leder. Mina rygg och knä-problem försvann helt.


Sedan dess har klassikergrenarna blivit ett sätt för mig att från att inte ha tränat alls, hittat ett sätt att motivera mig till att träna året om. Jag är förvisso inte alls speciellt förtjust i skidåkningen men älskar arrangemanget Vasaloppet, men det har blivit allt mellan 2-11 mils totalt åkning inför loppen och det är inte mycket, men all annan mångsidig träning för övriga lopp gör att kroppen klarar av det ändå.
 

Läs hela inlägget »